29 jan

det finns ett hål inom mig ett mörker det växer blir större större större kanterna sviker böjs ner jag blir äten inifrån ingen vet varför jag skriver det här allt är på väg åt ett annat håll man bloggar om döden man får ingen respons man bloggar om livet man får aldrig någon respons någon bloggar om dagens outfit man får all respons jag tänker aldrig skriva om det jag skriver alltid om det här jag byter aldrig ämne bara tempusform ett evigt väljande av tempusform ska det vara nu ska det vara då ska det vara sedan jag tror inte att någon bryr sig det har jag aldrig trott egentligen bryr sig alla egentligen försöker alla nå mig jag har aldrig varit bra på att bli nådd punkt kolon utropstecken frågetecken semikolon kommatering har aldrig haft någon betydelse när det väl gäller när det handlar om människans miljontals celler spelar kommateringen ingen som helst roll den fyller ingen funktion cellerna vet inte ens att kommateringen existerar de gör det de ska vare sig det sätts en punkt eller inte just de här cellerna har på något sätt sammanfogats så att de har blivit just jag och några celler har blivit fingrar som jag skriver det här med så här går det till hjärnan säger åt cellerna att trycka på knappar som genom en massa ettor och nollor resulterar i en bokstav sedan har hela vår kultur hittat på att vissa bokstavskombinationer står för en viss sak till exempel livet livet livet jag slutar precis där med livet jag slutar så att säga i början eller kanske med nutiden vi vet att livet är nu vi försöker göra något åt det greppa det ogreppbara det är det jag gör här och nu