12 aug

Det är dags! Bilder från Grekland aka bildkalas!

Bakgrundsinformation: Victoria och jag var på ön Kefalonia i två veckor. Staden vi bodde i heter Lassi.

Utsikt från hotellet.

En av stränderna i Lassi.

Streetart i huvudstaden Argostoli.

Argostoli. Här stod vi och väntade på en buss som aldrig tycktes komma. Då körde en taxichaffis förbi och sa: "No bus. Finished." och gav oss extrapris på taxi hem till Lassi.

Hotellet! Bästa hotellet jag kan minnas att jag har bott på. Alltså om man tänker på vad man har fått i förhållande till vad man har betalat. Vi bodde i det rosa huset, på övervåningen. Vår balkong var den med rosa parasoll.

Hotellpoolen. Oftast vände jag solstolen åt andra hållet, så att jag hade utsikt över havet.

En dag åkte vi på bussutflykt...

… och fick åka på slingriga bergsvägar med sådan här fin utsikt.

Ett stopp på vägen var vid en utsiktsplats ovanför den kända stranden Myrtos Beach. Hela busslasset klev ur och stod som en skock får och fotade stranden nedanför. Jag vägrade fota stranden. I stället tog jag till exempel den här bilden.

Och så fotade jag några berg som var ända uppe bland molnen.

Vid den smala biten i mitten ligger en by som heter Assos. Dit åkte vi tyvärr inte.

Sedan fotade jag folk som fotade stranden.

Damen som var guide tog en bild på oss. Stranden syns i bakgrunden. Och tycker man att mitt hår är roligt här...

… så kan jag även bjuda på denna!

Men så kunde jag inte hålla mig längre utan föll för grupptrycket och tog en bild på den där Myrtos ändå. Yolo swag osv osv.

Vi besökte den lilla byn Fiskardo som ligger längst norrut på Kefalonia. Där åt vi mumsig glarre.

I Fiskardo kunde man titta på dyra båtar (ej på bild). Det påstås att en hel del kändisar besöker den här lilla fiskebyn. 

Det unika med Fiskardo är att byn klarade sig bra från en jordbävning som förstörde nästan allt på Kefalonia, Zakynthos och några öar till år 1953. Jag tror att den förstörde omkring 90 % av Kefalonia. Men i Fiskardo finns alltså en massa fina gamla saker och hus att titta på. 

En katt kom fram och gosade med min fot.

Jag passade också på att ta en bild på mig själv i en Fiskardo-spegel och fantiserade om alla kändisar som speglat sig just här. Julia Roberts? Ellen Degeneres? Michelle Obama?

På det hela taget var Victoria och jag överens om att Fiskardo var ett av de finaste ställena vi sett.

Bussturen tog oss även till en by som heter Agia Efimia.

Jag hittade ett skojigt träd som jag ville fota.

Efter Agia Efimia åkte vi till ett häftigt ställe som heter Melissani Cave. I själva grottan är det en sjö. Vi fick sätta oss i båtar och en man rodde runt oss i grottan.

Sista stoppet var Drogarati Cave, en helt annan sorts grotta med massor av droppsten. Man kunde gå runt i hela grottan, som var ganska stor.

Här lever jag loppan i grottan. Man fick inte röra droppstenarna, men jag kunde så klart inte hålla mig utan gjorde det ändå… Och där var det slut på utflyktsbilder!

Enligt den här skylten skulle det tydligen finnas en grotta även i vår lilla stad Lassi. Den ville jag så klart leta reda på, så vi följde pilen och gick uppför berget i värmen.

Vi hittade ingen grotta, eftersom det inte fanns mer än en skylt på vägen. Vi hittade dock ett litet kapell som vi uppfattade hade något med grottan att göra, men vi kunde inte riktigt lista ut vad eftersom det inte fanns någon information på engelska.

När vi hade kommit så här högt gav vi upp grottletandet och begav oss neråt igen.

