24/12/2009

dec 24

Redigerad 24 februari 2016:

[...] Mamma matade ankor vid ån. Scilla ville också ha gammalt bröd. Det fick hon. [...]




dec 24

Scilla låg och vaktade julklapparna hela eftermiddagen och kvällen i går. När hon inte trodde att vi såg tog hon helt fräckt ett paket i munnen, gick iväg med det någon meter och tänkte börja öppna det. Hon lägger sig som en mur framför paketen och sover. Ibland sträcker hon ut huvudet och slickar på närmsta paketpapper. När jag kom fram med min kamera ville hon slicka på den också.



dec 24

Så här i juletider: the return of the bulle bakom örat.

Jag måste ringa Vårdcentralen på måndag och återigen fråga varför i hela fridens namn jag har en bulle bakom örat. Det är faktiskt inte okej.

23/12/2009

dec 23

Det blir aldrig mat på det här stället. Julskinkan tar mycket längre tid än beräknat. Den blockerar ugnen. Mamma och pappa kan inte gratinera sina humrar. Själv har jag lagat en fiskgryta. Det blir väl middag lagom till Anna Anka. Sedan öppnar jag Aladdin-asken på det. Mamma och jag ska slåss om de få trillingnötterna. Om jag inte avlider i fighten så återkommer jag.

dec 23

Redigerad 24 februari 2016:

Några dagar för sent (tycker ni) kommer här några bilder från 18-20 december, när vi var i Nyköping för att överraska mamma på hennes 55-årsdag. Hon hade ingen aning om att vi skulle komma. När vi stod i trapphuset och sjöng blev hon så glad att hon började gråta.

Det var fredagen, det. På lördagen hade vi minijulafton. Therése och Stoffe ska vara i Blekinge över julen, så det blev julklappsutdelning. [...]








22/12/2009

dec 22

"Många tror att vi har ett ansvar att bevara språket,
men det vore riktigare att säga att vi har en skyldighet
att förändra det."

(Fredrik Lindström - Världens dåligaste språk, sid. 33)

18/12/2009

dec 18

Jag låg och sov när Gunnel ringde. Yrvaken med håret på ända satte jag mig upp i sängen och sluddrade fram ett hej. "Sover du?" frågade Gunnel. Hon lät nästan förvånad. Okej, klockan var typ kvart i tio och normala människor kanske går upp lite tidigare en normal arbetsdag. Hon sa att hon först hade tänkt smsa, men bestämde sig för att ringa "eftersom du säkert är vaken". Jag sa att det inte gjorde något.

Gunnels ärende var att hon ska hotta upp hemsidan för mediekommunikation en smula. En av hennes idéer är att det ska finnas texter från gamla elever, där det står vad de gör nu, hur tiden på media har kommit till nytta och så vidare. Hon frågade om jag har lust att bidra med en sådan text. Javisst, tänkte och sa jag. Det gör jag så gärna. Sedan frågade hon om jag kan fråga några andra ex-medianer om de också har lust att hjälpa till. Självklart, sa jag. Jag fixart. Hon tackade och sa att jag kan ringa, maila eller smsa om jag undrar något.

Jag ringde mamma, sa grattis på födelsedagen och pratade en stund. Sedan ringde jag pappa. Pratade en stund. Sedan åt jag en tallrik yoghurt och bläddrade i DN Kultur. Skickade ett sms till Gunnel och frågade om hon vill ha texten i dag, eller kanske i början av nästa vecka? Eftersom hon inte svarade började jag fundera över om hon hade bytt mobilnummer. Så kom ett sms: "Idag, förstås! Du vet väl hur media funkar : ) [...] Fattar du hur långsamt jag messar?" Jag diskade och satte på en kanna kaffe. Lyssnade på Eyedea & Abilities. Måste ta en kopp och fundera över vad jag har för nytta av gymnasietiden nu när jag är på universitetet, tänkte jag.

