march 29

Härom dagen pluggade Victoria. Då hade jag tråkigt. Jag satte en grytvante på hennes huvud och skrattade.

march 26

Google Earth är verkligen skitkul när man har hemtenta. Jag har roat mig med att leta upp alla ställen jag har bott på i mitt liv. Nu ska ni få se.

Vi börjar här. Källvägen i Upplands-Väsby, utanför Stockholm. Till höger om den lilla skogen ligger det som var mitt dagis. På Källvägen bodde vi från det att jag föddes tills jag var typ 4-5 någonting.

Sedan flyttade vi hit. Till Trosa. Pappa fick jobb där, så vi andra hängde ju på. Först hyrde vi in oss på bottenvåningen i ett hus på Villagatan. Jag är faktiskt osäker på om jag har ringat in rätt hus. Har jag inte det så är det det vita huset till höger som ska ringas in. Hard to tell. De nybyggda husen framför förvirrar. Aja, skitsamma.

Till slut hittade mamma och pappa ett hus de ville köpa. På Spantgatan i Trosa. Jag gillade att spela fotboll, tennis, basket och att åka skateboard på vägen precis utanför huset. Jag kunde skogen bakom huset utantill. Här bodde vi tills mamma och pappa ville flytta till en lägenhet i Nyköping år 2007. Då flyttade både jag och Therése hemifrån.

Therése hamnade i Helsingborg och jag hamnde här. Östra Bergen i Nyköping. I en maskliknande lägenhetslänga. Lägenheten jag flyttade in i hade vi haft som övernattningslägenhet i något år (mamma jobbar i Nyköping, jag pluggade där). Man kan säga att jag tog på mig ansvaret att förvalta den fram till år 2009.

Jag började plugga i Linköping. Så fort jag hade tagit körkort flyttade jag och Victoria in i en etta på Väpnaregatan. Vi bodde på andra våningen. Lägg märke till den vita högen på andra uteplatsen från vänster. Det var vår grannes uteplats. De gillade att ha typ hälften av alla sina ägodelar liggandes ute. I alla väder. Vi flyttade härifrån i början av 2010.

Och här bor vi nu. Rydsvägen, Linköping. Nära universitetet. Här kommer vi förmodligen att bo tills jag har pluggat färdigt (förhoppningsvis 2013). Kanske längre. Vem vet, liksom.

march 25

"Det är nästan så att jag kan se hur krambjörnarna sprutar hjärtan ur sina magar då de lite ledigt glider nerför regnbågen."

Är jag helt ute och cyklar i min hemtenta?

march 25

Vad gjorde ni i går kväll?

Själv råkade jag spotta Victoria i ansiktet.

march 23

"Ska vi inte se Halv åtta?"
"Nej, vi skulle ju skita i det i dag."
[Tystnad]
"Aja, jag tänker i alla fall se det."

Och så var det bara jag kvar i köket.

march 23

Nu har de höjt vår hyra. Med de menar jag inte utomjordingarna eller samerna eller barnen i Afrika. Jag pratar om Graflunds, vår hyresvärd. Vi betalade back in the days (jo, det kan man kalla det, även om det bara handlar om en månad bakåt i tiden) 5040 riksdaler. Nu ska vi betala 5101 riksdaler. Jag är inte öfverklass, alltså får jag prata om pengar. Hur mycket jag vill.

Jaha. Tänker ni. Och väntar på poängen.

Jag kan härmed meddela att det inte finns någon poäng. Nu tycker jag att vi tar en kaffe.

march 23

Hemtentan ska komma på mailen i dag. Men inte förrän fem. Det sa vår seminarieledare i dag. Många av oss förstod aldrig varför hemtentan ska hållas på så himla länge. Lunchtid, har kursledarna aldrig hört om det? Fem, liksom. Då brukar jag börja packa ner min hjärna för dagen. Ska vi inte få tentan förrän fem kan jag lika gärna börja i morgon. En dag hit eller dit. Spilling roll.

Jag skriver ju så otroligt gudomligt att min hemtenta kommer att glänsa ändå.








Ha ha. Alltså: inte.

march 22

ravaillac festprisse, rucklare; skojare, filur

march 22

Vilken mirakulös frihetskänsla att äntligen slänga alla grammatikpapper. Gamla tentor, schema, planering. Ner med skiten i pappersinsamlingen. Eintlich, eller vad de nu säger i Tyskland.

march 21

Redigerad 29 februari 2016:

Pappa fyllde år i går. Därför tog Victoria och jag tåget till Nyköping och tillbringade dagen där. Först gick vi hem till mamma och pappa. Pappa blev överraskad. Han hade ju ingen aning om att vi skulle komma. Det blev elvafika med nybakade chokladrutor och ett par koppar kaffe.

Lite senare gick vi allihop ner på stan. Köpte ost och bröd och gick i affärer. Sedan lunchade vi. Efter lunchen köpte Victoria skor, och sedan tog hon och jag en kaffe på Mekka. Eftermiddagen tillbringade vi med att titta på mammas och pappas mattor (vi hittade faktiskt en som vi kunde adoptera), och att zappa mellan Mauro & Pluras kök och ZTV. Till middag blev det ost, avokado, bröd och färska räkor. Men jag äter helst inte räkor så där hur som helst, så jag fick nöja mig med det andra. Runt åtta gick tåget hem till Linköping. Mysig dag!

march 21

Redigerad 29 februari 2016:

Campus Valla 17 mars 2010. Faktiskt.

march 17

*Rrrrriiiiiinnngggg* (hyresrättsdörrklockeljud)
[Jag öppnar dörren. Iklädd bland annat ett gigantiskt förkläde. Två barn tittar upp på mig.]
Jag: Hej!
Flicka: Hej, vi säljer kakor. [Håller fram illgul Netto-påse, jag kan skymta ett par kaklådor.] Femtio för en.
Jag: Ehh... Vi äter inte så mycket sånt. [Årets lögn.]
Flicka: Nej, okej. Hej då!
Jag: Hej då!

march 16

I går fick jag klistermärken från min enda Slovenien-kompis Jan. Han har ett eget skateboardmärke vid namn Never Seen. Jag prydde mjölkpallen med ett av märkena jag fick. Riktigt snyggt! Tackar ödmjukast.

