21 dec

Torsdagen. Vilken känslokarusell! "Men hallå är det Aftonbladet eller är det Bea som skriver?!" Så tänker ni nu. För känslokarusell känns ju främst som ett ord som hör hemma i just kvällspressen. I dag får det dock äran att vistas även i min blogg, eftersom jag inte har hittat något bättre ord för att beskriva torsdagen den 18 december. Mamma skulle ha fyllt 60 år. Dagen började med att pappa kom hit och fikade. Vi åt lussebulle och drack kaffe. Sedan hjälpte han till att byta ut ett magnetlås i en av våra garderober.

När vi hade fikat och äntligen hemma-t oss så åkte vi mot Upplands Väsby. Mamma ligger nämligen i minneslunden vid Hammarby kyrka där i Väsby. Vi käkade lunch på vägen och sedan tog vi oss till kyrkan. Tände ljus och la blommor. Var ledsna. Därefter åkte vi på världens Väsby-runda och kollade in alla ställen som mamma och pappa bott på, mormor och morfars gamla radhus, huset där jag växte upp, gatorna där andra som vi känner bodde förr i tiden, mitt gamla dagis... Ja, en liten turné helt enkelt. Vi avslutade med en eftermiddagsfika på konditoriet där jag varit så många gånger som liten. Så många minnen på bara en dag.

På vägen hem släppte pappa mig vid skolan där jag jobbat den här terminen. Läraren som jag vikarierade för ringde nämligen mig i början av veckan och sa att jag hade en present att hämta. Ett av barnen hade glömt att ta med presenten den dagen jag slutade, så nu fick jag anledning att komma till skolan igen. Jag kramades med några av barnen som var kvar trots den sena eftermiddagen. I korridoren stötte jag på en av de andra lärarna, och hon frågade om jag hade några planer för kvällen eller om jag ville följa med på skolans avslutningsmiddag på Norra Brunn. Det var en hel del personal som hade hoppat av i sista stund, så det skulle ju finnas en hel del mat över menade hon på. Och eftersom jag hade jobbat där hela terminen så tyckte hon att jag borde följa med och hänga med alla. Självklart ville jag det. Gratis trerätters, bra sällskap. Varför skulle jag tacka nej, liksom? När det var bestämt så var det bara att skynda hem och byta om. Sedan mötte jag upp läraren som bjudit med mig vid tunnelbanan (vi bor nära varandra) och så gjorde vi sällskap till Norra Brunn.

Det var en bra kväll. God mat och skön stämning. Skolpersonalen tog upp nästan hela stället, det var bara ett bord med folk som inte var från skolan. Jag käkade toast skagen, laxfilé och pannacotta. Själva ståuppen var väl däremot inte på topp. Troligtvis har jag under hösten blivit bortskämd med bra ståuppkomiker tack vare mina besök på Stand Up Yours, för när en vit medelålders man (känd komiker) tog plats framför micken och drog sina skämt så skrattade nästan alla förutom jag. Det var väl kanske något skämt som var lite skoj, men på det stora hela kände jag mig mest tacksam över att Stand Up Yours erbjuder - som de själva säger - något så unikt som rolig humor.

När den kände svenske komikern sa tack och hej reste sig nästan all skolpersonal som på en given signal och skapade en lång kö till garderoben. Tydligen var många trötta och ville gå hem. Själv hade jag knappt hunnit blinka innan alla vid mitt bord var helt borta. Då gick jag och satte mig vid ett annat bord, där det fortfarande var några lärare kvar. Vi satt och pratade till personalen på Norra Brunn stängde av musiken och tände alla lampor. Då var det ju bara att resa sig och åka hem.

Ja, så är vi då tillbaka på det här med känslokarusellen. Dagen var fylld av så många olika känslor till och från. En ledsen dag som ändå bjöd på många bra minnen och avslutades med en glad middag. Fint, faktiskt.