9 april

För sjuttsingen, jag har ju glömt att skriva om hur Laleh-konserten var! Det var förra lördagen på Konsert & Kongress. Fullsatt i stora salen. Aldrig i hela mitt liv har jag, på en Laleh-spelning, befunnit mig så långt från Laleh. Vi satt långt bak. Är ju över huvud taget inte van vid att Laleh spelar inför en så stor publik. Kul för henne! Mer klirr i hennes kassa, så att säga. Laleh hade med sig några bandmedlemmar och spelade en fin blandning av gamla och nya låtar. Den största överraskningen var Lalehs nya variant av Han tuggar kex. Den var lite mer upptempo, vilket inte föll mig i smaken, tyvärr. Nej. Han tuggar kex blir aldrig bättre än när jag såg Laleh spela den tillsammans med Stefan Sundström på stranden i Helsingborg. Den konserten är i och för sig svårslagen överlag.

Men den här Laleh-konserten var ändå rolig och bra. Jag gillade outrot på In the Comet, när en robot-röst dröjde sig kvar och sjöng "We are stardust" när Laleh hade försvunnit från scenen. En sak jag förresten har börjat tänka på gällande Laleh är att hon verkar väldigt impulsiv live, trots att hon (enligt henne själv) är Roy Anderssonskt perfektionistisk i studion. Under vissa Laleh-konserter jammar hon och bandet som om de inte visste var låten ska landa i slutändan. Det är inspirerande. Kanske tänker hon att live blir det ändå aldrig som man vill, så det är lika bra att släppa allt redan från början. Vad vet jag. Jag spekulerar ju bara.

Efter konserten, som Victoria och jag avnjöt tillsammans med Emma och Simon, så gick vi alla hem till Simons syster Johanna och hennes kille Pontus. Blev det där krångligt? Kanske. Vi spelade i alla fall Buzz hemma hos Johanna och Pontus. Riktigt kul! En bra kväll, helt enkelt.

Nu har jag pluggat en stund (innan jag började blogga, alltså), och det är dags för mig och Victoria att ta en kaffe och se lite Vänner. Snart är vi framme vid Chandlers och Monicas förlovning! Bäst i stan. En sak jag förresten har kommit på är att jag vill köpa en sådan här elgitarr:

För er som är oallmänbildade kan jag upplysa om att det är Tom Delonges signaturgitarr. Epiphone alltså, inte hans Gibson (den kostar ju typ 20 000 i Sverige). Gitarren på bilden kostar ungefär 3 500 pix. Värt! Det bästa med den (förutom att den är sjukt snygg) är att den har Gibsons Dirty Fingers humbucker, vilket gör att den låter som en dröm (i mina öron). Vi får väl se när jag har sparat ihop till en sådan!