Så satte jag mig vid datorn och började skriva. Upptäckte att texten började bli ganska lång. Eftersom Gunnel inte sagt något om exakt hur lång texten bör vara skrev jag för säkerhets skull en kortare version, också. Då vibrerade telefonen igen. Nytt sms. "Men senast 13 - de gamla takterna sitter väl i? G". She's on fire!Jag svarade: "Eller har lärarprogrammet förslappat mig?" Hur lyckas Gunnel, den gamla räven, egentligen stressa mig till en deadline ett och ett halvt år efter att jag har slutat på Tessin? Det är den eviga frågan. Om Gunnel var lärare på universitetet skulle alla studenter få en chock och falla platt på golvet. Minst.

Hur som helst. Jag höll så klart deadline. Mailade Gunnel mina båda textversioner ungefär klockan halv ett. Vi får se vad hon tycker om dem. Det var hela historien om hur jag, på min första juluppehållsdag, blev uppringd och fick en marknadsföringsuppgift med deadline tre timmar senare. Man vet aldrig vad Gunnel har på g!

16/12/2009

dec 16

Redigerad 24 februari 2016:

[...]

I går kväll gick vi till Ryd för att titta på vår nya lägenhet. Vi har fått nycklarna nu. Lägenheten är en ocean jämfört med den vi bor i nu. Vi kommer antagligen att gå vilse, och så måste vi säkert ringa varandra på mobilen så fort det är middag, eftersom man inte vet i vilket rum den andra är. Det visade sig även vara en ordentlig balkong ut från sovrummet. Detta innebär att vi har både uteplats (trädgård aka gräsplätt) och balkong. [...]

13/12/2009

dec 13

Jag har fått en ny beundrare. Hon bor i Kalifornien. Det stora, totalt främmande Amerikat. Så här skrev hon till mig, på majjan: "HEY YOU ARE AWESOME!!!:) I LOVE YOUR MUSIC! AND WHAT IT STANDS FOR! YOU MAKE BEAUTIFUL MUSIC! LOVE IT!!!" Precis så, i versaler. Jag tackar ödmjukast och känner mig ganska fantastisk. Inte för att jag ens själv vet exakt vad min musik står för, som hon uttrycker det. Men jag vågar inte fråga henne. Då kanske hon tror att jag inte vet vad jag håller på med.

dec 13

Redigerad 27 februari 2016:

[...] Nu har inlägget alltså kommit till sin höjdpunkt: Lars Winnerbäck-konserten. När vi kom in i Cloetta visade det sig att Andreas Grega (eller någon i hans band?) var sjuk. Förbandet uteblev, och Lasse gick på vid halv nio i stället. Det tyckte mamma var ypperligt, för då skulle ju hon orka vara med hela konserten. Winnerbäck hade satt ihop en väldigt bra spellista, tycker jag. Några låtar var mer överraskande, till exempel Om tiden vill ifatt och Lång dag. Jag hade aldrig gissat på att han skulle spela dem. Någonstans i mitten på kalaset fick bandet vila, och Lasse stod ensam på scenen med sin gitarr. Han körde en, till publikens glädje, förklarande version av En tätort på en slätt, där han sjöng om skönheten i Skäggetorp och krigarna i Ryd. Mycket uppskattat av Linköping, så klart. Nu får ni skåda några bilder från konserten.







11/12/2009

dec 11

Gissa vem som sov till 11.04 i dag? Först vaknade jag runt 8, och tänkte: "Jag ska bara sova lite till..." Yeah bananen. Nu ska jag dammsuga. That's how huslig I am.

07/12/2009

dec 7

Författare får en krona och femton öre per utlånad bok vid bibliotek. Det har vi fått lära oss i dag.

06/12/2009

dec 6

Förresten har vi hittat en alldeles ensam och övergiven lussebulle i frysen. Den är från förra årets julbak med mamma. Den måste vi äta upp någon dag. Lussebullar är kanske det godaste som finns.

05/12/2009

dec 5

I morgon fyller jag hälften fyrtio. Jag har alltså kvar min unga fräschör i några ynka timmar till. Men jag kan intyga er om att jag inte kommer att bli gammal för att jag fyller system. Minns ni det där med att det gäller att glädjas åt det lilla? När jag gick hem från tentan i torsdags tog jag sats inför varje frusen vattenpöl och gled över isen med ett leende på läpparna. Jag tror, med en svag oro och möjligen en varningsklocka ringandes i huvudet, att jag kommer att göra detsamma även när jag är fyrtio. Fast i smyg. Och jag kommer att krama ihop snöbollar och kasta på lyktstolpar. Det är sådant man bara måste göra. Man måste glädjas åt det lilla.

Och det här med att blogga. Är det bara för kids? Kan man göra det även om man är lärare? I annat fall måste jag helt klart runda av om sisådär fyra år. Så njut så länge det bara går av mina inlägg i cyberspace.

dec 5

Redigerad 27 februari 2016:



dec 5

"Hemma i Sverige började vi identifiera oss med ett äpple från Kalifornien. Att vara Ipodanvändare blev en livsstil och markerade tydligt skillnaden på Mac och pc-användare. Det blev 00-talets motsvarighet till 80-talets gruff mellan hårdrockare och syntare. Gemensamt hade alla uppkopplade ett starkt behov av att slaviskt följa bekantas minsta lilla steg. På Facebook och Twitter. Samtidigt som vi kritiserade makthavares önskan om att följa oss på samma sätt, med bevakningskameror på stan." [sic!]

Utdrag ur Johan Åkessons sammanfattning av 00-talet. DN, 29 november 2009. Artikeln finns även på nätet, dock i en lite annan version.

04/12/2009

dec 4

Redigerad 27 februari 2016:

Hajen var nästan för bra. Eller nej, en spelning kan givetvis inte bli för bra, men det var helt enkelt en superb kväll på NH. Först spelade Firstnighter. Vi drack kaffe/vin/öl, det vill säga inte allt på en gång utan det man själv valde. Jag, till exempel, valde kaffe. "Vi" innefattar för övrigt mig själv, Victoria, Emelie, Karolina och Linn. Efter Firstnighters lugna gitarrplinkande var det dags för Hajen att inta pianot. Och hon gjorde det med storm. Efter att ha kört en hel del egna låtar och även en cover blev det duetter med Hajens kille aka The Tallest Man on Earth. Det blev fina, raspiga duetter, vill jag lova. Kalaset avslutades med stående ovationer (se bild längst ner). Ljuvligt.











01/12/2009

dec 1



Hajen kör Svensken på Blomstermåla. Ungefär så här underbart hoppas jag att det blir på NH i kväll.

28/11/2009

nov 28

Nu när jag har funderat i ett par dagar har jag kommit på att jag nog inte har särskilt mycket intelligent att säga om Lalehs spelning i Norrköping i torsdags. Man måste liksom gå och se Laleh live för att förstå vilken ofattbar publikkontakt hon alltid lyckas skapa. Laleh spelade i alla fall många låtar. De flesta var gamla, men ett par nya hann hon med också. Dessutom hann hon med en liten gitarrskola plus önskelåtar på slutet (publiken vägrade lämna lokalen, så det blev önskestund till slut).

Innan spelningen köpte jag Laleh-boken. Den där som innehåller texter och teckningar av Laleh. Jag har letat efter den i mer än två år. Så det var ju tur att jag gick på en Laleh-spelning igen och lyckades få tag i boken, till slut. Fantastisk kväll, i alla fall. Laleh är en riktig glädjespridare.






26/11/2009

nov 26

Ordet filofax är en initialförkortning av orden file of facts. Dagens nya kunskap.

Och nu finns det äntligen vörtbröd i affärerna igen. Om jag hade en stor frys skulle jag, innan julen tar slut, köpa jättemånga paket vörtbröd. Hamstra inför året. Men vi har en ganska liten frys. Så jag köper bara ett paket i taget.

22/11/2009

nov 22

"Yo = (pron.) 'Hallå där'. Yo kommer ifrån de amerikanska ghettona, där afroamerikanerna ofta tillbringar sina dagar på basketboll-planen där de 'hänger' [...]. När det kommer en ny kille och vill vara med och hänga med dem, så frågar de något i stil med 'Ey YO wazzup niggah!?', vilket betyder 'Hallå där afroamerikan! Vad är ditt ärende?' Användandet av Yo har nu också spridit sig till Sverige, där det brukas flitigt inom hiphop-kretsar." (sic!)

Ovanstående citat kommer från en hane vid namn Peter Hammarbäck. Han har sammanställt en ordlista över ord från "nysvenskan", och ordet yo är ett av hans valda ord. Visst skrattar man oerhört friskt då man läser hans, något stereotyp-låsta, förklaring?

18/11/2009

nov 18

Redigerad 27 februari 2016:






nov 18

Elev till läraren: Är du feminist?
Läraren: Ja, lätt.
Elev: Uuäääk, vad äckligt!
Läraren: Eh, du kanske borde slå upp 'feminist' i en ordbok?
Elev: Amen jag vet vad en feminist är!
Läraren: Okej, berätta då. Vad är en feminist?
Elev: Det är en kvinna som håller på och tror att hon är en man.
Läraren: Nej, det är det inte. Du borde kolla upp ordet i stället för att häva ur dig saker.
Elev: Amen asså jag vet vad det är!
Läraren: Berätta då.
Elev: Det är en kvinna som tror att hon är bättre än män.
Läraren: En feminist är en person som anser att vi ska ha ett jämställt samhälle. Jag hoppas och tror att du också tycker det?
Elev: Ja, det tycker jag.
Läraren: Ja, och då är du en feminist.
Elev: Nej, det är jag inte.

Och så vidare. Svensklektion i en gymnasie-etta.

11/11/2009

nov 11

det knytnävshårda ljuset
flimrar som miljontals slag
min kropp
attackerad
mina ögon
antastade

du måste hjälpa mig

10/11/2009

nov 10

I dag är jag smygreligiös. Hajen-spelningen har på grund av sjukdom blivit flyttad till den 1 december. Jag kommer alltså inte att missa detta halleluja-moment. Jag är lycklig.

Dagen började med en ILS-träff, där vi läste dikter och till slut valde just en sådan (av Lukas Moodysson) som vi ska använda till vår VFU-uppgift. Det är VFU nästa vecka. När vi hade förberett tillräckligt inför VFU:n packade vi upp våra matlådor och tog lunchrast.

Vid kvart över ett började dagens föreläsning. Gästföreläsaren Lena Kåreland pratade om barn- och ungdomslitteratur. Bland annat vilka teman som är/har varit vanliga. Kåreland är vår lärare Uffis absoluta idol, och då menar jag verkligen all times. Det har Uffis inte sagt rakt ut, men det syntes i hennes lystna, kärleksfulla blickar och det märktes i hennes genuina intresse. När man såg Uffis kunde man nästan tro att det var Bruce Springsteen som var på besök i Key-huset. När Kåreland ansåg sig färdig med sin föreläsning vägrade Uffis att låta henne gå; hon höll Kåreland kvar så länge som det bara var möjligt, sög sig fast i henne med diverse halvintressanta synpunkter och undringar. Uffis uppmanade oss att låta Kårelands ord sjunka in i någon minut, för att sedan komma på frågor. Jag kom på femton frågor jag skulle vilja ställa till Springsteen, men inte en enda till Kåreland.

I morgon sticker jag till Nyköping. Ska ta hand om Scilla. Mamma och pappa är ju på kryssning någonstans i Medelhavet.

05/11/2009

nov 5

När man vaknar upp med "träningsvärk" (ska förklara detta snart) i hela kroppen, ont i halsen och tryck i det där som finns runt hjärnan, då tycker man inte att man är särskilt fantastisk. Man tar en kopp morgonte, följd av en kopp frukostkaffe, snyter sig i hushållspapperet och funderar över om man ska hålla sig hemma i morgon också.

Sedan kikar man in på sin egen blogg och finner den fina kommentaren: "Du är min nya favoritbloggare. Helt underbart att läsa det du skriver." Det visar sig vara ett ex (alltså inte ett ex som i före detta relationsdrama, utan ett ex som i före detta klasskamrat/pendlarvän) som har skrivit det. Och man känner sig genast lite mer fantastisk än för någon timme sedan. Och man vågar skriva ett blogginlägg där man framhäver hur underbar man är.

Det där med träningsvärken: jag kan omöjligen ha vaknat upp med träningsvärk i hela kroppen, med tanke på att den enda ansträngning jag utsatte mig för i går var att bära pappersinsamlingen till soprummet, möjligen också att hålla i en tv-spelskontroll i ett par timmar. Men den där värken som finns i musklerna om morgnarna känns som träningsvärk, har Victoria och jag kommit fram till. Vi vet inte vad den beror på.

