[...]
27/07/2010
17/07/2010
july 17
Victoria och jag ska ha SEMESTER. S-E-M-E-S-T-E-R! Det är ljuvligt. Fantastiskt. Ofattbart. Det handlar endast om två dagar och det handlar endast om landet/Trosa/Gisekvarn. Men ändå; but still. SEMESTER. Inte jobba. Inte camping.
Och framför allt: BADA. Vi har inte badat på hela sommaren. Och det vet ni ju själva hur varmt det har varit. Vi har approximativt dött. Årets tips: bosätt er inte i inlandet. Här kan man fan inte bo kvar. Vi flyttar till havet. (När vi är färdigutbildade.)
För er är vår semester en fnys i sommarböljan. Men inte för oss. Det är mycket möjligt att det här blir sommarens allra längsta semestertillfälle.
Och framför allt: BADA. Vi har inte badat på hela sommaren. Och det vet ni ju själva hur varmt det har varit. Vi har approximativt dött. Årets tips: bosätt er inte i inlandet. Här kan man fan inte bo kvar. Vi flyttar till havet. (När vi är färdigutbildade.)
För er är vår semester en fnys i sommarböljan. Men inte för oss. Det är mycket möjligt att det här blir sommarens allra längsta semestertillfälle.
16/07/2010
july 16
Fick ett sms av mamma med budskapet att jag skulle slå på ettan. Hjärtat voltade, pulsen ökade; förhoppningar om att något spännande skulle dyka upp i burken. Hjärnsubstansen rusade, högsta hastighet. Winnerbäck? Laleh? LeMarc? Vad kan ha hänt, vad visas i ettan som är* så viktigt att mamma säger åt mig att avbryta mitt Elliott Smith-lyssnande och kaffedrickande och Anne Frank-läsande?
Det tog hundrafyra år för tv:n att komma igång. Kändes det som. Och så hände det. Den rektangulära tv-ytan blev en bild med färg och allt. Mitt inre tänkte är det rätt kanal? och ja, ettan-loggan i hörnet, japp, jajemän. En hundradels sekund av Winnerbäck-förhoppningar. Och vad skådar då mitt öga. En yvig blondin sitter utomhus i någon gammal soffa, bredvid henne sitter Timo Räisänen med sin rödaktiga gitarr i högsta hugg. De säger något. Timo skrattar. Blondinen också. De verkar verkligen ha trevligt. Sedan reser sig blondinen, hämtar något. Timo ska tydligen spela en låt. Han brukar ju göra det. Timo. Spela låtar. Hans levebröd, typ.
Och plötsligt. Kamerabyte. Nu ser man hon från Äntligen hemma (?). Brunetten. Ynglingen. Hon gör något ute i det som tycks vara Timos helylleträdgård. Pysslar. Eller något. Gör hon, alltså. Som SVT-tittare får man även se något slags kock stå och laga mat. Jag antar att kocken befinner sig i Timos kök. Kocken hackar något. Lök? Visar tittarna hur man ska bära sig åt för att löken ska bli ultimat hackad.
Det är då jag tänker det: är det någon som bryr sig?
Antagligen inte. Jag sträcker mig bryskt efter dosan och stänger av apparaturen. Återgår till Elliott och läsningen. Sms:ar till mamma att jag inte förstår mig på programidén, riktigt. Hon svarar: "De är hemma hos en kändis, lagar mat och fixar."
* Observera mitt byte av tempus. Återfinns flera gånger i texten. Jag kommer att bli en usel lära ut tempus-lärare. Jag kan aldrig hålla mig till bara ett tempus.
Det tog hundrafyra år för tv:n att komma igång. Kändes det som. Och så hände det. Den rektangulära tv-ytan blev en bild med färg och allt. Mitt inre tänkte är det rätt kanal? och ja, ettan-loggan i hörnet, japp, jajemän. En hundradels sekund av Winnerbäck-förhoppningar. Och vad skådar då mitt öga. En yvig blondin sitter utomhus i någon gammal soffa, bredvid henne sitter Timo Räisänen med sin rödaktiga gitarr i högsta hugg. De säger något. Timo skrattar. Blondinen också. De verkar verkligen ha trevligt. Sedan reser sig blondinen, hämtar något. Timo ska tydligen spela en låt. Han brukar ju göra det. Timo. Spela låtar. Hans levebröd, typ.
Och plötsligt. Kamerabyte. Nu ser man hon från Äntligen hemma (?). Brunetten. Ynglingen. Hon gör något ute i det som tycks vara Timos helylleträdgård. Pysslar. Eller något. Gör hon, alltså. Som SVT-tittare får man även se något slags kock stå och laga mat. Jag antar att kocken befinner sig i Timos kök. Kocken hackar något. Lök? Visar tittarna hur man ska bära sig åt för att löken ska bli ultimat hackad.
Det är då jag tänker det: är det någon som bryr sig?
Antagligen inte. Jag sträcker mig bryskt efter dosan och stänger av apparaturen. Återgår till Elliott och läsningen. Sms:ar till mamma att jag inte förstår mig på programidén, riktigt. Hon svarar: "De är hemma hos en kändis, lagar mat och fixar."
* Observera mitt byte av tempus. Återfinns flera gånger i texten. Jag kommer att bli en usel lära ut tempus-lärare. Jag kan aldrig hålla mig till bara ett tempus.
july 16
Redigerad 1 mars 2016:
Jag har fått det ärofyllda uppdraget att vara bröllopsfotograf. Min ex-kurskompis Jenny ska gifta sig med sin Nicke. En dag för lite mer än ett år sedan sa Jenny till mig att hon gillar mina bilder så mycket att hon gärna vill att jag ska vara fotograf på deras bröllop. Jag, Jenny och två andra kurskompisar stod mitt i en thai-restaurang vid campus i Norrköping och jag bara "Ja, fan vad kul!" Där och då visste inte Jenny exakt när hon och Nicke skulle slå sak i hela giftermåls-grejen, men typ om ett år eller två. Sa hon. Och så blev det i år. Mycket trevligt!
