30 okt

När man bara dricker en kopp kaffe om dagen så är den koppen verkligen ofantligt god. Jag har detox:at mig hela helgen. Hade ju ätit omeprazol i flera veckors tid, och läkaren sa att man bara ska äta sådana tabletter i 2-3 veckor max. Så jag kände att nu får det vara nog. Inga fler piller i min mage! Har inte ätit någon sådan tablett på tre dagar nu, och det fungerar bra hittills. Lite magont och illamående har det varit, men inte så farligt. Så länge jag ser till att äta hyfsat ofta så fungerar det.

Nu, till exempel, äter jag mellanmål. Två ostmackor och en kopp kaffe.

I morse städade vi här hemma. Jag städade toaletten och dammade redan i går, men nu gjorde vi resten. Det vill säga dammsög och torkade golven. Vi var uppe tidigt i dag, redan tjugo över sju närmare bestämt. Det kanske låter sanslöst tidigt, riktigt pensionärstidigt, men det kan ju dock vara bra att tänka på att det blev vintertid i dag. Vilket betyder att klockan egentligen var tjugo över åtta när vi gick upp. Och det är ju nästan halv nio. Alltså inte så tidigt. Efter att vi hade städat spelade jag tennis med Lauren. Några barn ropade "Lär er spela, för fan!" åt oss. Själva tycker vi att vi har blivit lite bättre än vi var förut. Men barn säger ju så mycket. Så har det alltid varit.

27 okt

Jag vet. Folk i allmänhet är nog inte särskilt förtjusta i långa texter utan skiljetecken. Därför var det kanske inte många som orkade läsa livet/döden som jag la upp härom dagen. Själv är jag mycket förtjust i avsaknad av skiljetecken (i rätt sammanhang, så klart). Allt blir så... öppet. Man får läsa som man vill. Vilket frihet. Att slippa vara låst till en persons uppfattning om hur en text ska läsas. Och dessutom kryddas texten av känslan att personen som skrev ihop den inte har stannat för att tänka. Att det faktiskt är personens hjärnflöde som har hamnat där på papperet. Eller i det här fallet, på skärmen.

25 okt

Kaffekoppen står nu framför mig. Har hittills tagit två klunkar. Living on the edge.

25 okt

Vafan. Jag bryggde en färsk kanna för att kunna avnjuta en liten kopp kaffe. Men nu, precis när jag är på gång att hälla upp koppen och dricka upp hela härligheten, så får min mage ett ryck och börjar krångla. Gurglar till och så en molande värk. Nu måste jag alltså bestämma mig för om jag ska vara wild and crazy och dricka kaffe ändå, eller om jag ska visa min mage lite respekt och skona den från ett eventuellt nederlag. Den karamellen ska jag suga på en stund. Men inte för länge, för då kan kaffet bli bränt.

25 okt

Var nyss inne på Kaisas blogg och läste lite. Hon hade lagt upp ett YouTube-klipp på tre tjejer som gör en cover på Robyns Call Your Girlfriend (för övrigt hennes sämsta låt på länge, enligt mig). När jag såg den tänkte jag ungefär: Jaha, det där var ju skojigt. En kul grej. Kände mig dock lite som Talang-juryn* när jag började tänka i banor som: Okej, det där var underhållande, men kan de underhålla sin publik LÄNGRE? Svaret blev, för min del, nej, med tanke på att jag efter ungefär en halv minut endast hade klippet på i bakgrunden medan jag i stället roade mig med att läsa klippets kommentarer på YouTube.

Hur som helst: när klippet var slut kom så det som skulle visa sig bli dagens höjdpunkt. Ett svar på Keso-tjejernas klipp! Jesus amalia, vad jag skrattade åt det här klippet. OBSERVERA dock att man måste se Keso-tjejerna innan man kan uppskatta det här klippet fullt ut. Gå till Kaisas blogg och se det första klippet, alltså, och därefter kan du trycka play på klippet nedan.


Jag skrattar fortfarande, bara så att ni vet.