Där var dock inte storyn slut! När vi kom tillbaka till hotellet googlade jag nämligen på grottan, och kunde då läsa att den är inbyggd i det där kapellet vi hade sett på vägen. Så det var ju bara att gå tillbaka, hitta den lilla dörren och kliva in i grottan. Och vad är det då för en liten stengömma vi pratar om? Jo, en gubbe som hette Saint Gerasimos bodde här på 1500-talet. Fem år tillbringade han i grottan. Tydligen är han Kefalonias officiella helgon, som jag har förstått det. I grottan fanns en massa bilder på gubben, och så kunde man tända ljus i hans ära.

Jag hemma hos Gerasimos.

Varje dag gick vi förbi en massa kattungar och gosade med dem. De här två var våra favvosar. Gustav aka Gurra i bakgrunden och den gråvita döpte vi till Berit aka Bejan.

Gurra njuter av livet.

Lassi.

Hotellet igen.

Nu kommer lite blandade mobilbilder!

Jag badar i havet.

Jag filosoferar medan jag dricker hotellkaffe.

Jag är lycklig över ännu en lyrrig hotellfrukost. Det var ingen vanlig hotellfrukost, utan man fick välja frukost utifrån en meny och sedan blev man serverad det man hade valt. Klagade ej!

Här ser jag bekymrad ut medan jag nybadad (se hår) äter en donut.

Okej, nu blev det fyra bilder i rad där jag har samma tischa. Hur som helst: här äter jag världens godaste gyros. Vi var på det här stället sex gånger och åt samma gyros. Alltid vid lunchtid. Sjukt gott pitabröd, kryddig kyckling och dilltzatziki. Alltid utan pommes. Jag såg säkert så där knäpp ut varje gång jag avnjöt härligheten.

Gurra!

En morgon tog vi bussen till huvudstaden Argostoli för att leta efter de omtalade havssköldpaddorna. Vi trodde att man skulle behöva leta länge för att få en skymt, om vi ens skulle få någon skymt, men så var inte fallet. Sköldpaddorna var lätta att hitta och de simmade gärna runt precis vid strandkanten så att man tydligt kunde titta på dem. Ett gäng killar hade till och med med sig fisk och matade en sköldpadda direkt ur handen. Sjukt coolt att se dem på så nära håll. Och vi som trodde att vi hade sett dem tydligt förra året, på Zakynthos. Det var ingenting jämfört med det här. Jag hade kunnat titta på dem i timmar utan att tröttna. Det var verkligen en av de allra bästa händelserna på hela resan.

Här är en fiskare som dödar en bläckfisk.

Smaskig grekmat.

Här är jag med en "liten" donut jag köpte.

Frukost!

Vi badade alltid på den här stranden. Första dagen var vi på en annan strand, men den här var mycket bättre. En dag såg vi en flock delfiner simma runt några hundra meter utanför badplatsen. När jag såg den första fenan var de bara runt hundra meter ifrån stranden, men sedan simmade de en bit längre ut och började hoppa och greja som delfiner gör. Oslagbart. Något annat som var oslagbart med det hela var att se alla på hela stranden ställa sig längs med strandkanten för att titta på delfinerna. Alla var lika imponerade. Ungefär hälften hämtade sina telefoner/surfplattor/videokameror. Att se vilda delfiner när man badar i havet är ju ändå inte varje dag. Här på stranden träffade vi även en grekisk-kanadensisk gubbe (från Grekland men bor nu i Kanada) som vi pratade med några gånger. Han berättade att han är här två månader varje år och han hade aldrig sett delfinerna här i Lassi förut. Och då badade han ändå i havet i stort sett varje dag.

Så här såg jag ut när jag var ute och snorklade. Den bilden får avsluta bildkalaset, tycker jag. 

7 aug

Hemma från Kefalonia. Packar om. I morgon åker jag och Victoria till London. Där möter vi upp Anna-Maria och går på blink-182:s spelning och upplever livets händelse tillsammans. Jag återkommer när jag har återhämtat mig.

(Härnäst på schemat: googla nytagna bilder på Tom, Mark och Travis så att Victoria vet vad hon ska hålla utkik efter på stan i London. Själv har jag förberett så att jag ständigt kommer att gå runt med a) konvolutet till blink-182-plattan och b) en autografpenna.)

13 juli

Den 30 december 2005 registrerade jag mitt konto på Last.fm och började scrobbla. I dag hittade jag ett roligt printscreen-tillfälle: 123 456 scrobblade låtar sedan den där vinterdagen under mitt första gymnasieår.

