5 aug

Känner även att jag måste berätta om den brinnande tv:n för er. Here we go här går vi: i onsdags kväll satt hela familjen och tittade på den engelska versionen av Wallander (rekommenderas ej, fattar inte konceptet med engelska Wallander, men det är en annan historia). Mamma och pappa skulle gå och lägga sig mitt i filmen, så då bestämde jag och Victoria att vi skulle se klart filmen ute i den lilla stugan där vi sover om nätterna. Jag sa åt pappa att sätta i antennsladden till tv:n där ute, eftersom den nog inte var i. Sagt och gjort gick pappa ut och fixade sladden. Klockan var runt tjugo över nio. Eftersom vi skulle missa så lite som möjligt av filmen tyckte Victoria och jag att det var bäst att vi satt inne i den stora stugan fram tills nyheterna vid tio, och därefter förflytta oss.

Snart ändrade vi oss dock. Jag höll på att somna så Victoria sa att vi kunde förflytta oss in till den lilla stugan tidigare. Hon gjorde sig i ordning för natten. När hon var klar skulle jag borsta tänderna och allt det där. Då sa Victoria att hon skulle gå ut i lilla stugan medan jag borstade och hade mig. Efter cirka fem minuter kommer Victoria inrusandes i stora stugan igen och börjar banka på badrumsdörren. "Du måste öppna!" sa hon. "Va?" slöddrade jag fram (munnen full av löddrig tandkräm). "Det ryker ur tv:n!" Där blev det så klart fart på mig. Sköljde ur det mesta av löddret ur munnen och sprang in till mammas och pappas sovrum. "Pappa! Tv:n brinner!" sa jag och sprang ut till Victoria som redan var tillbaka vid lilla stugan. Halva lilla stugan (på bredden) var halvfylld (på höjden) av rök. Brandlarmet hade alltså inte gått igång. Jag gick in i stugan för att kolla vad som hände i tv:n och även för att ta bort brandlarmet så att inte hela stugområdet skulle vakna upp och undra vad som var på gång. I tv:n, precis innanför knapparna, under själva skärmen, såg man glöd. Pappa kom ut i stugan. Vi fattade ingenting. Vi visste inte riktigt var vi skulle göra, men att vi måste lyfta ut tv:n. Wallander-filmen var i full gång, trots att det glödde.

I nästa sekund började dock glöden tillta. Den blev lågor. Inne i tv:n härjade nu små lågor och tv:n sa poff och Wallander försvann och det blev svart. Pappa tog tag i tv:n för att lyfta ut den. Sedan kom han på att han måste dra ur alla sladdar. Det gjorde han. Sedan lyfte han tjock-tv:n och ställde den på gräset utanför stugan. Då var nästa fråga: vad ska vi göra nu? Vad gör man med en brinnande tv, liksom? Ännu en sak man inte fick lära sig i skolan. Jag förstår inte. Skolan är värdelös när det kommer till verklighetsförankring! Det här med att lära sig hantera brandsituationer, det måste bli ett större undervisningsområde, tycker jag. Släng in det i hemkunskapen, eller något. Pappa kom dock fram till att vi måste hälla vatten på den. Jag blev nervös. Vatten på en grej med el i? Går det verkligen? "Ja, men vad ska vi göra då?" frågade pappa och där hade han ju en poäng. Han tog en hink och fyllde den med vatten från en tunna och precis när han gjorde det såg jag och Victoria hur lågorna inne i tv:n blev större och liksom flammade upp över tv-skärmen. "Okej, men stå långt ifrån när du kastar vattnet!" sa jag till pappa.

Att kasta vatten på en brinnande tv som sladdarna är utdragna ur är tydligen inte farligt, kan jag härmed meddela. Pappa gick för att fylla på hinken igen, och jag hittade en vattenkanna jag kunde fylla med vatten. Vi hällde vatten några gånger till på tv:n tills den verkade slockna. Vid det här laget hade även mamma kommit upp ur sängen och ut från den stora stugan. Vi sa att tv:n brann och hon blev så klart väldigt förvånad. Efter några minuter hällde pappa lite mer vatten på tv:n, för att försäkra sig om att den verkligen var släckt. Vi öppnade alla fönster i lilla stugan för att försöka få bort så mycket rök som möjligt. Det konstaterades dock ganska snart att jag och Victoria inte kunde sova där den natten. Vi sov i våningssängen i mitt och Theréses gamla sovrum.

Ja, det var den berättelsen. Medan vi stod där och tittade på tv:n, och hålet där plasten hade smält och de svarta spåren av lågorna på skärmen, var vi alla väldigt förvånade. Lite chockade, tror jag. Om Victoria hade väntat på mig inne i den stora stugan medan jag borstade tänderna, då hade förmodligen hela den lilla stugan börjat brinna. Om vi verkligen hade suttit kvar i den stora stugan ända till nyheterna, då hade vi tittat ut och sett hur den lilla stugan stod i lågor. Det är fantastiskt vilken tur man kan ha i oturen. Det kunde ha blivit så att vi hade gått ut till lilla stugan för att titta på filmen, men tröttnat på den efter två minuter och sedan stängt av. Då hade kanske den där tv:n börjat ryka och pysa lite, lite, lite inifrån. Och sedan ökat gradvis medan vi låg och sov. Det hade inte heller varit så skojigt. Att vakna upp i en rökig stuga och inte fatta någonting. 

Men som jag skrev på Twitter härom dagen: tv:n tänkte förmodligen precis som Neil Young. Han har ju många gånger sjungit "It's better to burn out than to fade away". Ett originellt farväl från den sista tjock-tv:n i familjens ägo.