22 feb

Alla ni som pluggar/har pluggat är väl bekanta med den där otroliga frihetskänslan när man är mellan två kurser. Känslan som infinner sig i samma sekund som man lämnar in tentan. Det är den enda gången man som student känner sig helt ledig och inte har någon ångest alls över skolan. Men underbart är sannerligen kort. Ofta är man i det där tillståndet - mellan två kurser - under en helg eller kanske max en vecka om man har tur. 

Den lättnaden fick jag inte uppleva i dag när jag fick fram till tentavaktstanten och lämnade in mina handskrivna papper. Nu har nämligen någon väldigt effektiv och driven människa kommit på den geniala idén att påbörja vår nästa kurs innan vi ens har avslutat den pågående. Ja, ni läste rätt. Vår nya kurs började flera dagar innan dagens tenta. Detta innebär att det inte blir någon ledig stund alls för oss stackars (ja, stackars) studenter, utan det är bara att ta tag i nästa romanhög och börja läsa så att ögonfransarna flyger åt alla håll och kanter. 

Jag tycker inte att det är helt okej. Man måste få chans att andas ut mellan kurserna. Därför är jag rebellisk (eller progressiv; tolkningen är valfri) och säger nej. Jag tar mig friheten att vara ledig. En dag, i alla fall. I morgon är det lördag och jag ska unna mig sovmorgon för det behöver jag så här efter tentan. Sedan ska jag städa och handla och lyssna på musik. Kanske läsa en lättsam bok för en gångs skull. Började ju på en Marian Keyes senaste för någon månad sedan, där borde jag fortsätta känner jag. På kvällen kommer Victorias pappa och hans fru hit på middag.

En annan sak jag borde göra är att ringa till Telenor och klaga på mitt mobila bredband. Det hoppar ur hela tiden. Man kan knappt skriva ett blogginlägg utan att bredbandet kopplas ner. Jag avskyr verkligen mobilt bredband. Längtar tills vi skaffar fast bredband. I och för sig krånglar väl sådana också, men förhoppningsvis inte tjugo gånger om dagen. 

Jösses, vilket klagoinlägg det här blev. Det känner jag egentligen inte för. Jag har nämligen sett ungefär halva dokumentären Bully i kväll. Den handlar om hur mobbning drabbar barn och ungdomar. Psykisk och fysisk misshandel som leder till att barnen och ungdomarna mår skit, rent ut sagt. Vissa begår till och med självmord för att de har det så jävligt. Och då när jag satt där och såg Bully så insåg jag att jag verkligen inte har något att klaga på. Har haft det skitlätt, jämt. Men att folk är så elaka mot varandra gör så ont. Det gör så ont att jag inte ens kunde se hela Bully i sträck. Fick avbryta där mitt i. Kan eventuellt fortsätta titta i morgon. Om någon annan känner sig sugen på att se en väldigt viktig dokumentär så finns Bully tillgänglig på SVT Play i några dagar till. Gå in där, bläddra dig fram till programmet Dox och välj sedan Bully bland avsnitten.

Nu måste jag snart sova. Ska bara skörda lite i Hay Day först. Har för övrigt skrivkramp i högerhanden efter tentan. Ännu ett i-landsproblem.