21/06/2011

21 juni

4. A song that makes you sad
Pianos Become The Teeth - Cripples Can't Shiver

Jag har nog inte tjatat tillräckligt om Pianos Become The Teeth i min blogg. Faktum är att de är det bästa band vars toner har sprudlat sig in i mina öron på... ja, sedan jag var en pubbeunge. Minst. De är helt oslagbara. Från deras episka mästerverk Old Pride kommer låten Cripples Can't Shiver, och jag får tårar i ögonen varje gång jag hör den. Det allra mest tårdrypande är när Kyles (sångarens) mamma pratar om sin man (Kyles pappa). Historien bakom detta är att Kyle samplade ett tal mamman höll i kyrkan, angående sin mans MS. När hon säger "... and I'm ready to throw in the towel, 'cause I've had enough of this" och musiken dundrar igång igen, det är det sorgligaste på hela låten. Kyle skrev Cripples Can't Shiver ungefär ett år innan hans pappa dog. Om ni, precis som jag, blir lite tagna av denna sorgliga historia bör ni läsa det här. Där berättar Kyle om låten, om sin pappa och även om hur Kyle ledde sin syster fram till altaret när hon gifte sig och dansade med henne när pappan egentligen skulle ha gjort det.




I'm looking more like you everyday old man
In every way I'm feeling phantom pains
From the fire you've dropped on your legs
I'm storing my uplifting-look backs for my time in that seat
Alone in your world, alone in your world
Just a wall away, angry at the stages of the day
Your speech has gotten slow and you've lost so much weight
The family knees have gotten weak
The family skin has gotten languid

If you put your gums in, and I let mine recede
If you keep your pride, I'll be your eyes
I'll be your eyes
I'll save my temper, save my rage for the hot on your hands
Because you know cripples can't shiver
6 hours 6 hours 6 hours
Of telling fields our health deserves more

Please don't disappear with the room
Please don't give up on going out

Spending time at a split foyer choosing up or down
I've waited, he never came, I'm assuming life fair
The mold promises these sheets stay damp so my lungs won't last
But I swear I'd at least break the fingers
Of the hand that dealt this to you

No comments: