Många blir skoltrötta i högstadiet. Om inte annat så definitivt i gymnasiet. Inte jag. Jag blir skoltrött nu, vårterminen 2012. Snart har jag läst på universitetet i fyra år. Det har sugit pluggmusten ur mig. Den här kursen jag läser nu suger. Den är tråkig och har dålig verklighetsförankring. Jag har ingen inspiration till att skriva en C-uppsats igen, eftersom jag nyss gjorde det. Skulle kunna tänka mig att göra det igen om den fick handla om fans eller skateboard. Det får den inte.
Jag har alltid gillat att gå i skolan. Fram till nu. Ungefär 16 år senare.
Men jag måste alltid hitta ljus. En morot. Något att se fram emot. Längtar efter att sommaren ska vara över och skolan ska dra igång igen. Höstterminen. Första campus-kaffet och upprop till fördjupningen i svenska. Det kommer att bli 60 ljuvliga högskolepoäng under läsåret 2012/2013. Svenska dygnet runt. Lära sig mer om det här språket och en massa gamla (ofta döda) tanter och gubbar som har satt ihop en massa bokstäver och gjort mellanrum ibland så att det har skapats ord och sedan har de bestämt sig för att andra ska läsa de orden och därför har det blivit böcker. Av någon (ibland oförståelig) anledning har böckerna blivit klassiker. Själv är jag generellt sett mer för människor som skrivit riktigt bra böcker nu för tiden. Amanda Svensson borde läsas på lärarprogrammet. Gunnar Ardelius. (Varför läser vi inte Gunnar Ardelius?) Inte ens Bob Hansson läser vi. Skandal. Men. De där gamla klassikerna ska vi nu läsa. Lära oss om det som någon har bestämt ska vara Sveriges litteraturkanon. Och är det något jag har lärt mig på lärarprogrammet så är det att en litteraturkanon inte är en synonym för Liza Marklund. Det kommer att bli intressant. Min förhoppning är även att fördjupningen i svenska är bättre kopplad till verkligheten än vad lärarprogrammet har varit hittills. Vi får se.
1 comment:
Jag är inte avensjuk;)
Post a Comment