* Vill helst uppmärksamma samtliga om att jag inte är en Talang-tittare. Har aldrig sett ett helt Talang-program, och planerar aldrig att göra det heller. Dock har jag ett par gånger legat i soffan och zappat och så har Talang plötsligt visats framför mina ögon och så har jag sett några nummer och lyssnat på vad juryn har sagt. Så, då har jag rett ut det.

23 okt

Tänkte bara skriva ett litet inlägg. Säga hej och så. Jag sitter och lyssnar på Meleeh just nu. Har skrivit lite på min och Fridas C-uppsats. Just nu håller vi på och skriver metodavsnittet. Det är ungefär så upphetsande som det låter. Enda anledningen till att man orkar ta sig igenom det är att man vet vad som kommer härnäst: INTERVJUERNA! Tjo-hoo! Äntligen pilla ihop frågor, hitta folk att intervjua osv osv etc etc. Det blir skojigt.

I morgon ska jag ha min första riktiga praktikdag. Ska vara där måndag och tisdag den här veckan. Veckan efter det har tydligen skolbarnen höstlov (lyx!), så då blir det ingenting. Eller någonting blir det ju, nämligen att skriva på C-uppsatsen. Helt okej, det också. Det ska i alla fall bli kul att hänga lite på praktikplatsen i morgon, känna av klasserna och alla lärare. Kommer så klart inte att skriva något om vilken skola jag är på eller liknande, men kan säga att skolan verkar hur bra som helst (hade gärna velat gå deras medieprogram), och min handledare är störtskön. Kan väl knappast bli bättre?

22 okt

Middagen i går var hur trevlig som helst. Att käka middag ihop är nog en av de bästa sakerna som finns. Bara äta god mat och prata, liksom. Underskattat. För alla som bryr sig ska jag nu räkna upp vad vi åt: bruschetta till förrätt; baconlindad fläskfilé (fylld med citron, basilika och timjan) + ugnspotatis (timjanpotatis) + ört-crème fraiche + sallad till huvudrätt; kokos- och citronpaj till efterrätt. Efter allt det där var vi alla mätta, tror jag. Jag var i alla fall mätt, för en gångs skull.

Eftersom vi lagade så mycket mat i går orkar vi inte laga någonting i dag. Vi tänkte köpa kycklingrulle, i stället. Blir lagom mycket disk av det också (med tanke på att vi inte har diskat allt från i går, än).

21 okt

I morse åt Victoria och jag scones och gav varandra presenter. Det är ingen fredagstradition vi har, utan beror helt enkelt på att vi i dag firar 2,5 år tillsammans. Jag fick en Jan Stenmark-bok som jag hade önskat mig. Fin, va? Och till alla som undrar vad jag gav Victoria kan jag avslöja att hon nu är stolt ägare av boken Fashion Box.

Jag var på vårdcentralen i dag, också. Lämnade blodprov. Men innan själva lämnandet satte sig en man med turkiskt ursprung bredvid mig och berättade sin livshistoria. Några nyckelord: födsel i Turkiet, dop, året han kom till Sverige, pizzerior i Linköping, sina grannar, guldsmed, kristendom, arbetslöshet. Tyvärr hade han så starkt brytning och böt ämnen så fort att jag knappt hängde med i svängarna. Sedan gick jag in till sköterskan som skulle sticka mig i armen. Jag frågade hur man kan se i blodet om man är laktos- och/eller glutenintolerant, och det kan man tydligen se i DNA:t. Där lärde jag mig alltså något nytt, också.

Just nu laddar frugan och jag inför kvällen. Vi ska bjuda på trerättersmiddag. Lauren, Emma och Johanna kommer hit och avnjuter kalaset (hoppas i alla fall att det blir så gott att det kan avnjutas). Och jag som alltid är redo med musik har självklart gjort i ordning en spellista inför kvällen. Specialdesignad. Jag bjuder på ett smakprov av den (se bild nedan).

20 okt

Jag kunde inte gå till skolan i dag. Min magkatarr slog till, så här sitter jag nu. Hemma i soffan. Illamående. Dålig i magen. (Ursäkta för infon, alla känsliga.) Vet inte vad jag ska hitta på nu. Har inte lust att göra något alls, faktiskt.