03/11/2009

nov 3

Nu ska ajg skriva tan att tirta. jag sörjer forfrande hajen och har ont dliute här och där i kroppen. bla ögon, tanfgkltt och tricpes. det suger att vara sjuk, man missar aklt i skolan och mkan bara sitta hemma och läsa, föröska läs allt som står på schemat men man kan inte sidksutera det och man får ingen analysträning. aja. är hemma dett taf till. victoia är också hemma, sjuk, s vi är iaf två. ajt.

nov 3

Och när Hajen äntligen spelar i Linköping, var kommer jag att befinna mig då? Jo, i Nyköping. Nu kan någon skjuta mig i lilltån. Hej.

29/10/2009

oct 29

"Ordet [cliffhanger] kommer från slutet på ett kapitel i Sherlock Holmes där denne berömde detektiv lämnas hängande över en klippa."

(Maria Nikolajeva: Barnbokens byggklossar, sid. 56)

oct 29

"Terry tänkte på något som Ray Davies hade sagt för inte länge sedan om hur han blev alldeles gråtfärdig varenda gång han tittade på någons skivsamling, eftersom det var så otroligt gripande att se en människas personliga soundtrack utbrett framför sig, naket och öppet och bleknat med åren, för om man verkligen brydde sig om sånt här fanns alltihop där i öppen dager bland de raspiga vinylskivorna och de spruckna utvikbara fodralen, alla förhoppningar och all längtan i någons privata universum och allt vad ett ungt hjärta någonsin kunde önska eller behöva eller tråna efter."

(Tony Parsons: Saker vi kunde berätta, sid. 13-14)

28/10/2009

oct 28

Ungefär en halv tusenlapp fattigare, men fyra skivor och två affischer rikare. Affischerna är inte med på bild, som ni ser. Men de föreställer Winnerbäck och The Boss. Om ni sitter och funderar. I övrigt spenderades pengar främst på mat. I helgen, alltså. Mat och fika.

27/10/2009

oct 27


Victoria har gett mig supersnygga kylskåpsmagneter i present. Nina Hemmingsson är ju en av mina favoriter, som vissa av er har märkt. Bland annat detta snygga motiv pryder nu vår kyl.

20/10/2009

oct 20

Rapport angående flugan jag skrev om i går: den lever. Fortfarande mellan fönsterglasen.

oct 20


Elin och Olle på dagis.

Elin: Olle, vilken sång ska jag sjunga för dig?
Sedan valde Elin att sjunga Baby Goodbye för Olle. Länge.

(Nej, jag är inte i Karlshamn. Moster Eva mailade detta till mig.)

19/10/2009

oct 19


Den här flugan var fast mellan de två fönsterglasen. Hur han än kom in hittade han förmodligen inte ut. Han dog nog där inne. Jag rekommenderar att ni ser en större version av fotot (tryck på miniatyren).

oct 19

Snart ska jag iväg och skriva tenta på den gastkramande thrillern Svenska skrivregler. Förra måndagen gick vi i klassen igenom boken för varandra. Och nu har jag inga naglar kvar. Jag kan inte lägga ifrån mig Svenska skrivregler. Hur ska det gå för vinkelparenteserna, som knappt får någon plats i denna grymma, kalla värld? Kommer mänskligheten att förstå finessen med vad som menas då tankstrecket sätts ut, i stället för det banala kommat? För att inte tala om den spektakulära upplösningen: ska mellanrummet innan procenttecknet placeras ut eller inte? Den som läser alla kapitel får se.

14/10/2009

oct 14

Ursäkta, men varför ska flintis-Milow komma till Sverige? Han har ju typ en låt (som folk vet vilken det är, alltså). Det blir en hejdundrande kort konsert. Förresten ska han spela den där låten två kvällar i rad, dock i olika städer.

oct 14

Varför har Aaron Carter blivit så dålig? Tryck på namnet för ny låt. Och något som är ännu värre: det finns flera nya låtar. I samma stil! Jag säger som penschisarna: det var bättre förr. Det vill säga när Aaron var tre äpplen hög, var klädd i sparkdräkt (eh, jag menar snickarbyxor) och hade ett par svarta hiphopare tryggt vid sin sida. Då var han kool.

