Gröna faran är inte längre med oss. Eller jo, rent fysiskt finns hen någonstans där ute, men inte längre i vår lilla familj. Jag sålde hen i går. Det skär lite i hjärtat att ens skriva det, men det är faktiskt sant. Mina trogna följeslagare sedan mamma köpte hen av en gubbe i Nyköping år 2006 eller så. Gröna faran är så fin. Det sitter liksom ett klistermärke på den bakre stänkskärmen där det står "Här kommer posten!" Ett asgammalt klistermärke. Så himla retro cykel.
Men varför sålde jag hen, om jag nu gillar hen så mycket? Det undrar ni säkert. Jo, så här ligger det till: retro-cyklar håller inte för evigt. Sedan Gröna faran var stulen under ett halvår för inte så länge sedan har hen varit lite rostig, gnisslat lite mer och sådär. Jag kände helt enkelt på mig att om något år eller så kanske cykeln knappt går att cykla på längre. Och då är det ju bäst att sälja medan den fortfarande är värd någonting, i alla fall. Så resonerade jag. Uppe i Stockholm ska jag förmodligen adoptera mammas gamla cykel, som står i cykelförrådet hos pappa. Och när jag har sparat ihop pengar kanske jag köper en helt ny cykel. Tillverkar de fortfarande cyklar i samma stil som Gröna faran? Vill egentligen inte ha någon klumpig "city bike"! Vill ha en smidig och cool cykel. Ska leta ihjäl mig efter en sådan.
No comments:
Post a Comment