20 okt

livet/döden

det enda jag kan tänka på är döden det enda jag kan tänka på är att jag kanske redan är död det finns en möjlighet en liten liten möjlighet att när jag föddes så föddes jag inte alls utan i själva verket dog jag. det jag alltid har trott var födseln var egentligen döden det som var innan tog slut försvann slutade och så började något nytt något alldeles nytt och i det nya sitter jag nu och skriver det här sätter ihop några bokstäver och hoppas på det bästa. ingenting. jag minns ingenting av det som var innan. everything is gone forever. med största sannolikhet är det så. om vi då alltså hela tiden har frågat oss vad som kommer efter livet kan vi sluta med det nu svaret har du framför dig öppna dina ögon det enda som kom efter livet var det här det blev aldrig bättre än så här man sitter i ett cementgrått höghus det är mörkt ute alltid lika mörkt det här blev inte alls som jag hade hoppats jag hade föreställt mig något helt annorlunda något fantastiskt och så blev det inte bättre än så här. och det är alltid lika mörkt.

nu kanske jag går för långt men jag har en annan teori också sådan är jag jag växlar mellan olika teorier kan aldrig stå fast vid något byter perspektiv onödigt instabil jag skulle aldrig kunna vara den som ställde ner foten och slängde fram hela armen och sa att så här är det så här är det så här ska det alltid vara. nej. precis innan foten sätts ner och armen åker fram så ser jag något nytt ett annat perspektiv en annan teori och där hamnar jag. det är där jag hamnar. min andra teori är att det här inte är livet och inte heller döden det här är bara en dröm det enda jag gör är att drömma jag ligger någon helt annanstans i ett helt annat liv och drömmer det här. det är inte en ovanligt lång dröm det är bara här i själva drömmen som det känns långt för så kan det vara i drömmar det kan vara helt absurt och det är det också kanske är jag inte ens jag i det andra livet kanske är jag någon helt annan. någon som bara drömmer om den här personen som sitter och skriver ihop det här. jag drömmer om saker jag inte ens förstår mig på jag drömmer om att rymden expanderar i ingenting och kinesiska och bokföring och death metal-musik jag måste vara otroligt smart som kan drömma allt det där trots att jag egentligen inte förstår mig på det men sådan är jag. överraskande. och när jag dör i det här livet så dör jag egentligen inte det enda som händer är att jag vaknar upp i mitt andra liv det riktiga livet där jag ligger och drömmer. kanske är alla människor i det här livet sådana människor som i det andra livet ligger och drömmer samtidigt som jag. det är därför det ibland verkar som att vissa människor dör så himla plötsligt i bilolyckor och sjukdomar och de blir mördade men egentligen blir de inte det egentligen vaknar de bara upp och då försvinner de då är de inte längre med i den här drömmen. så kan det vara. vissa av dem vaknar och minns inte ens vad de drömde och för dem var hela det här livet i onödan jag vet inte om jag kommer att minnas vad jag drömde kanske gör jag alla ansträngningar i onödan kanske presterar jag förgäves kanske kanske kanske det finns ingenting som är säkert det finns ingenting som varar för evigt evigheten finns inte den är ingenting den är en illusion kanske en förhoppning men allting faller isär går sönder slutar att vara. bara det som kan sluta att vara finns om något inte kan upphöra så finns det inte så måste det vara det är en teori jag har och därför kan inte evigheten finnas eftersom själva begreppet evighet innefattar att det inte kan sluta men jag tror inte på det jag tror att de som tror på evigheten har en del gemensamt med religiösa människor tron på något som inte kan falla isär jag tror tvärtom att allting kommer att falla isär sådan är jag. trasigt. allting känns trasigt. allting känns bräckligt. vad kommer efter döden kanske vaknar jag om tio sekunder kanske vaknar jag om det som i drömmen räknas som fyrtiotvå år. ingenting är säkert. allting tar slut.