För er som inte är så insatta i Last.fm: man har en sida där låtar man lyssnar på registreras (låtar scrobblas, alltså). För min del är det när jag lyssnar på musik i datorn, Spotify, ibland på Bandcamp och liknande sidor och nu de senaste åren allt jag lyssnar på i min iPhone. För att låten ska scrobblas måste man ha lyssnat på minst 50 % av den.

Alla som vill kika in på min Last.fm-sida kan klicka här.

6 juli

Vänligen arkivera följande under Pensionärsliv:

I går åkte Victoria och jag till Drottningholm. Där drack vi termoskaffe och åt en hel påse gifflar. Slut på berättelse.

4 juli

Till alla som har Netflix vill jag bara rekommendera följande: dokumentären Jesus Camp. Omslaget ser inte mycket ut för världen, men det här var verkligen den ruskigaste rullen jag sett på flera år. En massa amerikanska ungar hjärntvättas av vuxna på något slags kristet läger. Otroligt sorgligt att se.

2 juli

Jag rotade runt i ytterfacket på min ryggsäck. Letade efter ett litet kort där det står vilka bläckpatroner som passar vår skrivare. Kom på att jag förmodligen har lagt kortet i min gamla plånbok, bara för att det inte ska ramla ut eller så. Jag öppnade plånboken som jag aldrig använder. Den bara ligger där i väskan av någon oförklarlig anledning. I plånboken hittade jag två femhundralappar. TVÅ femhundralappar. Tusen pengar! Rubriken lyder alltså: "Arbetslös hittade gömda pengar". Varför har jag hela tiden haft dessa pengar i plånboken? Varför har jag över huvud taget ens tusen kronor i lösa pengar? Varför har jag glömt bort pengarna? Spelar ju mindre roll nu. Blev så lycklig över detta fynd.

I plånboken hittade jag även några ytterst rimliga bilder: en på mig, en på Therése, en på Bob Hansson och en på Laleh (den sistnämnda med bildtexten "Laleh har gjort det igen"; exakt vad Laleh har gjort igen är dock högst oklart). Frågor på det?

1 juli

Fler bilder från när Eva, Elin och Malin var här i början av juni.

Fika!

Våra nya favvomuggar, som vi köpte hos Mimmi.

Elin busade med Frances och imponerades av hennes höga hopp.

Eva!

30 juni

GISSA VAD SOM HAR HÄNT! Jag vaknade upp i fredags morse, öppnade datorn och inväntade biljettsläppet. Victoria gav mig kaffe och macka medan jag väntade. Sedan klickade jag hem två biljetter till blink-182:s konsert i London den 8 augusti! TJO-HOOOOOOOOOO, liksom! Klickityklick sa det bara, sedan hade jag dem i min hand (bildligt talat). Två ståplatser till konserten i O2 Brixton Academy.

För er som inte riktigt hänger med i svängarna: blink har varit mitt favoritband i drygt 15 år nu. Jag har aldrig sett dem live. Jag har älskat dem innerligt och våldsamt. Nu kommer de att stå (eller ja, Travis kommer väl att sitta får jag anta) framför mina ögon och vara fantastiska. Jag har faktiskt knappt fattat det än; det är så stort. Livets händelse.

I juli/augusti är det alltså dags för World Tour of Bea and Victoria. Begränsat till två länder: Grekland och England. Nu vet ni det. Nu kan ni scrolla upp och ner några varv och njuta av bildhärvan på Tom, Mark och Travis. Ni ser ju själva hur underbara de är!

25 juni

Just det, jag har klippt mig igen. När man har kort hår måste man ju klippa sig typ hela tiden. Att göra det hos en frisör är så klart att föredra, men det blir dyrt som attans. Därför har jag nu köpt en hårtrimmer (alltså en sådan där apparat som man snaggar sig med) och ska köpa en urtunningssax. Därefter ska jag helt enkelt klippa mig själv! Victoria får nog assistera en del, men lite kan jag kanske göra själv. 

Första gången lär det ju inte bli något vidare bra. Men med lite övning, så! Gör inget om det blir lite dåligt till en början, på ett par veckor har ju rena rama Diana-kalufsen vuxit ut igen.

