29 april

I helgen som var åkte jag och Victoria till Linköping. Vi bodde på hotell en natt för att hinna träffa så många östgötar som möjligt. På lördagseftermiddagen träffade vi Emelie (se bild). Då fikade vi i solen och pratade om saker som händer i våra liv. Som man gör.

På lördagskvällen var vi hemma hos Emma och Simon. Där gosade vi med deras kissemissar Melker och Folke och åt en massa god mat (mexikanska tacos och värsta mumsiga chokladtårtan till efterrätt). Tyvärr glömde jag ta en bild på denna myskväll. Ni vår väl ha överseende.

Det blev söndag morgon. Victoria och jag traskade ner till hotellfrukosten med höga förhoppningar. Men så blir det ju som det oftast blir: man orkar inte äta mycket mer frukost än vanligt, no matter how much man vill. Jag såg dock till att fylla på mig en smula mer än vanligt, så här såg mitt intag ut: två frallor, en tallrik yoghurt med flingor, två koppar kaffe, lite färsk melon, en kaka. 

Lite senare på söndagen kom Lauren ner till stan och gjorde oss sällskap. Vi käkade lunch och som grädde på lunchmoset unnade oss jag och Lauren var sin yoghurtglass (se bild) på något nytt ställe i stan. Ett sådant där som är så poppis just nu, ni vet, där man ska ta egen glass och sedan fylla på med en massa valfria toppingar. Otroligt gott men i dyraste laget, visade det sig. Jag tog en lagom stor dos vanilj- och chokladglass, toppat med cirka en matsked mango och lite rostad kokos. 64 riksdaler fick jag punga ut med för det. Men det var ju bara att betala och se glad ut (vilket jag så klart gjorde när jag upptäckte hur lyckad min kombo blev). Så satt vi i en park i Linköping och åt våra glassar och snackade skit och njöt av solen.

Att helgen var bra behöver väl knappast påpekas? Så baotaskönt också att slippa Alfons och Frances en natt. Okej, inte för att Alfons är jobbigt på nätterna, men Frances. Herregud. VARNING till alla som funderar på att skaffa katt: man får aldrig mer i hela sitt liv sova en hel natt ostörd. Jo, okej, typ en gång i månaden kanske. Frances väcker oss vid fyrasnåret varje morgon och är sedan vaken i flera timmar, vilket innebär att man själv bara sover korta stunder till och från tills det är dags att gå upp. Fatta att det var skönt för oss att bo på hotell.

Nej, nu avslutar vi med något roligt. En bildkavalkad!

För en vecka sedan var Annika hemma hos oss och åt middag. 

Frances.

Jag köpte nya skor och fick världens blodblåsor på lilltårna av att använda dem. Väntar nu på att blåsorna ska torka ut så att jag kan fortsätta min process att mjuka upp pjucken.

22 april

Alldeles nyss bokade jag och Victoria en resa till Grekland! Vi ska åka till Kefalonia och stanna där i två veckor. Men det blir inte förrän i juli. Till dess: något att se fram emot, minst sagt.

12 april

Ett säkert tecken på att det redan är kört; att världen redan är förlorad: jag slog nyss på tv:n och där visas ett program vid namn Extreme Couponing. Precis som namnet antyder så handlar det om folk (främst kvinnor, verkar det som) som ser kupongshopping som sitt kall i livet. Man får alltså följa dem när de går runt i mataffärer och handlar mat, och när de kommer fram till kassan och lämnar fram sina kuponger så iiiiiiiihhhhh:ar de av vällust.

Vilken kanal visar då denna smörja? Kanal 5. Så klart. Har femman över huvud taget köpt in ett vettigt program sedan Vänner? Jag har svårt att tro det.

6 april

Att min blogg inte har fler läsare är det största mysteriet i mitt liv. Det, och att en del sladdar fortfarande - år 2014 - är tjocka som tusan. Har sladdutvecklingen stannat helt? Ring gärna in och ge din syn på saken.

6 april

HÅLL OSS EJ PÅ HALSTER MER, VI VILL VETA VAD SOM SKER! ROPEN SKALLA, INFO ÅT ALLA!

Okej, okej. Ta't lugnt, för bövelen. No need för dramaqueens. Det ni vill veta är alltså: vad hände med vår sommarstuga? Den som enligt säkra källor låg ute på Hemnet? Svaret är: den ligger inte längre på Hemnet. Vi sålde den aldrig! Mäklaren blev kanske inte skitglad, men det ger jag pyttsan i. Sommarstugan är fortfarande vår och det känns mücket bra.

