19/11/2012

19 nov

Det var mycket The Used i går. Träffade dem, gick på deras konsert, träffade dem igen. Det var den korta varianten. Men för att berätta lite mer detaljerat kommer nu ett helt blogginlägg tillägnat detta fina band, som jag faktiskt har lyssnat på sedan ungefär år 2004. Då var jag 14 år, och drömde om att alla mina favoritband skulle spela i Sverige. Det gjorde de typ aldrig. Så jag drömde vidare, liksom. Men nu är året 2012 och i alla fall ett av banden har tagit sitt förnuft till fånga: The Used. (Okej, de har spelat en gång i Sverige tidigare, men det var en festival så det räknas knappt.)

Till mångas stora glädje inledde The Used Sverige-besöket med en signering på Bengans i Stockholm. Jag och A-M (Anna-Maria, som jag helt enkelt kommer att kalla A-M i detta inlägg framöver) gick så klart dit. Det är man ju skyldig sitt tonårsjag! Jag tog med min favorit-The-Used-skiva, nämligen den som heter The Used. Dock hade Bengans nedsatt pris på The Useds senaste skiva Vulnerable dagen till ära, så jag köpte den också. 



A-M precis innan hon skulle träffa Jeph och the rest.


Jag kom fram till trummisen Dan, med mitt fisheye i högsta hugg. Först frågade jag om det var okej för honom att signera The Used-skivan, trots att han inte var med i bandet på den tiden (Dan är en ny förmåga, kan man säga). Det var inga problem för honom (han har säkert gjort det tusen gånger förut). Sedan ville Dan gärna göra en rolig min framför mitt fisheye-objektiv. 




Jepha (överst) och Quinn (underst) gjorde också roliga miner. Jeph undrade hur det skulle bli med fisheye, med tanke på att han näsa redan är "huge" (hans egen formulering). Han råkade komma så nära objektivet att hans näsa stötte i det. 



Bert var redo att gå och röka när jag frågade om jag fick ta en fisheye-bild på honom.


Här är en bild där man kan betrakta lite olika saker. För det första så ser man att Bert ger A-M sin penna. Jag tog sedan Jephas penna, och då ville A-M byta med mig. Så nu har jag i alla fall Berts penna (se bild nedan). Nummer två att titta på i bilden ovan: Jeph som pillar i sina tänder. Sedan ser man att Quinn sitter och filosoferar en smula. Saknar förmodligen sin tjej, eller något. Till sist är det kul att titta på killen till höger - han med tatuerad arm. Han jobbar med The Used på något sätt. Det är i och för sig inget kul med just jobbandet, men desto roligare är hans ansiktsuttryck.





Senare på kvällen var det dags för konsert! Konserten var på Klubben (Fryshuset). Tror att lokalen tar ungefär 700 pers. Tyvärr missade vi förbandet, Lower Than Atlantis. Men men, det är sådant som händer. The Used var hur bra som helst. Till min stora glädje körde de många äldre låtar, bland annat en av mina topp tre av The Used: Maybe Memories. Tonåringen inom mig var mycket nöjd med kvällens alla låtval. Öppningslåt var för övrigt Take it Away. Sjukt bra låt, blev ett jäkla drag på stört. En annan kul och bra grej var att de körde Blue and Yellow. Det hade jag inte räknat med! 

Eftersom man inte fick ha med sig systemkamera på spelningen så tog jag lite bilder med min iPhone. Som ni ser på de två bilderna ovan blev det inget vidare bra bilder. Men duger som minnen i alla fall!

Gick nog lite händelserna i förväg nu, förresten. Innan The Used började gick jag och A-M runt lite bland merchen och kollade. Vi hittade ingenting vi hade lust att köpa, direkt, men kul att kolla i alla fall. Då såg jag en affisch på väggen vid sidan av merchen. Där stod det att man kunde köpa ett paket som innehöll Vulnerable, en affisch och en träff med bandet efter spelningen. Endast 200 pix. Faan vad billigt, tänkte vi. Sedan sög vi på den karamellen en stund. Om vi skulle slå till, alltså. A-M pushade för att vi skulle göra det, en kul grej liksom. Ja, vad fasiken, tänkte jag och så bestämde vi oss. När konserten var slut gick vi därför tillbaka till merchen och köpte det där lilla meet and greet-paketet. Då fick man ett rosa band att sätta runt handleden, och alla vi som hade det där bandet fick gå in och vänta framför scenen medan en massa gubbar plockade ihop The Useds instrument und so weiter.


Vi stod där framför scenen ett tag. Väntade och undrade lite hur det skulle bli med den här lilla träffen, egentligen. Hur det skulle gå till, alltså. Sedan kom en kille och sa åt oss att ställa oss på rad så skulle bandet komma och signera saker.



Vi ställde oss på rad och bandet kom ut. Till skillnad från vakterna verkade själva bandet inte alls stressade. De tog sig tid att signera och fotas och prata lite med alla. 


