27 sep

Första fredagsmyset i nya lägenheten. Alfons och Frances verkar trivas! Nu ser vi Idol, och ska väl snart ta en kaffe och lite Oreo-glass. Mömzzz!

18 sep

Jag har köpt nya glasögon! Slut på meddelande.

Nästa meddelande:

I går gjorde Victoria en examensöverraskning åt mig. Vi åt på stan med Emma och Simon, sedan gick vi hem till dem och åt tårta. Mums! Jag älskar liksom tårta. Tack för överraskningen, wifey!

Och i dag hände det här:

Winnerbäck signerade sin nya skiva på Bengans! Hur bra som helst. Victoria och jag köade i två timmar, vilket innebar att vi hade bra plats och kom fram förhållandevis fort när Winnerbäck väl var på plats. På den första bilden ser ni en för oss okänd tjej som tar bild tillsammans med Lasse. Den andra bilden tog jag till Kaisa, som tyvärr inte kunde följa med på signeringen. Men nästa gång så! Jag och Victoria tog lite autografer, sedan tog Victoria den här bilden på mig och Lasse:

Funderar på att framkalla den i femtio ex (diverse storlekar) och ha typ överallt i hemmet. Bredvid sängen. På kylskåpet. På ytterdörren. Nä, men seriöst. Ni ser ju hur glad Winnerbäck var över att äntligen få ta en bild med mig. Särskilt en fisheye-bild. Han har den faktiskt redan som bakgrund på sin dator.

Här är bilder på autograferna vi fick av Lasse:

Jag bad om att få ett hjärta plus en signatur i 112 sånger-boken.

Victoria och jag köpte ett ex av Hosianna till oss själva (jag valde ju hjärtat där uppe så Victoria valde att tillägna Hosianna till sig själv), ett till pappa och ett till Therése. Fina, va?

13 sep

Opponeringen är över! Så himla, himla skönt. Nu är det verkligen inte långt kvar tills exjobben är helt färdiga. Typ en vecka bort. Max. På min ena uppsats hade jag lite otur och fick en examinator som inte alls tänkte som jag när det gäller småsaker. Han vill till exempel aldrig att jag nämner förnamn på författare, och så vill han att sidnummer ska vara centrerade. Själv gillar jag förnamn, eftersom läsaren då får i alla fall en chans att veta om det är en man eller kvinna man skriver om. Och centrerade grejer undviker jag helst. Särskilt sidnummer. Det allra värsta är dock att examinatorn anser att högerställd text och blankrader inte går ihop. Jag vet, det låter asknäppt. Det är asknäppt. Han tycker att jag ska ta bort alla blankrader och bara ha indrag för att markera nya stycken. Texten blir alltså helt kompakt och den enda luft som bildas är när det kommer en rubrik. Då kan man andas ut. Herregud. Folk har verkligen konstiga idéer. Examinatorn påstod under opponeringen att blankrader inte är "akademiskt". Nähä. Men men. Det är ju bara att göra som han säger så att jag blir godkänd. Ska dock spara en blankrads- och förnamnsversion till mig själv, som jag kan titta på i framtiden. Vill helst inte titta på någon lång textmassa utan luft, någonsin. Examinatorn på min andra uppsats gillar både förnamn och blankrader, som tur är. Inga problem där.

Hur som helst: trevligt att bara korrigera lite småsaker examinatorerna sa, skicka in uppsatserna en sista gång och sedan vara färdig. Bara att ansöka om examensbevis, och sedan är jag klar.

Nu är det bara en vecka kvar till flytten! Victoria och jag bor i värsta flyttröran just nu. Kartonger och grejer överallt. Provisorisk tv-bänk är tre banankartonger. I dag sålde jag min longboard för en tusenlapp. Åker aldrig på den sedan jag köpte min cruiser. Longboard är liksom lite väl otympligt när man är van vid skateboard. Just nu behöver jag pengar mer än en bräda som bara står i hallen. Bra att någon ville köpa den!

10 sep

Gröna faran är inte längre med oss. Eller jo, rent fysiskt finns hen någonstans där ute, men inte längre i vår lilla familj. Jag sålde hen i går. Det skär lite i hjärtat att ens skriva det, men det är faktiskt sant. Mina trogna följeslagare sedan mamma köpte hen av en gubbe i Nyköping år 2006 eller så. Gröna faran är så fin. Det sitter liksom ett klistermärke på den bakre stänkskärmen där det står "Här kommer posten!" Ett asgammalt klistermärke. Så himla retro cykel.

Men varför sålde jag hen, om jag nu gillar hen så mycket? Det undrar ni säkert. Jo, så här ligger det till: retro-cyklar håller inte för evigt. Sedan Gröna faran var stulen under ett halvår för inte så länge sedan har hen varit lite rostig, gnisslat lite mer och sådär. Jag kände helt enkelt på mig att om något år eller så kanske cykeln knappt går att cykla på längre. Och då är det ju bäst att sälja medan den fortfarande är värd någonting, i alla fall. Så resonerade jag. Uppe i Stockholm ska jag förmodligen adoptera mammas gamla cykel, som står i cykelförrådet hos pappa. Och när jag har sparat ihop pengar kanske jag köper en helt ny cykel. Tillverkar de fortfarande cyklar i samma stil som Gröna faran? Vill egentligen inte ha någon klumpig "city bike"! Vill ha en smidig och cool cykel. Ska leta ihjäl mig efter en sådan.

2 sep

Bildkalas coming up! Inleder med några bilder som jag tog för någon månad sedan. De föreställer Alfons och hans nya tunnel. Kärlek från första stund!

Och nu några bilder från förra helgen, när jag var i Stockholm med Kaisa och Victoria. På lördagen såg vi Robyn, Winnerbäck och kent. Men innan det tog jag en promenad i Gamla stan och övade på freelensing.

På eftermiddagen, innan Victoria kom till stan, tog jag och Kaisa en kopp te hos Therése och Stoffe.

Och på måndagen hände det äntligen: jag såg Peter LeMarc live! Han ger ytterst sällan konserter nu för tiden, så en inspelning av Tack för musiken var det närmaste som gick att komma. Därför gick jag och Victoria dit. Och jäklarns, vad bra det var. Live-versionen av Drivved gick rakt in på min topp 10-lista över bästa liveupplevelser någonsin. Och då måste ni som läser ändå påminna er om att detta alltså var en tv-inspelning, med filmkameror som härjade både här och där, inspelningspersonal både framför och bakom scenen och så vidare och så vidare. Att Peter trots detta lyckades få till intensiteten som låten kräver för att bli riktigt, riktigt bra är stort. Och så ett otroligt lidelsefullt munspelssolo på slutet, där Peter till och med gick ner på knä och spelade. Himlans fint. När ordinarie inspelningstid var slut var Peter tydligen så uppe i varv att det blev ett extranummer, där han stagedivade så gott det gick på Maximteatern. Det vill säga sprang rakt ut i stolarna och hoppade över rad efter rad. Fantastisk kväll, alltså.

På tisdagen åkte jag och Victoria hem till Linköping. Tog en morgonkaffe i väntan på tåget.

Och på kvällen flyttade den här kompisen hem till oss:

Och på tal om Frances kommer här lite fler bilder på henne (och några på Alfons).

Slut på bildkalaset. Fast fler lär ju komma.