oct 31

det där jag sa du vet

vad vill jag egentligen
borde jag inte veta bättre
fatta mer
skärpa mig
behärska mig
det finns ögon som
lyser i mörkret när jag ska
sova det är mysigt
obehagligt det är
dina ögon
mina ögon blundade
första gången jag pekade ut våldtäktsmannen
nyhetscrewen och alla filmkameror
följde min stängda blick och mitt
felpekande finger
i morgonsoffan undrar de hur jag vågade
göra det hur jag vågade möta hans blick
jag säger att det gjorde jag inte
jag stängde min blick

oct 31

Redigerad 24 februari 2016:

[...] Therése kommer hem på torsdag. Saknar henne så himla himla himla extreeeemt mycket! Ringde henne i går kväll. Ungefär så här lät det:
"Jag önskar att jag hade en hund. [...] Vi har en fluga. Den följer efter en typ var man än är. Den är nästan tam! Du vet när man har lagat mat och spisplattorna fortfarande är lite varma, där brukar den sitta och värma sig. [...] Jag börjar tro att det är en ande." Det var hon som sa det, alltså. Vi har så intressanta samtalsämnen.

oct 29

Hahahahaha, jag tror jag dör. Först trodde jag att jag såg i syne när jag såg stavningen "uppbehåll" tre gånger i samma citat, men det är fan min själ sant. Håll i er, här kommer citatet: "Jag tycker precis att det stod i säsongsuppbehållet s.3 - s.4 att de inte skulle vara mera uppbehåll? att de sku köra 3 sista säsongerna i ett? kommer jag ihåg fel? känner mig grymt besviken på detta LÅNGA uppbehåll (igen)" (Mina val av fetstilt)

Citatet är skrivet av någon som kallar sig Snufflan och jag kopierade det härifrån.

oct 27

Måste rätta ett stort fel jag gjort: för ett par dagar sedan smutskastade jag filmen United 93 här i bloggen. Det har nu visat sig att filmen jag såg heter Flight 93 och ingenting annat. Jag ber om ursäkt för detta! Är dock fortfarande extremt förvirrad över dessa båda filmer, som verkar vara nästan till punkt och pricka likadana. Är inte det lite onödigt och jobbigt?

Jag undrar om det är för att klockan ställts om som jag är så trött? Klockan sju var jag liksom så trött att jag ville gå och sova för natten (jag har inte sovit anmärkningsvärt få timmar i natt). Ska betala några räkningar nu och sedan ska jag gå och lägga mig. Så här kan jag ju inte ha det!

oct 26

Jag hade glömt bort vad Eva och Bosse berättade för mig när jag var i Karlshamn för ett par veckor sedan. Johan Schuster har blivit Max Martins högra hand och hjälpt Pink att bli etta på Billboardlistan i USA. Helt galet! Minns när han var tillsammans med Julia och spelade Since You Been Gone på akustisk gitarr. (Det var för övrigt efter det som jag också lärde mig den låten - han gjorde den ju så bra!) Någon gång i den vevan började Johan arbeta lite smått med Max Martin, men nu har det tydligen gått och blivit stora grejer! Står även i den här artikeln att han skrivit material till Britneys nya platta. Spännande! Det var allt jag hade på hjärtat för i dag.

oct 24

Såg nyss United 93. Den var ganska seg och givetvis förutsägbar i och med att man visste att alla skulle dö. Okej, det kunde jag ju gå med på att man visste. Men den var förutsägbar på flera sätt, vilket gjorde att den inte var det minsta spännande. Tråkigt.

Men det värsta var att jag blev så jävla förbannad. Why, why, why var alla män så jävla aktiva och alla kvinnor var passiviteten själva och satt och storgrät all the time? Ingen man i filmen grät flodgråt, vilket ett flertal kvinnor gjorde. Dessutom var det en kvinna (tant) som blev utpekad som irritationsmoment av alla passagerare då hon snyftade (jag upprepar: snyftade) fastän kaparna sagt åt alla att hålla käften. Och alla anhöriga, som passagerarna ringde till, verkade vara hemmafruar. En av dem vek till och med tvätt (!) när hon fick höra att hennes man hade dött. Okej, det fanns en avbildad anhörig som var man. Men han duschade så klart precis när bruden ringde så han missade allt och behövde således inte storgråta. Och när passagerarna (männen, alltså) hade bestämt sig för att ta kontroll över planet var de så klart ingen kvinna som hjälpte till. De satt och skrek, kved och grät medan männen satte av i full fart mot cockpiten. Vidare var båda piloterna män, samtliga flygvärdinnor kvinnor och kaparna var så klart också män. Inte ens kapare får vi brudar vara! Ett jävla snyftarpack, det är vad vi är.