[...]
För övrigt har jag aldrig i hela mitt liv varit på ett bröllop innan. Så det är ju verkligen dags att besöka ett sådant. Känns som att jag har varit på typ trettioelva begravningar. Och aldrig ens ett halvt bröllop.
Jag har fått det ärofyllda uppdraget att vara bröllopsfotograf. Min ex-kurskompis Jenny ska gifta sig med sin Nicke. En dag för lite mer än ett år sedan sa Jenny till mig att hon gillar mina bilder så mycket att hon gärna vill att jag ska vara fotograf på deras bröllop. Jag, Jenny och två andra kurskompisar stod mitt i en thai-restaurang vid campus i Norrköping och jag bara "Ja, fan vad kul!" Där och då visste inte Jenny exakt när hon och Nicke skulle slå sak i hela giftermåls-grejen, men typ om ett år eller två. Sa hon. Och så blev det i år. Mycket trevligt!
[...]
För övrigt har jag aldrig i hela mitt liv varit på ett bröllop innan. Så det är ju verkligen dags att besöka ett sådant. Känns som att jag har varit på typ trettioelva begravningar. Och aldrig ens ett halvt bröllop.
14/07/2010
july 14
Jag har aldrig kommit mig för att läsa hela Anne Franks dagbok. Men nu har jag bestämt mig för att det är dags. Har även - efter ett antal trotsiga diskussioner med mitt inre jag - bestämt mig för att läsa alla (!) Twilight-böcker. Utifall att någon eller några av mina blivande elever råkar vara vampyr-freaks eller något i den stilen. Twilight känns ju typ som nya Harry Potter, så det är väl bara att tuta och köra. Hålla sig à jour, så att säga.
11/07/2010
july 11
Redigerad 29 februari 2016:
Just det. Laleh och Winnerbäck lirade ju härom dagen. Det var en ohyggligt ljuvlig kväll. En turnépremiär som avslutades med fyrverkerier. Av alla Laleh- och Lassespelningar jag har varit på landar just de här två på topp tre. Nu ska jag lista, och sedan får ni se bilder.
Lalehs tre bästa spelningar1. Pålsjö krog, Helsingborg 20 juli 2006.
2. Stångebro, Linköping 8 juli 2010.
3. Tärnan estrad, Oxelösund 10 mars 2006.
Winnerbäcks tre bästa spelningar1. Zinkensdamm, Stockholm 12 augusti 2006.
2. Konsert & Kongress, Linköping 25 oktober 2004.
3. Stångebro, Linköping 8 juli 2010.
Just det. Laleh och Winnerbäck lirade ju härom dagen. Det var en ohyggligt ljuvlig kväll. En turnépremiär som avslutades med fyrverkerier. Av alla Laleh- och Lassespelningar jag har varit på landar just de här två på topp tre. Nu ska jag lista, och sedan får ni se bilder.
Lalehs tre bästa spelningar1. Pålsjö krog, Helsingborg 20 juli 2006.
2. Stångebro, Linköping 8 juli 2010.
3. Tärnan estrad, Oxelösund 10 mars 2006.
Winnerbäcks tre bästa spelningar1. Zinkensdamm, Stockholm 12 augusti 2006.
2. Konsert & Kongress, Linköping 25 oktober 2004.
3. Stångebro, Linköping 8 juli 2010.
08/07/2010
07/07/2010
july 7
I morgon ska jag, Victoria, Kaisa och Kaisas vän se Lars Winnerbäck och Laleh. Det är typ den bästa kombinationen jag någonsin kommer att uppleva. Inte ens i min vildaste fantasi kan jag föreställa mig något mer ljuvligt.
I dag vet jag inte vad jag ska skriva. Så jag skriver ingenting, tror jag.
I dag vet jag inte vad jag ska skriva. Så jag skriver ingenting, tror jag.
03/07/2010
july 3
En helt vanlig kväll på jobbet kom tre tyskar in i receptionen/kiosken. Två barn och en mormor. De stod en stund vid glassdisken och pratade (för mig) obegriplig tyska med varandra. Ibland skrattade de. De sa absolut aldrig ACHTUNG GEBÄUDE LEER!, vilka är de enda ord jag kan på tyska*, för er som inte redan visste det. Men dessa tre ord nämndes alltså aldrig. Så jag kunde inte hänga med i tysktugget.
Till slut verkade de ha bestämt sig för något. Glass, så klart. Kom jag på. De hade bestämt sig för vilka glassar de ville mumsa på, och därför kom de nu fram till mig. Jag satt bakom disken. De ville betala. Jag sa hur mycket glassarna kostar tillsammans. På engelska. Eftersom jag inte kan säga summor på tyska. Tyskmormodern betalade, och när hon hade gjort detta hände det. Den lilla, blonda tyskflickan ställde sig på tå, sträckte sig för att nå fram till mig. Hon höll fram en liten blomma och sa med sin sköra tyskröst: "Bitte."
Mormodern skrattade. Ett bröstbullrande tysktantskratt. Jag skrattade. Lite mer svennigt. Och så sa jag "Thanks!", men ändrade mig snabbt till ett något mer solidariskt "Danke!". Man måste tänka till här i världen. Alla små tyskflickor kanske inte förstår en engelsk tackfras. Man måste vara flexibel.
* Där ljög jag. Jag är även otroligt familjär med frasen "Wo sind deine Eltern?", men denna något skrämmande mening kommer sällan till användning.
Subscribe to:
Posts (Atom)