Jessica efterfrågar mina reflektioner kring herr Winnerbäcks nya album (efter det att jag sågat alla recensioner jag läst hittills). Givetvis kan jag dela med mig av dessa. För det första måste jag säga att det är ett mycket förvånande album. Oförutsägbart. Jag tror inte att jag talar endast för mig själv när jag säger att Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen inte alls låter som jag hade väntat mig. När jag för första gången hörde synt-introt till Jag får liksom ingen ordning, skivans första singel, satte jag nästan kaffet i vrångstrupen av förvåning. Det var inte vad jag hade väntat mig, när jag i våras läste att Lasses nya skiva är på väg.
Musikaliskt är skivan relativt långt från Daugava (Lasses förra). Kedjebrev är den låt jag tycker har kvar mest av Daugava-andan. Jag kan i skrivande stund inte säga om detta är Lasses bästa platta hittills. Som någon i Coldplay någon gång har sagt: Om tio år kanske vi kan avgöra om det här är den bästa skivan hittills. Höjdarlåtar på skivan, förutom första singeln, är dock Järnvägsspår ("Jag vet ingenting om dig / Inte om du ens förstår"), Ett sällsynt exemplar ("Ljuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuus"), Fribiljett mot himlen ("Jag hoppas det ser ut som att jag vet / Fast jag har faktiskt ingen aning") och Berätta hur du gör ("Det är en känsla som du lämnar / När du vänder bort din blick").
Nu ska jag avsluta mina reflektioner. Jag tänker inte dra några mesiga paralleller om typ att flöjten i slutet av Fribiljett mot himlen låter som indianerna på Plattan, eller att Anna Stadlings körsång låter som Madonna ("Amen, alla tjejer som sjunger andas Madonna!"). Nej. Den jag känner präglar alla låtar på skivan är Lars Winnerbäck himself. Han är den viktigaste parallellen.
5 comments:
Thank you!
kan inte släppa lars w's involveringar med vit makt förra i tiden, sorry.
vad tycker du om det?
vet ingenting om det, när var det och på vilket sätt?
sandra: när jag googlade ditt påstående hittade jag följande forum https://www.flashback.info/showthread.php?t=148887, där en hel drös människor diskuterar lws påstådda förflutna som nazist. efter en sida eller två finns följande inlägg, vilket är lasses eget svar på "debatten":
"utdrag ur intervjun på Cafes hemsida:
Sprang du själv runt och skrek Seig Heil?
– Nej, det gjorde jag inte. Jag vet inte om du hört såna rykten för det finns något på min hemsida om att jag skulle ha varit nazist. Det tar jag inte så allvarligt men det kan finnas vissa missförstånd att jag, när jag var ett huvud kortare och inte hade fått hår på snoppen, umgicks rätt mycket med sånt folk i Linköping. Det var kanske korkat, men det är å andra sidan inte mycket jag är stolt över från den dag jag började skolan till den då jag slutade. Jag är bara glad att den är över."
het snackis här på skolan att det finns mer info... en sak att göra gräv på, kan ta det över en fika någon gång anyhow - om du har tid!
Post a Comment