Som ni märker kommer jag inte alltid på något vettigt att blogga om. Det bästa med att tvinga mig själv att blogga varje dag är dock att komma in i själva skrivtänket igen; ett tänk jag uppenbarligen hade tappat tidigare då jag endast bloggade typ tjugofem gånger på ett år. För mig handlar det lyckade skrivandet inte om att få ur mig något underbart varje dag utan att öppna mina ögon inför det som finns i min vardag och samla dessa intryck inom mig. Detta bör ju rimligtvis leda till att jag nu och då kan uttrycka något av värde, även om det däremellan blir en del blaj och meningslösheter. Typ som i dag.
Förhoppningsvis lyckas jag hålla mitt återfunna bloggtänk vid liv även efter att Blogg 100 har tagit slut. Så här långt har det känts värdefullt och efterlängtat. Och det är ju alltid något.
No comments:
Post a Comment