I måndags såg jag Johnossi på Grönan. En högst minnesvärd konsert med bra energi. Dessutom denna neonrektangel till sceninramning som var bland det snyggaste och enklaste jag sett.
Den här veckan har även följande hänt: jag har köpt en regnjacka. Kan någon förstå hur vuxet det är?! Alltså en riktig regnjacka i sådan där galonstil. Känner mig som en ansvarsfull småbarnsförälder med friluftsintresse när jag går runt i den. Mamma hade förmodligen satt kaffet i vrångstrupen om hon hade läst detta blogginlägg. Jag hade regnjackan på mig i torsdags kväll när jag och Lauren skulle se Millencolin på Grönan. Just den kvällen kände jag mig dock snarare som en fjortonåring än en vuxen. Dels inträffade detta:
Jag och Lauren gick sammankopplade och spelade Pokémon Go på Gröna Lund (!!!). Nördighetsmätaren slog i taket med besked. Lauren hade alltså ett extra batteri där vi kunde ladda våra telefoner, och det blev vi ju tvungna att göra i jakten på pokémon... Vi såg ut som två dagisbarn som hålls ihop med rep där vi var ute och gick. Men när man har nått vår ålder är det liksom som om man inte längre orkar bry sig om image, utan man bara gör det man har lust med. Väldigt befriande, det också. Det andra som fick mig att känna mig som fjorton under torsdagen var så klart att jag såg Millencolin live:
Millencolin är ett av de band jag har lyssnat längst på utan avbrott. Alltså ett band som under väldigt lång tid ständigt har snurrat i min cd-spelare, i min walkman, figurerat i mp3-spelare, på brännskivor, i Spotify-listor och andra tekniska lösningar beroende på årgång. De är liksom alltid där, på något sätt. Den här kvällen spelade de både Pepper och Lozin' Must, till min stora glädje. Två av deras absolut bästa låtar.
No comments:
Post a Comment