Nu kommer säkert vissa att bli arga på mig för att jag har spoilat hela filmen. Men det skiter jag i, ska ni veta. Själv är jag en sådan som inte bryr mig om att jag vet vad som kommer att hända i en film jag inte har sett. Därför tar jag ingen hänsyn till er andra som kan tänkas ha ett problem med spoilers. För övrigt tycker jag inte ens att ni ska se United 93. Se en bra film i stället.

oct 23

Redigerad 16 februari 2016:

[...]

Jag måste byta. Allting måste bytas ut. Livet kanske stannar annars.

Annars stannar kanske livet.

oct 22

det finns ingen som är så bra att äta mandelkubbar med som mikaela.

oct 19

Siffror från denna söndag:
- 3 koppar kaffe
- 3 "presenter" från mamma och pappa (en ugnsform och två påsar kantareller)
- 1 liten larv (söt) i badrummet (slängde ut den)
- 2 portioner chili con carne
- 3 telefonsamtal (ett på 30 sek, ett på 30 min samt en mottagen felringning)
- 1 intressant ivägskickat sms: "jag älskar en mamma som heter anette!"

oct 18

men jag är för lat för att gå och köpa saker. dagens i-landsproblem.

oct 18

Redigerad 24 februari 2016:

Det här sa Leonard Cohen i Sverige: "There's a crack in everything. That's where the light comes in."

Det är så fint så jag tror jag dör eller lever.

oct 17

plugga hemtenta.

oct 13

Jag har läst lite i Pernilla Wahlgrens blogg. Där skriver hon om sin sons karriär, sina kläder samt vilka kändisar hon känner. Det är inte ens särskilt bra blogg. En mycket bättre blogg är Annika Marklunds. Hon skriver jättemånga fina och intressanta saker. Hon är frilansande journalist, och skrev häromdagen en riktigt bra krönika i Metro. Läs den här. Så här kan man sammanfatta detta blogginlägg: läs Wahlgrens blogg om ni vill ha dagens outfit-inlägg, och Marklunds blogg om ni vill ha meningsfulla inlägg.

oct 12

Det är en mörk dag för Sverige i dag. Någon finns inte längre bland oss på samma sätt som förut. Ett nedslag kan komma så plötsligt. Som en blixt från den klaraste himmel. (Det finns klyschor. De finns och används för att de är användbara.) Jag går in på Aftonbladet.se och får beskedet i form av en fet rubrik och en bild. Blondinbella slutar att blogga.

Mina grannar samlas vid lekplatsen utanför för att delta i en tyst minut tillsammans. Jag har dragit ner mina persienner, men vinklar dem så att jag i smyg kan titta på mina grannar. De står i en ring, alla tittar ner i marken. Alla är över 60 år. Jag förmår inte att delta i den tysta minuten. Jag gråter tyst för mig själv.

Jag överväger om jag ska sluta blogga jag också. Sympatisluta tillsammans med Blondinbella. Det finns ingenting kvar att leva för utan hennes underbara inlägg. Hennes ljuvliga språk. Jag citerar min favoritrubrik från hennes blogg: "Så spenderar jag denna lördag". I inlägget innan det hittar jag ungefär fem språkfel. Gud, vad det är underbart. Hoppas att Blondinbellas blogg ges ut i bokform, så att alla kan vältra sig i hennes vardag och inkorrekta språk i all framtid. Sverige kommer att bli oerhört mycket tråkigare när Blondinbella inte längre spenderar sina lördagar och berättar om det på Internet. Själv har jag då aldrig lyckats betala med en lördag. Men Blondinbella är en superhjälte av aldrig dess like, med karaktärsdrag vi vanliga dödliga endast kan drömma om.

oct 11

Det här får Johnny Depp för att spela Jack Sparrow i den fjärde Pirates of the Caribbean-filmen: 403 miljoner kronor. Det här får jag för att vara en helt vanlig lärarstuderande medelsvensson: 2500 kronor per månad från CSN.

