Det började egentligen med att jag var på väg hem från skolan. Klockan var strax innan 15. Medan jag gick tittade jag av en slump på raderna av cyklar på min vänstra sida. Mina ögon fastnade på en cykel som var väldigt lik min stulna cykel. Samma färg, modell och allt. Jag hade väl i stort sett redan passerat den men mitt ena öga liksom hängde kvar på cykeln och när blicken flög över den bakre stänkskärmen registrerade min hjärna Volcom-loggan. "Men... jag hade ju ett klistermärke med Volcom-loggan på min stänkskärm!", hann jag tänka med min hjärna. Då stannade jag och insåg att det var min stulna cykel som stod där rakt framför ögonen på mig. Jag tittade vidare på cykeln och japp, mina andra klistermärken var också kvar. Här kommer posten! står det till exempel på det ena. Min cykel är nämligen väldigt retro. Kanske var den någons post-cykel en gång i tiden.
Jag ringde polisen och frågade vad jag skulle göra om jag hade hittat min cykel som jag anmälde stulen i höstas. Kvinnan jag pratade med att då brukar man skicka ut någon polis som kan komma och kolla om det är den cykeln och sedan kan man ta tillbaka sin cykel. Cykeln var låst med ett sådant där löst, stort lås, och jag frågade kvinnan i telefonen om jag skulle låsa cykeln med min egen nyckel, också. Det tyckte hon var en bra idé. Sedan sa hon att hon skulle skicka en bil, som det ju heter på polis-språk, och att några poliser skulle komma snart. Jag väntade och väntade. Först ute. Men det blev kallt så jag fick gå in och vänta. Ställde mig så att jag såg cykeln hela tiden, ifall cykeltjuven skulle dyka upp.
Bilden ovan beskriver hur det såg ut när jag stod och spanade på min cykel. Snart hade en hel timme gått och polisen hade inte hört av sig. Vad som dock hände var att en tjej gick fram till min cykel och låste upp det där lösa låset. Jag gick ut till henne och frågade var hon hade fått tag i cykeln. Hon hade köpt den av en kille, sa hon. Jag berättade då att det är min cykel, som blev stulen i höstas. Hon blev så klart väldigt förvånad. Sedan pratade vi lite om den där killen och hur det hade gått till och så vidare. Jag sa att polisen var på väg för att kunna intyga att cykeln är min, och tjejen sa att hon kanske kunde hitta killen på Facebook om hon hade tur. Vi bytte nummer och namn. Sedan tog hon sitt lås och gick därifrån. Jag fortsatte att vänta. Runt klockan 17, när jag alltså hade väntat i två timmar, kom polisen.
Jag mötte dem på campusområdet, några hundra meter från cykeln. De kom i sin polisbil, och den ena polisen öppnade dörren och var på väg ut ur bilen. "Cykeln är en bit bort, alltså, inte precis här", sa jag till honom. "Jaha, ja men hoppa in då!" svarade polisen. Så jag fick helt enkelt hoppa in i baksätet på den där polisbilen. Och då är vi där jag började denna lilla anekdot. Vi åkte ungefär 100 meter i bilen. Sedan klev vi ur och gick fram till min cykel. Poliserna frågade om jag hade cykelnyckel med mig, och jag fick visa att min nyckel passade i låset. Sedan frågade en av poliserna om det där med anspråk. "Ansåg hon alltså att hon äger cykeln, eller tyckte hon att du skulle ha den för att den är din?" frågade han. Jag sa så klart som det var, det vill säga att tjejen absolut hade tyckt att jag skulle ha cykeln. Den ena polisen frågade efter tjejens namn och nummer, varpå han tog fram en telefon för att ringa henne. Den andra frågade efter mitt leg. Sedan tog han också upp en telefon och ringde till någon som jag antar hade tillgång till en dator och kunde läsa upp min stöldanmälan för honom.
Själv stod jag bara där. Mitt på campus med två poliser och en polisbil. Folk undrade nog vad jag hade gjort. Det brukar i alla fall jag undra när jag ser någon stå med poliser. Polisen med dator-människan i andra luren stämde av alla kännetecken jag hade angivit i min anmälan och kunde därefter konstatera att cykeln är min. När detta var konstaterat och polis nummer två hade pratat klart med tjejen så trodde jag att jag skulle få ta hem min cykel. "Vi måste tyvärr ta den långa vägen", sa en av poliserna. Detta innebär att de var tvungna att ta med min cykel till polisstationen, och behålla den där medan de utreder denna cykelstöld. De gör tydligen det när de har chans att få fast själva tjuven, det vill säga den där killen som hade sålt min cykel på köp- och sälj-sidan. Förhoppningsvis kan ju tjejen hjälpa dem att få tag i honom. Så för mig var det bara att säga hej då till poliserna, medan de packade in min cykel i bilens baklucka.
Det var i alla fall kul att återse min cykel så länge stunden varade. Med tanke på att det tog två timmar för polisen att dyka upp på campus räknar jag ju inte med att den här utredningen kommer att gå fort, liksom. En månad, kanske. Två. Vi får se. Jag hade ändå inte tänkt att cykla förrän gatorna är sopade, så mig går det inte direkt någon nöd på. Nu hoppas jag bara på att de får tag i den där killen. Tjuven. Och så ska jag gå och köpa ett sådant där löst extralås som jag kan ha till min cykel framöver. Vill ju inte bli av med den igen.
Man kan lugnt säga att det där var det mest spännande som hände på hela min dag. En annan grej som har hänt är att jag upptäckte att den där tentan jag blev underkänd på först hade klassats som godkänd av läraren. Men sedan hade hon tydligen ändrat sig, satt ett U och dragit bort några poäng här och där bland svaren. Jävligt schysst, liksom.
No comments:
Post a Comment