19 dec

Sitter och lyssnar på blinks nya EP (ja, fortfarande) och blir helt tårögd av att höra Toms och Marks röster tillsammans i refrängen till Pretty Little Girl. För en stund sedan tittade jag på YouTube-klippet ovan, där Travis trummar med sina pinnar för glatta livet, och blev tårögd. Toms ord till sin fruga i den här Pretty Little Girl-låten gör mig tårögd. Marks aggressiva allvar i Dogs Eating Dogs gör mig tårögd. Det faktum att blink för första gången på väldigt länge har slängt ihop en akustisk låt gör mig tårögd. Allt med den här EP:n är så fint. Till och med omslaget, som jag i vanliga fall skulle tycka är ganska så fult, är fint. Det är väl sådan jag är nu för tiden. Skör och bräcklig. Känslorna sätter sig ibland längst ut på alla hudlager och då kan jag sitta så här och nästan börja gråta av att Mark sjunger "It doesn't hurt that muuuuch" i bakgrunden på When I Was Young. Disaster låter som om den kom direkt från blink-182-plattan och det gör att jag nästan börjar gråta. Hur kan de vara så fina. De här killarna. Har man aldrig haft ett favoritband som man älskat villkorslöst går det inte att förklara den här känslan. Musiken bandet gör bor i hjärtat på en. Låtarna pulserar i takt med hjärtslagen. Det känns som om personerna i bandet är innan för huden på en; rinner med blodet i venerna. Man måste ha varit eller vara ett väldigt stort fan av någon för att förstå det här. Annars låter det bara som en massa trams. Inbillning. Det är det inte. Det är kärlek.

18 dec

Sitter och lyssnar på blinks nya EP Dogs Eating Dogs. Den släpptes i dag. Fem sprillans nya blink-låtar som man kan njuta av resten av sitt liv. Det enda lite tråkiga med EP:n är att blink endast valde att släppa den digitalt. Det finns alltså ingen fysisk upplaga. Tråkigt för oss som gillar att köpa skivor och ha ett skivkonvolut att göra fettiga fingeravtryck i och bläddra i fram och tillbaka tills häftstiften börjar lossna. Men de ville kanske få ut hela kalaset innan jul och så (med tanke på jul-hysterin som härjar på deras hemsida plus att låten Boxing Day är lite julig), och då hade de helt enkelt inte hunnit fixa fram en fysisk skiva.

Hur som helst. Skitbra låtar har blink pillat ihop. Låtarna skrevs och spelades in under väldigt kort tid, tror att det bara har tagit ett par eller kanske tre månader. Och den här gången har killarna faktiskt sammanstrålat allihopa i en och samma studio för att spela in. Inte som på Neighborhoods, när de spelade in mycket från olika ställen i världen och mailade och grejade. Jag gillar i och för sig Neighborhoods ap-mycket, men det blir ändå en helt annan känsla i musiken när bandet har umgåtts och peppat varandra under inspelningsprocessen. Det faktum att man som lyssnare vet att bandet har befunnit sig på samma fysiska plats under inspelningen tillför något till låtarna, helt enkelt.

Om någon är sugen på att höra dessa ljuvliga ljud så går det bra att köpa EP:n här för endast $4 (typ 26 pix - fatta vad billigt!). Och ofta man inte är sugen på att höra nya blink-låtar, liksom. Det enda (?) gamla hederliga punkrock-/pop-punk-bandet som har åldrats med stil och utvecklats utan att låta skit/intetsägande/som om de befinner sig i en avgrundsdjup ålderskris. Själv köpte jag EP:n två gånger. Sådan är jag. Vill att Mark, Tom och Travis snabbt som sjutton ska skrapa ihop sina intjänade slantar för att låsa in sig i en studio och skriva en ny fullängdare. Väntar ständigt på ett mästerverk à la blink-182-skivan.

18 dec

I dag är mammas femtioåttonde födelsedag. En tung dag på många sätt. Jag och Victoria gick till minneslunden på kyrkogården och tände ljus.

3 dec

Uppdatering sedan förra inlägget: la mig på soffan för att typ skörda mitt vete och grädda några nya pajer i Hay Day. (Livsfarligt att lägga sig på soffan när man redan är trött!) Frös trots att jag hade både tjocktröja, mjukisbyxor, strumpor och raggsockor på mig. Då kom Alfons och ville gosa med mig, så han la sig i mitt knä. Då hade jag inte hjärta att resa mig och göra kaffe, så jag låg kvar helt enkelt. Då somnade Alfons i mitt knä, och han var ju varm och skön så jag somnade också. Sedan sov vi där i någon halvtimme eller så. När jag vaknade blev Alfons ännu mer gosig, så jag var ju bara tvungen att mysa med honom (han är ju söt).

Nu är kaffet i alla fall redo, och jag ska sätta igång med dagen. Har dessutom tagit på mig långkalsonger under mjukisbyxorna så att jag ska slippa frysa.

3 dec

Har ingen lust att gå till skolan i dag. Och har jag ingen lust att gå dit, då är det ingen idé att gå. Lär ju inte vara särskilt koncentrerad på föreläsningen om jag inte är motiverad, liksom. Tänkte plugga hemma i dag, i stället. Kanske göra något på mitt examensarbete för en gångs skull. Snart är det väl dags att dra igång med examensarbete nummer två (du som kom på att folk på lärarprogrammet ska skriva två examensarbeten - må du brinna livligt i helvetet), och då är det ju bra om jag börjar bli klar med det första. I alla fall någorlunda.

För ungefär en timme sedan såg jag julkalendern. Var uppe redan klockan sex, för Alfons var busig och då kan man inte sova. Livet som kattkvinna tar på krafterna ibland. Tur att han är gullig, i alla fall. Nu sitter jag och laddar inför dagens första kopp kaffe med lite musik som en gammal klasskompis har varit med och skapat. Det är fint att lyssna på musik som folk man känner har gjort, tycker jag. Känns liksom lite närmare; lite mer verkligt. Det jag lyssnar på är Mamont. De släppte tidigare i år sin debutplatta Passing Through the Mastery Door. Lyssnar vanligtvis knappt alls på den här typen av musik (typ stoner-rock), men ville så klart höra hur kalaset låter. Den låt jag tycker bäst om hittills är Creatures. Det är hur som haver en skiva med riktigt tight ljud; jag gillar verkligen själva produktionen. Mycket proffsigt.

Jaha. Nu är det väl dags att fixa en kopp kaffe. Försöka komma igång med dagen. Vi får se hur det ska gå.