20 okt

88 888 spelningar i Last.fm! Det är nästan värt att fira. Värt att påpeka är dock att endast musik jag lyssnar på via datorn scrobblas (registreras) i Last.fm. De mp3-spelare jag har ägt genom åren har aldrig haft förmågan att samarbeta med Last.fm. Synd. Men ändå. 88 888 datorlyssnade låtar. Återkommer när jag är uppe i 100 000.

20 okt

Har jag berättat om min magkatarr? Spyhärvorna har ni väl i alla fall hört om? För några veckor sedan var jag i alla fall på vårdcentralen och lämnade blodprov, efter läkaren ville se om jag hade någon heli-nånting-bakterie i magen. Sedan dess har jag ätit två omeprazol om dagen, och det har hjälpt men inte botat min magkatarr. I dag ringde i alla fall läkaren till mig. Jag har ingen bakterie i magen. Nu ska jag gå tillbaka till vårdcentralen och komplettera med blodprover för att kolla om jag har gluten- eller laktosintolerans.

Hoppas för bövelen att jag inte har någon sådan intolerans. Jag är inte så insatt, men vad jag vet så är laktos sådant som finns i mjölk och gluten typ vete? Det vill säga: YOGHURT OCH BRÖD! Mina två BÄSTA saker här i livet. Men jag ska inte oroa mig i onödan. Läkaren sa att om gluten- och laktosproverna inte visasr något så har jag förmodligen "känslig mage/stressrelaterat". Jaha. Har haft den har katarren konstant i cirka en månad nu, så det vore kul om den försvann någon gång.

18 okt

Oj, We Were Promised Jetpacks nya album har ju släppts! För flera dagar sedan! Den måste jag köpa. Lyssnade en gång i Wimp, och skivan lät verkligen bra.

18 okt

Eftersom USB-portarna på Macbooken sitter så nära varandra (och dessutom bara är två) så fick jag snällt köpa mig en USB-hubb. Efter en stunds letande på det stora Internet hittade jag en hubb som ser ut som en legobit. Jag slog till! Den passar ju mitt barnsliga sinne + min ljusa laptop perfekt. Och så kostade den bara 29 kronor, vilket även var skonsamt för plånkan. Nu kan jag utan problem ladda in bilder från kameran, surfa, lägga in grejer på min externa hårddisk och ladda min mp3-spelare samtidigt. 

17 okt

För ett par veckor sedan kom Emelie hit. Vi gick på en promenad och fotade lite. Sedan spelade vi Mario Kart. 

16 okt

Jag skrev ju ner hela vårt lördagsupplägg i går. Det blev dock inte riktigt som planerat. Det blev bättre! Först gick vi till stan. Köpte var sin kaffe på vägen. Sedan gick vi på stan en stund. Därefter hamnade vi på O'Learys med Emma och Simon. Där såg vi fotboll (Liverpool - Manchester Utd) och åt hamburgare/kycklingburgare. Extremt gott!

16 okt

Ni som har hängt med ett tag kanske minns att jag och Frida i våras skrev en B-uppsats om Paramore- och My Chemical Romance-fans? Den här terminen ska en C-uppsats författas, och då har jag och Frida bestämt oss för att köra vidare på samma spår. Fankultur, ungdomar, identitet. Sådana grejer. Det har jag nämnt förut, men jag säger det igen. För att friska upp era minnen.

Hur som helst: jag var inne på Paramores hemsida (där måste man ju helt klart hänga ibland om man nu skriver en C-uppsats om dem; hänga med i nyhetsflödet och så vidare), och där fick jag syn på t-shirten ovan. Jag önskar av hela mitt hjärta att något band som jag är ett fan av hade kommit på den där loggan innan Paramore gjorde det. Den är så fantastiskt snygg. Alternativt så önskar jag att jag var ett Paramore-fan, och därmed kunde slå till på tischan. Så snygg är den.

Första gången jag såg den där symbolen var när jag läste någonstans att de tre medlemmarna i Paramore hade gjort likadana tatueringar. De har nämligen allihopa tatuerat in symbolen på sina underarmar (se bild nedan). Fy bövelen vad snyggt. Önskar nu i stället att jag hade kommit på symbolen och att den inte var Paramores logga. Då skulle jag ha tatuerat in den på stört. Är extremt avundsjuk på alla Paramore-fans som med gott samvete kan 1) köpa t-shirten och 2) tatuera in symbolen. 

