14 mars

Nu tycker jag att jag har pluggat färdigt. Tenta i morgon. Fördelen med att skriva en omtenta är att man läser om någonting under en mycket längre period än vad man annars skulle ha gjort. Därmed kommer man (förhoppningsvis) även ihåg allting mycket bättre. Det sätter sig i långtidsminnet, liksom. Ni kan alltså kalla mig expert inom områdena romantik, realism och naturalism från och med nu. Professorn, kan ni med all rätt kalla mig.

Har gjort vad jag har kunnat för att bli bättre på ovan nämna litteraturhistoriska epoker nu. Allt för att läraren ska bli nöjd. I och för sig tyckte jag att jag var lagom bra redan vid förra tentan, men där tyckte ju alltså jag och läraren uppenbarligen olika. Nu hoppas jag bara så in i bomben att jag ska ha någorlunda tur med tentafrågorna. Det är ju givet att man har lite extra bra koll på några av böckerna från litteraturlistan, så nu gäller det bara att läraren frågar om just dem i morgon. Jag är dock väldigt nervös för att det ska komma någon stor fråga om Strindberg. Känner mig inte alls säker på den filuren, och Röda rummet var ju inte precis det tydligaste jag har läst. Eftersom förra tentan inte hade en enda Strindberg-fråga så lär han ju dock dyka upp. För att väga upp mina brister inom kategorin Strindberg har jag dock läst på lite extra om Jane Eyre. Det kommer säkert att komma någon fråga på den romanen. Jag läste ett efterord i min upplaga, och där stod det vrålmånga skitsmarta saker om allt möjligt smått och gott.

Det här med salstentor alltså. Ångesten inför dem. Förtvivlan under dem. Överlag känns ju hemtentor förvånansvärt underskattade. Eftersom jag inte har något bättre för mig så kommer här alla fördelar med hemtentor:
* Man arbetar med uppgifterna under en mycket längre tid (vanligtvis minst en vecka) än vad man gör med en salstenta. I och med denna långa bearbetning sätter sig större delen av de insupna kunskaperna i långtidsminnet (efter att ha råpluggat inför en salstenta glömmer man ofta bort större delen av allt i samma stund som man kliver ut från tentasalen - det är det som kallas korttidsminne), och man lär sig alltså mer i det långa loppet.
* Man har möjlighet att under hemtentatidens gång läsa på om saker man vill lära sig mer om och/eller utveckla för att frågan kräver det. Behöver jag ens säga att denna fördjupningsmöjlighet leder till att man lär sig mer?
* Om man kör fast så kan man på ett enkelt sätt kontakta läraren och få något slags ledtråd för hur man ska ta sig vidare. Och nu kommer en massa rätt-ska-vara-rätt-människor och ba men asså hallå om man har salstenta så är det ju liksom lärarens plikt att dyka upp och svara på frågor liksom. Ja, det är det. Läraren rusar vanligtvis in i tentasalen en gång under de typ fyra timmar man sitter där, och hastar runt bland allas händer som fladdrar som flaggstångar. Enligt mina otroligt vetenskapliga studier brukar läraren stanna i cirka 10-15 minuter. Och det är ju jäääääättesnällt. Problemet är bara att man kanske kör fast en timme senare, och då är läraren inte i tentasalen längre utan hen är onåbar på grund av sitter antagligen i ett mysigt lärarrum någonstans och avnjuter en kopp kaffe och en liten kaka.
* Man kan diskutera tentafrågorna med sina kurskompisar, googla efter någon vettig reflektion eller liknande. FUUUUUUUUSK blinkar det nu neonrött i rätt-ska-vara-rätt-människornas hjärnor. Nej, det är inte fusk. Har man någon gång läst om en gammal (dvs död) gubbe vid namn Vygotskij så vet man precis hur han resonerade om att det man får hjälp med i dag klarar man själv i morgon. Det är inte att fuska. Det är att utvecklas tillsammans med sina medmänniskor. Man hör ett schysst resonemang, man kollar i böcker för att hitta mer information om resonemanget och funderar över hur man ska backa upp det i sitt tentasvar. Man lär sig alltså mycket genom denna process.

Där har ni lite att fundera över. Och det här gäller ju inte bara tentor på universitet. Att ha så kallade prov i skolan innebär samma principer. Folk pluggar som dårar klockan 22 kvällen innan, rapar upp allt de minns och glömmer sedan allt fortare än vad man som lärare borde tycka är rimligt. Och nej, just hemprov passar antagligen inte alltid så himla bra för skolungdomar (eftersom de då tvingas arbeta utanför skoltid osv osv), men det finns ju alternativ. Bara man tänker ett steg längre och inte kopierar upp det där femton år gamla provet om antiken ännu en gång för att sedan dela ut det till trettiotvå stycken sömntutiga sextonåringar en tisdagmorgon klockan 8.15. Nu blev det visst lite lärarcentrerat här. Jag får helt enkelt skylla på att jag skrev det här inlägget helt apropå ingenting, jag är väldigt trött, har pluggat hela dagen och har tenta i morgon. På lördag planerar jag att glömma bort alla dikter jag just nu har memorerade i mitt korttidsminne. Men just nu ska jag bara gå och lägga mig.