Så här ser världen ut för tillfället: för ungefär en vecka sedan läckte Neighborhoods. För er som inte hänger med nu så kan jag fräscha upp era minnen genom att upplysa om att Neighborhoods är Blink-182:s nya skiva. Den släpps egentligen inte förrän på tisdag, men läckte alltså ut på nätet ungefär två veckor innan sin release.
Vem som helst kan alltså höra hela härligheten. Men jag är en kvinna med principer. Jag kommer INTE (versalviktigt) att lyssna på Blinks skiva innan den dimper ner i min brevlåda och jag kan lägga den i cd-spelaren och lägga mig själv raklång i soffan och pussa på omslaget och ta ut bookleten och bläddra i den och läsa alla ord i bookleten samtidigt som jag avnjuter skivan. För mig handlar det inte bara om en samling låtar som släpps. Det är en hel upplevelse. Att fysiskt bevittna ett nytt Blink-omslag; känslan av att bläddra i bookleten samtidigt som låtarna spelas. Allt blir större. Allt känns på ett annat sätt när man har den fysiska skivan. Därför köper jag fortfarande skivor. För mig är musik mer än bara en ful mapp med ett gäng mp3-filer.
Hade det varit något annat band - säg Brand New - som hade släppt en ny skiva, då hade jag inte resonerat så här. Då hade jag också gladeligen kunnat ta del av läckaget. Men nu handlar det om Blink-182. De är värda att vänta på. Jag vet att jag kommer att tacka mig själv för att jag väntade på dem.
No comments:
Post a Comment