15 okt

God morgon, Bea-lovers! Nu ska jag redogöra för dagens upplägg. Lite av upplägget har redan passerat. Dagen började nämligen med att jag gick upp och gjorde engelsk frukost (bacon, vita bönor + stekt ägg) till mig och frugan. Det var uppskattat. Om en stund ska vi ta en promenad ner till stan. Victoria ska hämta någon stövel och så var det något om smink eller något. Sedan ska vi gå hem igen. 

I eftermiddag vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på. Jag skulle behöva plugga, så det kanske jag kommer att lägga min tid på. Till middag ska vi äta viltgryta, så den ska väl börja lagas någon gång under eftermiddagen (långkok ska ju vara det bästa). Efter middagen ska vi gå på bio! Svensson, Svensson. Jag skulle normalt sett med största sannolikhet inte se en Svensson, Svensson-film på bio, men den här är ju inspelad i Trosa så det är så klart ett måste att se den så stort som möjligt. Det blir spännande att se hur många miljöer man känner igen.

Usch, vilket tråkigt blogginlägg det här blev. Är det bara jag, eller var min blogg mycket roligare förr? Hur kunde jag vara så rolig + hittepå:ig då? Var fick jag allt ifrån? Jag måste börja jobba på den sidan av mig själv, igen. Försöka väcka bloggmonstret till liv.

14 okt

I dag ska jag en gång för alla ta tag i det här med att göra min litteraturlista. Jag måste nämligen, i samråd med läraren, göra min egen littlista till kursen jag läser på Lärarprogrammet. Jag har hittat en del bra böcker, så jag tänkte välja ut kapitel och sådant i dem nu. Skriva ihop ett förslag till lista och maila läraren. 

Alldeles nyss dundrade posten ner genom brevinkasted. Jag fick min Hajen-EP! Inplastad och snygg med en kossa på framsidan. Ska med nöja lyssna igenom hela kalaset senare.

13 okt

Saker som har hänt de senaste dagarna:

- En brand anlades i en bil här på kvarterets parkering. Det resulterade i en märklig smäll + att bilen brann upp (surprise!). Ännu en historia att berätta för barnbarnen, om hur det var att bo i ghettot.

- Victoria och jag har fått en fåtölj av mamma och pappa. De ville inte ha den hemma längre, så de var snälla och körde hit den. Perfekt för oss som verkligen inte mår dåligt av en till sittplats i vardagsrummet.

- Hajens (numera Idiot Wind) EP är på väg hem till mig. Något att njuta av så här i höstmörkret!

- Songbird fungerade inte så bra till Mac som jag hade hoppats, så nu ska jag ge iTunes en vecka och se vad det går för. Vet ej om ni vet om det, men jag är extremt skeptisk mot iTunes. Av erfarenhet.

- Jag har köpt två extra handkontroller till mitt Nintendo 64 (på Blocket). De är på väg hem till mig. Snart går det alltså att spela Mario Kart fyra stycken på en gång vilken dag som helst här på hemmet!

Det var allt jag kom på för närvarande. Och förlåt för att det är så få bilder här i bloggen nu för tiden. Jag ska bättra mig. Försöka.

13 okt

Klockan är tjugo över nio. Nu väntar jag på att plugglusten ska infinna sig så att jag kan färdigställa det där intervjudokumentet någon gång och skicka in det till min lärare. Sedan vill jag gärna läsa lite riktig litteratur (typ en skatetidning) och därpå sova. Det farliga med att skriva ihop det sista på en inlämningsuppgift så här i sista stund + på kvällen är att det lätt blir en massa ironiskt ordbajsande. I alla fall för min del. Det är lätt att det blir oseriöst. Och klick så har det hamnat i lärarens inkorg.

13 okt

Just nu känns det verkligen som att jag och frugan kommer att hamna i Stockholm till slut. Jag ska ju först och främst plugga klart här i Linköping (två år kvar), men efter det kanske vi flyttar. Och var ska man bo, egentligen, om inte i Stockholm? Jag har ingen koppling till Göteborg. Ingen koppling till Malmö. Och resten av Sveriges städer är mindre än Linköping så där vill jag inte bo.

