28 maj

I sommar ska Emma och Simon gifta sig. Eftersom det kommer att bli en av de roligaste dagarna någonsin bestämde jag mig tidigt för att slå på stort och för första gången i livet ha på mig en kostym. När jag väl hade fattat detta beslut (det kom lika oväntat för mig själv som för alla som känner mig) kunde jag för allt i världen inte förstå hur jag skulle lyckas hitta en kostym som kommer att sitta snyggt på mig. Allt på herrsidan är för stort; allt på damsidan är för figursytt för min stil. Som tur är lugnade Stoffe mig med att alla plagg går att sy om helt och hållet, så att de passar ens stil hur bra som helst. Detta lugnade mig enormt, särskilt då jag en dag i början av året stod i en provhytt på HM. Den minsta kavajstorleken hade för långa ärmar. I ett par kostymbyxor jag precis kunde knäppa i midjan såg jag ut som den tionde Wu-Tang Clan-medlemmen. Med Stoffes ord ekandes i huvudet köpte jag trots allt kostymen, och tog några dagar senare med den hem till Therése och Stoffe. Medan jag stod framför deras spegel satt Stoffe hukad på golvet med mungipan full av nålar. Hummande nöp han i kostymen för att få till passformen, bad mig böja benen på olika sätt för att se hur byxorna skulle röra sig och satte nål efter nål tills kostymbyxorna hade transformerats från Wu-Tang till min vanliga look. Kavajärmarna fick också ett gäng nålar i sig och sedan skickades alltihop iväg till skräddaren på Stoffes jobb. Därefter väntade jag spänt på resultatet.

När jag bestämde mig för att ha kostym på bröllopet trodde jag inte att det verkligen skulle kännas helt okej till slut. Jag hade nog väntat mig att jag snarare skulle känna mig utklädd än uppklädd. Nu, med facit i hand, är jag glad att jag överraskade mig själv i valet av bröllopsklädsel. Det kommer att bli bra. Jag kommer att känna mig bekväm.

I dag köpte jag en Thrasher-tischa som jag eventuellt ska ha under kavajen och därför provade jag hela utstyrseln under eftermiddagen:

Snart tar dessutom min fina kusin Max studenten, och jag funderar på att då ha endast kostymbyxorna. Typ så här:

... om det inte är alldeles för varmt, alltså. I så fall tar jag blommiga shorts. Jo, det har jag också köpt. Ett plagg med blommor på. Jag slutar då aldrig att chocka.