När man vaknar upp med "träningsvärk" (ska förklara detta snart) i hela kroppen, ont i halsen och tryck i det där som finns runt hjärnan, då tycker man inte att man är särskilt fantastisk. Man tar en kopp morgonte, följd av en kopp frukostkaffe, snyter sig i hushållspapperet och funderar över om man ska hålla sig hemma i morgon också.
Sedan kikar man in på sin egen blogg och finner den fina kommentaren: "Du är min nya favoritbloggare. Helt underbart att läsa det du skriver." Det visar sig vara ett ex (alltså inte ett ex som i före detta relationsdrama, utan ett ex som i före detta klasskamrat/pendlarvän) som har skrivit det. Och man känner sig genast lite mer fantastisk än för någon timme sedan. Och man vågar skriva ett blogginlägg där man framhäver hur underbar man är.
Det där med träningsvärken: jag kan omöjligen ha vaknat upp med träningsvärk i hela kroppen, med tanke på att den enda ansträngning jag utsatte mig för i går var att bära pappersinsamlingen till soprummet, möjligen också att hålla i en tv-spelskontroll i ett par timmar. Men den där värken som finns i musklerna om morgnarna känns som träningsvärk, har Victoria och jag kommit fram till. Vi vet inte vad den beror på.
No comments:
Post a Comment