Sitter och pluggar så här på lördagkvällen. Det är så mina kvällskvistar ser ut nu för tiden. Skriva exjobb. Men jag klagar inte. Det ska ju göras, och snart är det över. Då ska jag skriva ut ett exemplar av varje uppsats och elda upp på parkeringen här ute. Se det som ett löfte.
Det jag egentligen skulle blogga om var i alla fall följande: jag sitter här och inser saker om mig själv. Ja, ni läste rätt. Mitt på lördagen. Just i dag har jag insett att jag är en sådan där person som måste ha en tydlig deadline för att få något gjort. En deadline som inte ligger alltför långt fram i tiden. Deadlinen måste ligga på rimligt avstånd i förhållande till vad som ska göras. Vi kör några exempel:
1) När jag skriver hemtentor och har en vecka på mig kommer jag igång på riktigt ungefär två (max tre) dagar innan deadline.
2) När jag läste en fotokurs på distans som inte hade några tydliga, regelbundna deadlines fungerade upplägget inte alls för mig. Trots att jag hade två år på mig att lämna in alla uppgifter och se alla föreläsningar gjorde jag aldrig klart kursen. När jag däremot har läst andra kurser på distans, där inlämningarna har haft bestämda datum och så vidare, så har det fungerat hur bra som helst.
3) Som en del människor vet är jag försenad med mina exjobb. Det första skulle ha varit inne förra våren, och det andra nu i våras. Ändå sitter jag här. Skriver på tilläggstid. Nu vet jag varför: jag har inte känt pressen innan. Nu däremot, nu har jag en tydlig deadline. I slutet av september vill jag lägga fram uppsatserna för opponering, och då måste uppsatserna vara relativt klara i mitten eller slutet av augusti. Där är min tydliga deadline. Skönt. Nu kan jag köra järnet i en månad till; nu vet jag att jag måste.
Sådan där är jag, alltså. Nu vet vi det. Jag är en person som behöver press, annars får jag inget gjort. Det är så klart upp till var och en att bestämma sig för om detta är en bra eller dålig egenskap, men jag har i alla fall klarat mig hyfsat hittills. Lite försenad, några högskolepoäng fattigare än beräknat. Men vad gör väl det?
No comments:
Post a Comment