13/10/2009

oct 13


Jag har till slut fått svar på den extremt förbryllande frågan "Vad heter latte i plural?" Den ofantligt trovärdiga källan heter Språkrådet (ja, de där som har skrivit Svenska skrivregler), och de fastställer härmed att det heter en latte, flera lattar. Och ingenting annat. Då är det alltså precis som jag har trott hela tiden. Men nu slipper jag fundera. Om ni är sugna på mer latte-grammatik så heter det i bestämt plural lattarna. Som ni förstår är det exakt sådana här livsavgörande saker jag ska lära mina blivande elever.

Förresten är det inte jag som har tagit latte-bilden. Den fann jag via vårt älskade Google.

oct 13

psittacism meningslöst papegojaktigt rabblande

12/10/2009

oct 12

dänka att stänka vatten på ren tvätt innan man stryker den

11/10/2009

oct 11

Följande citat kommer från Språktidningen 4/09, där Jonas Hallberg skriver om det otydliga språket i sångtexter:

"Om vi så bläddrar i visornas stora bok, och kommer fram till mera högtidliga visor och sånger, så kan man kanske ha petiga synpunkter, till exempel på Du gamla, du fria. Jag undrar vad andra versens textrad "jag vet att du är, och du blir vad du var" mera exakt betyder. Vad är det jag vet? Om Sverige ska bli vad det var, måste man kanske berätta vilken tidsepok man tänker på. Karl XII:s tid? Vikingatiden?"

08/10/2009

oct 8


"There's plenty of light still left in your eyes."

(Okkervil River)

oct 8

Om du trycker på bilden ovan serveras du essensen av mitt ordförråd.

oct 8


I går köpte vi alltså en skrivare. På Elgiganten. En HP-skrivare, för er som sitter och funderar. Ni ser ju själva hur snygg den är. Eftersom vi inte vill ha skrivaren på golvet köpte vi ett lackbord på Ikea också. Kalaset fraktades hem i en kundvagn, som vi dumpade utanför soprummet. Vadå, alla andra gör ju så.

05/10/2009

oct 5

Dagen började med en ILS-träff. ILS står för "Icke Lärarlett Seminarium". Sammanfattningsvis kan man säga att detta, varierat med "Självstudier", är vad lärarna skriver ut på vårt schema när de inte har råd att ha lektioner med oss på riktigt. Lärarprogrammet har dålig ekonomi. Protokoll skulle föras också, på dagens ILS. Och när en punkt är "Sammanfatta vad gruppen har diskuterat", då är det väl inte så konstigt att jag och mina gruppisar funderar över huruvida vi skulle skriva ner våra diskussioner om Idol, Broder Daniel-filmen och vem det egentligen var som hoppade av Evanescence? Det kallar jag viktiga diskussionspunkter.

Och så var det dagens seminarium. Fyra timmar schemalagd tid tog slut efter två timmar. Vi redovisade böcker för varandra. Varje grupp hade läst en bok, och presenterade denna. Ett litet ögonblick satt jag och funderade över varför vi gjorde detta. Det brukar ju finnas något slags syfte med uppgifter, ni vet. Men det är klart, folk brukar ju ha någon form av budskap när de skriver saker till allmänheten också. Något jag totalt saknar. Budskapslös. Eller, som jag föredrar att kalla det: allt jag skriver är en tolkningsfråga.

Och ni undrar så klart igen: när, när, NÄÄR?! ska Bea släppa sin totalt budskapslösa bok? Ack ja, så ni undrar, kära barn.

04/10/2009

oct 4

Endogamia spelade inför en i stort sett obefintlig publik. Men det var ändå kul att se dem. Några bilder från spelningen kan jag ju bjuda på. Förresten såg vi aldrig Zooparty, vi åkte hem i stället.




03/10/2009

oct 3

Apropå absolut ingenting fick jag hem These Four Walls av We Were Promised Jetpacks i går. Galet bra skiva, faktiskt. Vilket jag givetvis hade förväntat mig. Och i dag beställde Victoria och jag biljetter till Laleh i Norrköping. Det är dags, igen!

oct 3

Redigerad 27 februari 2016: