28 april

Just nu befinner jag mig i nationella prov-bubblan. Även om jag inte bedömer prov dag och natt så är det det enda jag tänker på, känns det som. Det sista i mitt huvud innan jag somnar och det första i mitt huvud när jag vaknar igen. "Den där texten kanske hade ett A-språk, trots allt?", "Nää, jag borde ju ge den där eleven B på sitt tal!", "Men... om jag ger den här eleven D på sin text, då måste ju den där andra vara en C-text?" och så vidare. Och precis som förra året när jag drunknade i alla de där proven så går jag runt och är smått upprörd över hur mycket tid de tar att genomföra och bedöma. För att inte tala om det enligt mig totalt orimliga i att vi lärare - när proven är bedömda - ska föra in alla delbetyg samt det sammanvägda betyget i något slags Excel-dokument som sedan ska skickas in till Skolverket. En del elevlösningar måste dessutom kopieras sida för sida och postas till Skolverket. Allt detta görs alltså av oss lärare - inte av en administrativ person, vilket ju hade varit tusen gånger mer logiskt. Verkligen askul period just nu.

Men let's not snöa in oss on that. Innan jag körde igång ordentligt med alla nationella prov hann jag njuta av Against Me! på Debaser. De var där och körde låtar den 11 april. Förband var Caves och Bombshell Rocks.

Caves var för bra!

Bombshell Rocks.

Så klev Against Me! äntligen in på scenen. Laura Jane Grace! *hjärtögon-smiley* Hela konserten var så bra så det går inte ens att beskriva. Självklart stod jag längst fram. När det kom någon jobbig tjej och slängde med sitt långa hår (varför händer det alltid på konserter?) eller någon störig kille och försökte tränga sig fram så armbågade jag bara bort dem. Allt för min plats.

Här stod jag. Precis framför Inge.

På slutet plockade Laura fram sin akustiska gitarr.

En annan rolig grej som hände för ungefär en och en halv vecka sedan var att det var Record Store Day. Då gick jag och Lauren till Bengans för att lyssna på bra musik.

Först såg vi Beatrice Eli. Då var det riktigt bra drag i publiken. Tyvärr såg vi väldigt dåligt på grund av lokalen och enorma hattar.

Men efter Beatrice Eli kom Lauren på den fantastiska idén att vi skulle sätta oss uppe i fönstret. Så det gjorde vi. Och när Hurula gjorde sin grej såg vi väldigt bra. Hurula förresten - vilken garage:ig punkkänsla det blev på Bengans när de svettades på scenen! De gav tvåhundra procent. Tyvärr väldigt opunkig känsla i publiken. (Notera den enorma hatten.)

Urban Cone! För dem blev det trångt på "scenen".

Och plötsligt blev det en helt annan dag och då firade jag sex år med den här personen. Så bra!