oct 10

Gift dig med mig, då!

oct 9

Det här drömde jag i natt: Världen är på väg att gå under. Väldigt många människor går utomhus, i en ström, längs en grusväg. Från himlen hörs en mansröst som påpekar att det är dags nu, att vi inte har mycket tid kvar. Att världen kommer att gå under. Vädret är soligt men på himlen finns ändå stora, skräckinjagande moln. Människorna fortsätter att gå. Bland människorna finns jag sjäv och min ena kusin och min ena moster. Till slut samlas alla människor i en gymnastiksal. Det gröna golvet, ni vet. Där sitter vi, alla med huvudet riktat åt samma håll. En kvinna står längst fram och pratar om jordens undergång. Hon säger: "Vi har ingen tid att förlora! Nu måste vi våga låta andra människor läsa våra dagböcker och hemliga anteckningar." Hon tycker att det viktigaste när jorden ska gå under är att vi har läst varandras dagböcker. Jag vänder mig snett bakåt åt vänster, där sitter min mamma. Hon har sin perukfrisyr. Hon säger: "Då kan ju jag få läsa din dagbok nu!" Hon ser glad och hoppfull ut. Jag vet inte vad jag ska svara. Jag tvekar.

Sedan blev det en ny dröm. Jag var med i ett tv-spel, det var split-screen och min ena kusin var den andra spelaren. Sedan ännu en ny dröm. Något om poliser.

oct 8

det här skrev jag för ca en månad sedan.

jag är så ensam jag skulle kunna blogga om det här i all framtid jag är så ensam det är jag som är ensamheten hallå hallå ja jo det är sant att det är jag som är ensamheten jasså det säger du nej nej för fan jag tar inte illa upp klart att jag fattar att du inte vill umgås med mig jag är ju ensamheten själv.

jag är så ensam jag är misslyckad jag har så många vänner jag är så lycklig jag har saknat dig lite du har inte saknat mig någonting alls (du har glömt bort mig helt faktiskt) det kostar pengar att vara din vän jag får pengar från csn de räcker inte till du är så dyr och värdefull jag är så lycklig jag ska vara tacksam som lever i sverige tänk på barnen i afrika jag tänker på barnen i monaco.

du höll mig så hårt sedan blev det lösare så löst löst jag har löst problemet jag har lösningen som löser alla miserabla tillfälligheter du frågar vad jag säger ensamheten är det som gäller det är top notch man tyr sig till sig själv och ingen annan man kan aldrig lämna sig själv i sticket jag tyr mig till mig själv och det med närhet och distans på samma gång jag har läst om det här jag har läst om dig jag har hjälpt dig du har lämnat mig jag har lossnat.

oct 8

please take all my love

oct 7

Att göra:

- bli en lärare

- ta körkort

- läsa allt jag ska ha läst till i morgon samt torsdag

- läsa alla böcker i litteraturlistan jag gjort samt ungefär tusen andra böcker

- packa upp min väska som står vid sängen

- tvätta

- diska kastrullen med intorkad gröt

- lyssna ordentligt på fyra nya skivor

- förtära föda

- föra över pengar till rätt konton

- betala räkningar

Allt detta kommer att ta mer än fem år.

oct 6

Nu har jag varit i Karlshamn en hel helg.

"Jag ska nog ta en sån där sockerfri." - Malin, 9, tar upp en sockerfri godis ur skålen
"Jag tycker inte om socker." - Elin, 3, står och äter smarties samtidigt som hon säger detta
[Tyst paus] "Men du äter ju det nu?" - Malin
[Tyst paus] "Gör jag?" - Elin

"Vad är det där för flickor?" - Elin om Neil Young och hans band

"Såg du vem som åkte ut på Ice On Age då?" - Pia menade Stjärnor på is

"Åh, vilken fin tröja han har! En sådan vill jag också ha." - Jag om Olles tröja (Olle är 1,5 år) som var stickat i mörkblått med jordgubbar som mönster. Det visade sig sedan att det faktiskt var min tröja när jag var liten. Den kom till Olle så här: Malin och Max fick ärva den av mig, Olle och Elliot fick ärva den av Max och Malin.

"Får jag sitta i fram då?" - Max, 11, planerar att sitta i framsätet om ett år då familjen kanske ska åka till Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Snacka om framförhållning!

"Vad är natotika?" - Malin, 9