?
??
?
Ovanstående är alltså helt seriöst en tanke som flög genom mitt huvud i går morse, där jag stod i personalrummet med den ljusgröna Ikea-muggen i högsta hugg. Redo framför kaffebryggaren. Redo för en ny dag på jobbet. Frågetecknena efter själva citatet symboliserar den uppriktiga förvåning jag drabbades av sekunden därpå. Ursäkta, hjärnan. Vad tänkte jag precis? Är det pappa som tänker åt mig, eller har jag verkligen - min unga ålder till trots - anammat hans uttryck? Har min hjärna bestämt sig för att det som gäller just nu är jargongen hos femtioplussiga, digitala immigranter? Kan jag ens bortförklara detta "burken"-citat med att jag möjligtvis var lite morgondåsig?
… dåsig? Är inte det också ett ord för femtioplussarna?
Nej, hörrni. Det här börjar mer och mer likna gången då jag på allvar tänkte: "Undrar vad den här dagen har i sitt sköte?" Kanske var jag en penschis i mitt förra liv. En penschis vars själ nu är fast i en tjugofyraårings kropp. En kvävd penschis-själ som ibland bara måste få ge utlopp för diverse åldriga yttranden. Det enda positiva i den här lilla härvan är ju att jag hittills inte har skämt ut mig verbalt, utan endast för mitt eget inre.
No comments:
Post a Comment