For our English readers: Thank you very much for the stickers, Jan! I put one of them on my little stool. I'll probably put at least one or two on some lamp posts or something downtown.

march 14

Redigerad 29 februari 2016:

I onsdags såg vi kent i Cloetta Center. Jag vet, det är lite muppigt att arenan heter samma som en chokladsort med kola i. Det kan inte hjälpas. kent spelade där ändå. För ungefär femton år sedan spelade Kent på Skylten, läste jag i en lokaltidning. Men nu stod de på Linköpings största arena och rev av drygt tjugo låtar.

Äventyret började med att vi inte fick komma in, trots att vi hade biljetter. Jag råkade nämligen ha min systemkamera hängandes över högeraxeln. Vakten pekade på min kamera och klämde ur sig ett bajsnödigt "Den där kommer inte in här." Nähä. Och vad ska jag göra då, då? Det frågade jag vakten. Han sa att jag får lägga den i en bil. Men vi kom ju inte dit i någon bil. Vi gick till en annan ingång, med andra vakter. Här var de lite trevligare. Den nya vakten föreslog att jag skulle lägga kameran i garderoben inne i Cloetta. Det verkade helt okej, tyckte jag. Jag sa att jag skulle lägga kameran där, varpå vakten släppte in oss.

Jag tryckte ner kameran i jackfickan (jag har stora jackfickor), och lämnade in hela patrasket i garderoben. Sedan gick Victoria och jag till våra sittplatser, medan Ida och Fredrik gick till sina ståplatser. När vi väl satt på våra platser var jag så nojig över att min kamera skulle bli stulen att jag var tvungen att gå ner till garderoben igen och hämta ut jackan med kameran i. Sedan tog jag med allt till min plats. Så enkelt var det att smuggla in en systemkamera i Cloetta Center.

Förbandet var inte alltför upphetsande. En blond tjej med gitarr och något slags kompband. Hon spelade fem, kanske sex, låtar. De lät ungefär likadana allihop och i mitt tycke var det inte direkt ett bra förband för en arenakonsert. Men smaken är ju faktiskt som rumpan. Hur som helst klev kent snart upp på scenen. Det var en väldigt bra konsert. Några låtar saknades, tyckte till och med jag som inte ens är särskilt inne på det här med kent. Men Pessimisten, liksom. Varför spelade de inte den? Och ja, jag vet att den inte heter Pessimisten, men nu kallar vi den för det. De spelade den inte. Det är nästan sjukt.

march 9

Världens mest underbara, fantastiska Laleh Pourkarim ska vara förband till Lars Winnerbäck i sommar. Det blir ju rena rama festivalen. Nej, det blir banne mig bättre. Skål i brallan.

(Bilden tog jag i Helsingborg för många år sedan.)

march 7

Nu har det hänt. Jag kunde inte stå emot. Jag har läst om hur Laila gjordes fin till bröllopet. That's how hardcore jag är.

march 7

Jag vet egentligen inte varför, men jag tycker att de är så otroligt söta. Och jag kommer på mig själv med att läsa vartenda ord om deras bröllop i Aftonbladet. Det går konstigt nog så långt att jag surfar in på Expressen.se, och nästan klickar mig vidare till länken Så gjordes Laila fin. Jag, liksom. Laila Bagge och Niclas Wahlgren ses förmodligen inte som en del av min image, men det kan inte hjälpas. De är ju fina.

march 5

For you to krydda your fredagsmysfantasier with: här står jag och bakar nyttigt bröd endast iklädd nötta långkalsonger, t-shirt och ett alldeles för stort, randigt förkläde.

Nu blev det nästan för mycket för er.

march 2

Coheed And Cambria släpper nytt, men skivan finns inte att förhandsboka på CDON. Varför?

march 2

Det här hände i går eftermiddag: efter föreläsningen tog jag 12:an (det är en buss, alltså) ner till resecentrum. Där mötte jag Victoria. Vi skulle ta en buss till Tornby för att handla på vårt älskade Maxi. När Tornby-bussen väl kom såg den mustaschprydde* chaffisen otroligt uppgiven ut, ställde sig i dörren och sa till oss resenärer att all trafik är inställd. Något jag nu har glömt att nämna är att det var snökaos i Linköping vid den här tidpunkten. Men han sa alltså att all trafik är inställd. Jaha, liksom. Det betydde ju att inte ens 3:an hem till Ryd gick, så vi fick snällt gå alla kilometer hem i slasket.

Äventyret var dock inte förgäves. Vi gjorde ett besök på Ur & Penn, och Victoria blev en klocka rikare. Sedan gick vi in på den av oss kallade WeSC-butiken, och där köpte Victoria ett par chinos. Jag hittade även ett par rutiga Vans till henne, som hon så klart blev tvungen att köpa.

* Jag är egentligen inte helt säker på att chaffisen hade mustasch, men det passade så bra in i min historia att jag skrev det av bara farten.