---
Oj, jösses, vilken jädra
Nu tar vi det från början. Det var det här jag skulle skriva: Jag har aldrig varit så förtjust i nyårsafton. Det har liksom aldrig varit en särskilt stor grej för mig. Flera gånger har jag till exempel fått höra om den gången när jag hade gått och lagt mig innan tolvslaget men bett om att någon i familjen skulle väcka mig klockan tolv så att jag ändå fick vara med då. "Bea, vakna! Vakna!" västes det bredvid min sängkant. "Klockan är snart tolv!" Jag låg och snusade så sött, så sött. "Skiter väl jag i!" sa jag halvt i sömnen och sov gott vidare ända till nyårsdagen. När det här utspelade sig är jag inte helt säker på, men jag var kanske tio år. I ärlighetens namn kan jag inte ens skriva under på att det hela gick till exakt som jag nyss berättade. Jag var ju både liten och trött. Men på det stora hela var det ungefär så där.
I dag är första gången jag tillbringar en nyårsafton ensam. Ensam är ju för övrigt ett ord som har lite deppig klang. För mig är det inte alls deppigt. Jag har inget emot att vara ensam. Eller själv, som man ju också kan välja att säga. Victoria är på sjukhuset och jobbar för att dra in stålar till vår lilla familj. Kattmat är till exempel ganska dyrt. Hon kommer dock att hinna hem till tolvslaget, så det är ju trevligt. Fast vem vet, då kanske jag redan har somnat. Det här är Frances första nyår, så jag kände inte för att åka iväg och hitta på något eftersom vi inte vet hur hon reagerar på fyrverkerier. Känns taskigt att låta Alfons ta hand om henne då, liksom. Han var ju för övrigt hyfsat rädd själv förra året, så han är inte direkt något att hålla i när det smäller i skyn. Det här har jag gjort hittills denna nyårskväll:
* Bloggat i musikbloggen.
* Lyssnat på musik.
* Läst.
* Ätit pizza.
* Börjat se den fjärde Harry Potter-filmen.
Fram till för några dagar sedan hade jag endast sett en Harry Potter-film, något som har fått många barn i min omgivning att tro att jag är ett psykfall. Jag har dock kunnat upplysa dem om att jag har läst nästan alla böcker. Och det är det allt mitt Harry Potter-tittande de senaste dagarna har handlat om: att jag ska läsa även de böcker jag har missat. Jag vill ju liksom veta hur det hela slutar. Min plan var att börja läsa den femte boken, vilken jag dock redan har läst en gång för många år sedan, och sedan fortsätta med den sjätte och sjunde, som jag inte tror att jag har läst. Dock insåg jag att jag har glömt ganska mycket av alla olika karaktärer och intriger, så i stället för att läsa om alla böcker bestämde jag mig för att ta genvägen och se filmerna. Då får man ju trots allt veta de stora grejerna i varje bok. Nu har jag alltså kommit till den fjärde filmen, så efter i kväll kan jag börja läsa bok nummer fem.
Apropå böcker läser jag just nu del två av Hungerspelen (och även Pesten av Camus, men det hör väl inte riktigt hit). Jag och Victoria var och såg första Hungerspelen-filmen när den gick på bio härom året. Det var en film som lämnade mig med alldeles för många frågor. Jag fick helt enkelt inte klart för mig hur allting hörde ihop. Det var så ytligt förklarat, allting. Lite hastigt, liksom. Och jag kände direkt att det inte var för att historien i sig var klen utan för att boken förmodligen innehöll för många saker som var svåra att förmedla i film. Och till min stora glädje kan jag härmed intyga att jag återigen hade rätt. Efter att ha läst första boken har jag fått svar på nästan alla mina frågor. Visst, när en bok görs till film är det alltid saker som måste falla bort, det får man ju acceptera. Men i Hungerspelen-filmen är det så många intressanta aspekter som filmmakarna antingen har 1) struntat i eller 2) inte vetat hur de ska framställa eller kanske 3) inte orkat göra, vilket är väldigt synd. Hela grejen med hunger, till exempel. Mat. Maten såg jag som ett tema som höll nästan alla delar i boken samman, men i filmen görs ingen större grej av vare sig mat eller hunger. Och det känns ju lite snopet med tanke på titeln. Juzt sayin'.
Nog om det. När jag har läst klart andra delen av Hungerspelen ska jag se den filmen. Sedan ska jag fortsätta med trean. Nu börjar väl det här blogginlägget kännas rätt så färdigt så då kan jag ju faktiskt unna mig att läsa lite. Måste ta lite paus från den där Harry Potter-filmen. Jag blir så rastlös av att se film. Det händer nästan aldrig att jag kan se en hel film, eller ens ett helt avsnitt av exempelvis Homeland, utan att behöva pausa och göra något annat en stund. Jag och Victoria tittar ofta på Rederiet nu för tiden och då händer det nästan alltid att jag pausar någon minut då och då bara för att typ gå och leta efter något jag har tänkt på en stund (härom dagen letade jag till exempel efter en ljusstake), sätta på lite kaffe, gå på toa eller något annat. Lite som restless legs, fast i hjärnan.
För att avrunda det hela kan jag ju lika gärna önska gott nytt år. Många där ute borde ha som nyårslöfte att läsa fler böcker. Själv tycker jag aldrig att man ska lova för mycket så jag håller mig till följande: bli geniförklarad. Nästa år ska mitt nyårslöfte vara antingen något med Nobelpriset eller att vara med i Ellen DeGeneres Show (blir jag bara geniförklarad borde inget av dessa vara något större problem). Men den karamellen hinner jag ju suga på ett bra tag.
No comments:
Post a Comment