24 juni

Jag såg Flogging Molly på Grönan i onsdags. Bra drag! 

I dag fikade jag med Becky. I år är det tio år sedan vi lärde känna varandra, på en språkresa i Bournemouth av alla ställen! 

När vi hade tittat på det här roliga huset gick vi till en musikaffär där jag köpte strängar till min gitarr. Nu ska jag bara våga stränga om den och hoppas på att jag inte blir snärtad i ögat. Förra gången lyckades jag ju utan att bli det, i alla fall. 

24 juni

Förra söndagen var jag, Victoria och Annika på kentfest! Där hittade vi kungakronor som vi tog på oss:

Jag ser ut som att jag har kort, stubbig lugg? Jaja, bjuder på den. 

För er som inte är bekanta med kentfest handlade det alltså om bandet kent (surprise!) som hade anordnat ett slags "endagsfestival", även om det snarare handlade om en eftermiddag. Vi såg Tove Lo, Miriam Bryant, Junip, Beatrice Eli, Nina Persson, Elliphant, Ida Redig och så själva kent så klart. Bästa förbanden var Tove Lo och Miriam Bryant, helt klart.

Det här var tredje gången jag såg kent och den bästa gången hittills, tycker jag. 

Nej, nu orkar jag inte skriva mer om det. Ni får googla recensioner på annat håll, jag är inte så mycket för recensioner som ni kanske vet. Här kommer lite andra bilder, i stället:

Vi har satt upp en gardin i sovrummet. Observera att det är jag som har borrat upp denna härlighet. Med mina bara Martin Timell-händer! Om gardinen ser lila ut på bilden så kan jag meddela att det är den inte, den är nämligen ljusgrå.

Runt nationaldagen var Eva, Elin och Malin och hälsade på här i Stockholm. En dag kom de till Telefonplan och fikade. En annan dag…

… var vi på Gröna Lund! 

Några i sällskapet vågade åka den här mackapären. Själv "åkte" jag endast en grej: Lustiga huset. Den ni!

21 juni

Jag har semester. Eller är mellan två jobb. Eller är arbetslös. Eller något i den stilen. Spelar väl egentligen inte så stor roll. Mitt vikariat på gymnasieskolan i Nacka tog slut i tisdags, och nu sitter jag alltså här. I soffan. Lyssnar på nya band. Min ledighet inleddes med en riktig dunderförkylning. Den smög sig på dagen efter kent-konserten (som jag ska blogga om senare). Nu är förkylningen inne på sin sjätte dag och den börjar äntligen avta.

Herregud, vilka korta meningar jag skriver i dag.

Midsommarfirandet blev så här: jag vaknade med min vrålförkylning. Åt frukost, varpå jag fick världens magkatarr och blev liggande i sängen under förmiddagen. Victoria bakade cheesecake så länge. Sedan åkte hon och handlade middag, medan jag dammsög lägenheten. Minns inte exakt vad vi gjorde på eftermiddagen. Vi kollade lite på Netflix, i alla fall. Jag hade en stor hög med snytpapper nedanför min plats i soffan. Sedan käkade vi middag, efterrätt och kollade matchen mellan Schweiz och Frankrike. Otroligt bra tv-underhållning, särskilt med tanke på att vi hejade på Frankrike.

Just det, jag ringde pappa i går. "Hörde du att jag ramlade ihop i förra veckan och hamnade på sjukan?" frågade han. Eh, näääeee?! Där har ni the story of my life: jag är yngst i familjen och får därmed veta allting sist. Som tur är mår pappa bra nu. Han hade blivit kallsvettig, svimmat, vaknat upp, ringt sjukvårdsupplysningen och fått en ambulans skickad. På sjukhuset kunde de inte lista ut vad som hade hänt, så nu får pappa helt enkelt bara ta det lite lugnare med takstädandet, gräsklippandet och allt vad han hade hållit på med.

11 juni

FLASH: Hatting lanserar flatfika så här i Orange Is the New Black-tider. Trevligt att se att det är så bra pris på flator nu för tiden.

Kontakta gärna Hatting och önska fler flatfikasorter inför nästa OITNB-säsongspremiär som förmodligen blir någon gång nästa år.