Ibland tar livet oväntade vändningar. Till exempel i går kväll när jag såg hela Eurovision på tv. Lauren och Cecilia var här på middag, och eftersom både Cecilia och Victoria kände ett sug efter att se det blev det alltså så att vi tittade på alltihop. (Obs! Lauren och jag gick mest med på det eftersom vi fick höra att Justin Timberlake skulle uppträda.) Och ja, jag blev frustrerad över att fel låt vann. Jag. Frustrerad över Eurovision. Det kallar jag plot twist om något. De här hejade jag på: 1) småpojkarna från England och 2) den där småbarnspappan som såg lite ut som Danny och som jag tror var Litauens bidrag?
Ärligt talat. Att se Eurovision var uthärdligt. Jag trodde att det skulle vara betydligt värre. Troligtvis berodde detta på: 1) att Petra Mede är mycket rolig, 2) att tävlingen var i Sverige och 3) det sjukt ironiska i att Justin Timberlake faktiskt framförde ett par låtar. Det måste väl ha varit ett skämt från arrangörernas sida? En övertydlig hint (efter att i två timmar ha lyssnat på låtar man förhoppningsvis aldrig behöver höra igen i hela sitt liv): det är så här musik ska låta. Puh. Tyckte väl att något var fel.
No comments:
Post a Comment