Bert och en tjej.


Jag och Bert!



Två suddiga iPhone-bilder på Jepha.


När jag frågade Jepha om jag fick ta en bild med honom så ville Dan också vara med. Tyvärr ser jag störd ut, men det gör inte så mycket. Sådant orkar man ju inte bry sig om när man i alla fall är på samma bild som folk från The Used, liksom.


Jag och Quinn!


Sedan togs det en gruppbild på alla oss. Jag ser rolig ut och står bredvid Bert. Nu när jag tänker efter så gör jag och Bert typ samma min. På flaggan står det för övrigt inte "He used nation", utan The Used Nation. Om ni undrar.


Ja, herregud alltså. Det är ingen dålig söndag när man träffar The Used två gånger, liksom. Det var verkligen kul att jag och A-M köpte det där meet and greet-paketet. 200 riksdaler. Det är coolt. Jag kände dock inte att jag hade någon användning för affischen man fick, så jag gav den till några lite yngre tjejer. Tänkte att de nog har mer glädje av den än jag. 

På bilden ovan, som blir den sista bilden för det här inlägget, ser ni de signerade skivorna jag kom hem med från Stockholm. Ja, det råkade ju bli så att jag köpte två ex av Vulnerable nu. Först på signeringen och sedan på konserten. Kanske ska sälja en av skivorna, så att någon mer kan glädjas över att ha Berts Quinns, Dans och Jephas autografer i sin ägo.

För att summera: sjukt bra dag. Galet kul att äntligen, efter alla år, se The Used och dessutom träffa dem. Måste framkalla bilderna på mig med dem och typ sätta på kylskåpet. Så att jag kan titta på dem varje morgon innan jag tar fram yoghurten.

PS: Om någon som läser det här är typ värsta The Used-fanet och vill ha högupplösta versioner av exempelvis fisheye-bilderna - säg till! Jag mailar dem gärna. 

5 comments:

Veronica said...

Känner mig lite creepy som kommenterar både här och på instagram när man inte känner varandra, haha. Men tycker det är så himla roligt att du (och de andra) fick träffa alla och prata med dem! Väldigt roligt att läsa om det :D Jag visste inte ens att man kunde köpa Meet & Greet och att det för den delen var så billigt, fick reda på det efteråt när vi stod ute och väntade på dem vid bussen. Men som sagt- väldigt roligt att du och de andra fick möjligheten! :D

Sofia said...

Haha håller med om det Veronica kommenterat, om instagram! Men jag hittade din blogg av en slump genom Google :p Riktigt roligt att läsa om din dag (hade själv ingen aning om signeringen -suck-) men Gud vad jag längtar tillbaka! :D Extra roligt att jag spejar mig själv bakifrån på en av bilderna, även fast mitt lila rufs inte lyser haha! ;) Men jag tycker det är så jobbigt att min vän inte kunde följa med in och möta dem då kontanterna inte räckte så långt... Så jag funderar vad du skulle kunna tänka dig att sälja en av skivorna för? :) skulle kanske glädja henne lite :)

bea said...

Hej Sofia! Bara kul att få kontakt med andra som också var på spelningen och det, ju! :) Aha, så du var på meet & greet-tjohejset, men inte din kompis? Vet inte vad jag ska sälja den för faktiskt, haha. Den kostade ju 150 i merch-båset. Så om vi säger 200 jämnt, det blir drygt en tia per autograf? :)

Sofia said...

Jo men precis! :D Ja allt blev bara tokigt, och jag fick inte min egen skiva signerad för ja det blev bara strul :p men jag har lovat att göra upp för det, och detta blir en fin bonus :) Men 200:- tycker jag låter vettigt! Så om du är villig att sälja köper jag den gärna :) Du kan ju maila mig på ksd.andersson@gmail.com så kan vi komma överens däröver isåfall :D

Veronica said...

SV: Haha ja, jag tycker också det är roligt att prata med folk som varit med om samma sak! :D Jo, kan tänka mig att de inte ville att alla skulle se lappen så det skulle bli allt för många som köpte det. Eller hur! Man insåg verkligen varför man gillar dem så mycket som man gör när de tog sig tid för fansen.

Hahaha varför får man denna blackout?! Eller okej, inte så konstigt egentligen, haha :D Men man känner sig så fånig när man inte får fram något mer än en hälsning och "Thank you so much!". Aja, de borde ha förståelse! Ja det har du alldeles rätt i, gud den dagen var det bästa man varit med om :')

Jag vet inte om du sett att jag lagt upp några videos från konserten på youtube? Har iofs inte hunnit lagt ut dem på bloggen. Men här har du i alla fall länkning till Take it away så kan du ju kolla på de andra om du vill! :)

http://www.youtube.com/watch?v=4KtbaRG3Nbo