Vissa populärkulturella händelser får bara inte glömmas bort. De borde k-märkas likt gamla halvruttna trähus där falurödfärgen, som kletades på någon gång runt antiken, flagnar så att det yr om det så fort en liten vindpust drar förbi. Och just därför skaffade jag en ny header på Twitter. Jag kallar konstverket Om detta må ni berätta. Nick Carter och hans blonda pottfrilla poserar lite tyskt* med en ros kaxigt fasthållen mellan tänderna.
* Jag vet inte hur insatta ni är i populärkulturella ungdomstidningar från Tyskland, men jag läste en hel del sådana i mina unga dagar. Typ Bravo och Popcorn. Jag fattade inte ett ord, men bilderna där i var minst sagt... fascinerande. Tyskarna tog helt enkelt till vara på alla de idéer som andra tidningar inte ens vågade komma med. Bilden på Nick ovan är som hämtad ur ett Bravo-nummer cirka 1997. Dassiga färger, lite fisljummen bakgrund, omotiverad pose. Trots detta så tror jag att just den där bilden är från en spansk tidning, men det ligger ju nära Tyskland så kanske har de haft ett finger med i spelet. (Ett annat minne som har etsat sig fast (på gott och ont) är megaposter-serien (ni som inte läste så mycket tidningar som barn kanske inte fattar innebörden av megaposter, men vi snackar alltså galet stor affisch) med NSync, där samtliga medlemmars ansikten var helt sprayade i guld. Hittade tyvärr inte bilderna på nätet, men väl ett YouTube-klipp från själva fotograferingen.) En liten del av mig känns fortfarande traumatiserad från denna upplevelse. Thank you very much, Deutschland!
No comments:
Post a Comment