Nej, Stockholm får det nog bli. Eftersom vi först och främst satsar på att flytta från Ryd in till Linköpings innerstad så kommer vi kanske att bo kvar här ett tag efter att jag har slutat plugga. Så kanske tre år till i Linköping, totalt. Om jag hittar något jobb här, alltså.

Och även om ingen av oss har ett endaste köpoäng i Stockholms kösystem, och även om vi inte kommer hinna få så många poäng, så kan det kanske vara värt att betala den där avgiften för att få vara med i kön. Det är ju värt en chansning. Och så hamnar vi väl till en början i någon ruffig förort i en lägenhet där tapeterna har börjat lossna från väggarna. Och sedan kör vi fram armbågarna och kämpar oss in till en mysig 1900-talslägenhet på Söder. Ljusa väggar och djupa fönster.

12 okt

När katten är borta dansar råttorna på bordet. Det vill säga: när frugan har praktik sitter jag i min ensamhet och äter blodpudding + lingonsylt. Förutom att äta ska jag ägna kvällen åt att plugga. Visst låter det härligt?

11 okt

God morgon, världen! Jag har nyss beställt ett par skivor från Topshelf Records. För det första slog jag till på Defeaters skiva Travels (framsidan är ljuvlig + insidan likaså), och dessutom bokade jag Pianos Become The Teeths kommande album The Lack Long After. Två album + frakt (från det stora Amerikat) för endast 150 penningar. Det är inte dåligt. Något jag verkligen tycker om att göra är att handla direkt från bands eller mindre skivbolags hemsidor, eftersom jag då vet att pengarna handlar i rätt ficka. Inga mellanhänder. Bara kärlek.

I dag måste jag verkligen börja ta tag i veckans uppgifter. Strukturera upp både en enkät och en intervju. Känns som att jag kan behöva en kaffe, till att börja med.

10 okt

Biljetterna är bokade! Den 25 november ska jag, frugan och Kajsa se Ben Howard göra sin grej live i Stockholm. Det kommer helt klart att bli fantastiskt. Nu återstår bara att kolla hur det ser ut med kameraförbud und so weiter.

För bara en liten stund sedan blev jag och Victoria spontant inbjudna på middag hos Emma och Simon. Middag är ju alltid trevligt, så vi tackade så klart ja. Om en stund ska vi ta bussen hem till dem. Mysig kväll!

9 okt

Hej. Jag känner att jag skriver det för sällan här i bloggen. Ett trevligt "hej", bara. Det öppnar så fint inför monologen. Här kommer den, för övrigt. Monologen, alltså.

I dag är det söndag. I morgon börjar en ny vecka; en vecka som för min del inte innefattar några lektioner. I stället har någon mighty power kommit på den fantastiska idén att vi ska få en vecka på oss att göra en intervju eller fokusgrupp, en enkät samt en netnografisk studie. Själv ser jag ingen som helst poäng i uppgiften. Det hade helt klart räckt med föreläsningarna vi hade inom samtliga metoder, och sedan borde vi ha fått en vecka på oss att jobba med C-uppsatsen. Men det är ju bara jag.

Ljuset i allt detta mörker är att när jag blir lärare får jag själv bestämma hur saker och ting ska gå till. No more idiotiska påhitt, helt enkelt. I alla fall kommer inte jag att tycka det. (Förutom när det är nationella prov, det är ju helt klart idiotiskt, och tyvärr kommer mina elever att tro att det är jag som vill att eleverna ska behöva lida sig igenom hela kalaset. Men det är ju en annan historia.) Vad mina elever kommer att ha för åsikt återstår att se.

För övrigt har jag varit på min praktikplats och sagt just hej. Efter att ha tillbringat en ynka timme i den skolan kunde jag konstatera att den verkar ypperlig. Det blir en fin höst.

