3 okt

Kaffet är upphällt. Nu är jag tillbaka med en ny iakttagelse av samtiden. Jag var nämligen inne på Spottan och skulle leta upp en kille vid namn Chris Beach. Hade läst om honom i senaste Sonic (för att på ett snyggt sätt anknyta till föregående inlägg) och blev lite nyfiken på hur hans musik låter. Med andan i halsen (typ) skrev jag alltså "chris beach" i sökrutan och tryckte enter. Gick in på artistnamnet och möttes av detta:

Chris Beach - A New Life With Jesus. Det var något helt annat än Chris Beach - kul och ses. verkligen, som jag egentligen letade efter. För att förtydliga skärmdumpen så ser alltså skivomslaget ut så här:

Av imagen att döma tycks Neil Young vara Chris Beachs stilikon. Där står han lite ledigt framför kyrkan (?) med sin gitarr dinglandes under högerarmen. Han ser lycklig ut; kanske är han stolt över de tio Jesus-låtarna han har pillat ihop, eller så är han bara glad över att solen skiner. Jag kommer att tänka på Aaron Gillespie. Att denna Jesus-inspirerade Chris Beach kanske är Aarons pappa. Det skulle inte förvåna mig, med tanke på 1) hårsvallet och 2) de otroligt kristna låttitlarna. Här är Aaron Gillespies soloplatta:

Ja. Kanske borde de bli vänner, Chris och Aaron. Spela in en låt tillsammans. Själv överväger jag om jag ska våga lyssna på någon av Chris-låtarna eller inte. Var ska jag i så fall börja? Kanske spår 4: Jesus Saved Me From the Fall. Kanske spår 8: Without Jesus I'm a Shadow of Myself. När jag tänker ett extra varv känns förresten spår 6, Jesus Worked Overtime, some det rätta valet. Om jag börjar där, och queue:ar Aarons sjätte spår, I Will Worship You, och sedan fortsätter varvandet mellan skivorna på det viset, då borde jag i stort sett kunna räkna mig som dunderkristen redan i eftermiddag.