13 april

Den femte april åkte Victoria och jag till Budapest. Vi var där i några dagar och det såg ut ungefär så här:

Jag på en bro. Just broar hade de många av i Budapest. Det där bruna vattnet är alltså Donau.

När jag såg det här berget första dagen sa jag direkt: "Där måste vi gå upp!" Det är liksom lite sådan jag är. Ser jag något högt så måste jag gå upp dit. Hur många trappsteg det än är. Så vår första förmiddag i Budapest siktade vi alltså in oss på berget.

Ganska snart upptäckte vi att det inte alls var mycket trappsteg upp till berget. I stället hade buddarna (folk från Budapest, term från Beas ordbok) varit smarta och gjort gångvägar.

Efter en liten stund kom vi upp till själv utsikten. Den här utsikten var typ det bästa med hela resan. Seriöst. Om jag bodde i Budapest skulle jag göra det till en tradition att dricka kaffe och äta bulle uppe på berget varje helg.

Frugan och utsikten!

Den här kallar jag: Turist som fotar andra turister som fotar.

"Coola tulpaner!" utbrast jag pga är en sann florist.

När vi hade gått ner från berget begav vi oss till nästa höjdpunkt (pun intended) och gick alla trappsteg upp till Buda-slottet. Därifrån gick vi sedan vidare till de gamla kvarteren på Buda-sidan. Den här kyrkan, till exempel, är tydligen asgammal enligt internet.

Nästa förmiddag besökte vi stans stora marknad.

Flera gånger under de här dagarna strosade vi också runt i de gamla judiska kvarteren. Där fanns det väldigt bra restauranger och fik, upptäckte vi.

Bajza utca!

Okej, helt ärligt så var det allra bästa med Budapest att det var så sjukt billigt att äta och fika. En dag käkade vi vrålgoda quesadillas med nachos och guacamole till lunch, det kostade runt femtio kronor per person. Fikat på bilden ovan intogs på ett av stans finaste fik (tror jag) där det var mycket "dyrare" än alla genomsnittliga fik. "Dyrare" betyder i det här fallet att en kopp kaffe kostade typ trettio kronor i stället för femton.

Där till vänster på andra sidan floden syns Buda-slottet.

Shoppade vi inget i Budapest, då? Jorå. En matta slog vi till på sista förmiddagen innan vi stack till flygplatsen. Turkisk kelim från 50-talet, påstod mattbutiksägarna. Om det är sant eller ej har vi ingen aning om, vi vet bara att den är enormt snygg.

Budapest är en väldigt rolig och bra stad, tycker jag. Förvånansvärt rent på gatorna, förresten. Det bästa var alla gamla grejer att titta på plus den goda och billiga maten. Rekommenderas!