5 okt

Livet går framåt. Jag vet inte riktigt vad jag ska blogga om. Allt har redan sagts. Det är så det känns, ibland. I vågor. Jag pysslar med min nya dator. Lägger in hela skivsamlingen; från de fysiska skivorna, alltså. Att läsa wma-filer är tydligen inte det lättaste för en Mac. Det tar ett tag att lägga in allt, men sedan är det ju gjort. (Och jo, jag vet att det finns program som konverterar från wma till mp3, men när jag gjorde det så tappades all information förutom låttiteln bort på vägen, så det skulle bara ta längre tid att skriva in allt sådant igen.)

Nu har jag nog inget mer på hjärtat. Förutom att jag i går för första gången i mitt liv (vad jag vet) tog ett blodprov! Precis i armvecket, ni vet. Det gjorde inte så ont som jag trodde att det skulle göra. Bra att veta till nästa gång!

2 okt

Egentligen är det inte så nödvändigt att lägga upp bilder, kanske. En Macbook är ju en Macbook. Alla ser, i stort sett, likadana ut. Men ändå. Jag vill ju att ni ska ha något att titta på! Nu har jag alltså varit Macanvändare i ett par dagar, och fördelarna är många. Jag var lite rädd att jag skulle sakna att ha en 15-tums-skärm (den här är 13), men det gör jag inte. Det känns faktiskt inte alls som så stor skillnad. Touchpaden är en av mina favoritgrejer hittills på Macen. Att man kan scrolla, bläddra mellan fönster, bläddra till skrivbordet och allt möjligt utan att behöva lämna touchpaden. Riktigt smart.

Jag gillar även hur Apple har tänkt kring att installera program. Så här går det till: ladda hem programmet, dra över det till program-mappen, klicka igång det. Snabbt och smidigt. Och har man tröttnat på programmet är det bara att flytta det till papperskorgen, så tas det bort. Ingen lång Windows-process, alltså, med att "avinstallera program" osv osv etc etc. Mac är verkligen, precis som det sägs, en dator för folk som inte kan datorer. Går man in i inställningar är det inte en miljon mappar och vägar och ställen man ska hitta till för att kunna ändra just den där lilla grejen som man ville ändra, utan man bara trycker på till exempel Styrplatta för att ändra vilka funktioner som ska vara aktiverade och inte på touchpaden.

Men självklart har jag även upptäckt nackdelar. Eller nackdelar och nackdelar, det handlar kanske främst om saker jag saknar från min gamla dator. För det första har Macbooken bara två USB-portar, och som ni ser på bilden ovan så sitter de precis bredvid varandra. Mycket osmart. Eftersom det mobila bredbandet är en aning bredare än själva porten så kan jag inte använda den andra USB-porten samtidigt. Där borde Apple ha tänkt ett steg längre. Andra saker jag inte är så förtjust i är främst hur filer organiseras. Då tänker jag på bilder och musik. För det första så envisas Macen med att skriva exempelvis .mp3 efter alla mp3-filer, och detta verkar inte gå att få bort även om man i inställningarna väljer att dölja filtyper. Sedan så har jag tidigare varit ett stort fan av att bildmappar (som innehåller flera bilder) visar små tumnaglar av bilderna innan man är inne i själva mappen. Så att man lätt kan se vad mappen innehåller för bilder. Detta verkar inte finnas på Macbook, vilket är lite tråkigt. Då måste man ju bläddra igenom en massa mappar om man till exempel letar efter bilder från en speciell dag (jag döper mina bildmappar efter datum, och det säger ju inte alltid så mycket om vad mappen innehåller).

Men jag vänjer mig förmodligen tids nog. Det allra mesta är ju helt klart bättre med Mac (för mig) än PC. Har inte testat spela Sims 3 på den än, men det måste jag helt klart göra snart. 

1 okt

Om ni undrar varför jag inte har bloggat på några dagar så beror det på att jag har blivit med Mac! Har alltså fullt upp med att flytta alla grejer från den gamla datorn till den nya. Och installera program. Och anpassa den nya datorn. Ja, fullt sjå helt enkelt.

Kan dock efter bara en dag som Mac-användare meddela att jag är riktigt nöjd med köpet! Apple har sannerligen tänkt smart kring saker och ting.