5 april

Det är lördag. Vad gör jag då en dag som denna? Jag vaknade klockan sju av att Frances väckte mig. Hon ville gosa och busa. Eftersom jag var hungrig så tänkte jag att det är lika bra att jag går upp och äter frukost. Strax därefter kom Victoria hem från nattpasset och gick och la sig. Jag åt frukost och tittade på Dexter. Efter det var jag ute och sprang för första gången sedan i höstas. Jag ska försöka komma igång med det igen, för det skulle vara ett bra alternativ till promenader nu när jag jobbar heltid. Hinner ju liksom inte gå ut på promenad när jag kommer hem från jobbet på kvällarna, men att springa går ju mycket fortare. (Snille spekulerar.)

Nu ska jag snart äta lunch, har jag tänkt. Sedan behöver jag handla till middagen, och efter det har jag planer på att sätta mig ner och planera en kurs jag precis har tagit över.

Dags för lite lunch och kanske något avsnitt av Dexter. Sedan vore det inte helt fel med en dusch.

5 april

Läser gamla blogginlägg jag skrev under våren 2011. Här är ett citat: "Melodifestivalen kan mycket väl liknas vid en bajskorv som sitter fast i rumpan på en förstoppad: den drabbade är beredd att göra vad som helst för att få bort den."

Hur lyckades jag bli så rolig? Visserligen endast sporadiskt, men ändå. Det gäller att glädjas över det lilla.

1 april

Så var dagen kommen. Victoria och jag såg i kväll det sista avsnittet av Rederiet. Avsnitt 318 av 318. Saknaden kommer nu att vara ofattbart enorm. Rederiet, liksom. Innan vi började kolla var jag skeptisk; inte kan väl den där gamla serien vara något vidare? Det visade sig att jag hade fel. Den är nämligen riktigt underhållande.

31 mars

Frances kastrerades i torsdags. Därför går hon nu runt med en stor tratt på huvudet. Förhoppningsvis kan vi ta bort den om ett par dagar, så att hon får skutta fritt igen.

Förutom katt-kastration har jag och Victoria de senaste dagarna lagt pengar på att köpa en dammsugare. Vi ska nu alltså ha två dammsugare. Hur många vuxenpoäng?

27 mars

Hahahahahahahahahahahaha kom just att tänka på examinatorn jag hade på mitt ena exjobb. Han var en gråhårig glasögonprydd gubbe som tyckte att jag använde för många kommatecken när jag skriver. Lösningen han hade på "problemet" var att skriva "rensa kommatecken" som en punkt på åtgärdslistan inför slutgiltig inlämning av exjobbet.

Hahahahaahahahahahahahahahahahaha.

Gå och lägg dig, gubbe, säger jag bara.

Obs! Det var samma gubbe som var emot blankrad, eftersom han inte tyckte att blankrader är "akademiska". Så han sa åt mig att ta bort alla blankrader och ha en enda lång texthärva. Min handledare tyckte att han var störd (okej, lätt överdrift, men hon tyckte att han var lite väl mycket). Hoppas han hittar min blogg så ska han få se på kommatecken och blankrader.

*Lägger mig Carrie Bradshawskt i sängen - på mage med benen i luften - öppnar locket på min mac och låter följande ord dramatiskt ramla in på den tomma dokumentsidan: Finns det något värre än språk-/formaliapoliser som inte är öppna för förslag?*

25 mars

Är det kents nya skivomslag eller är det ett tidigt aprilskämt?

Vi snackar alltså om bandet som tidigare har givit oss bland annat detta ögongodis till singelomslag:

Nej, nu tycker jag att vi tar varandra i händerna och tillsammans sjunger We Shall Overcome. Och ingen av oss släpper taget förrän kent har gjort en ny skiva och presenterat ett stiligare omslag.

24 mars

Idé till samhällskritisk punklåt: den ska heta Betygssystemet och innehålla ackorden A B C D E F i stigande eller fallande ordning. Själva temat ska så klart vara att betygssystemet är puckat. Var så goda att sno idén.

23 mars

Älskar fortfarande.

23 mars

När det är halva priset på bokreapriset, då slår jag till. Sällan förr! Bruce-boken köpte jag i går för trettiofem riksdaler. Det tycker jag är ett vettigt reapris.

19 mars

Det finns inga tillräckligt intressanta bloggformulär. Därför skapar jag härmed ett eget:

Lyssnar på i skrivande stund: Real Friends - Alexander Supertramp. Det har över huvud taget varit mycket Real Friends de senaste månaderna.
Band jag försökte intala mig att jag tyckte om när jag var 14, men aldrig riktigt tyckte om: Mest och Simple Plan.
Intresse jag hade när jag gick i mellanstadiet: spionera på diverse människor, tillsammans med min kompis Stina. Vi valde helt enkelt ut någon på stan (Trosa city) och följde efter hen, samtidigt som vi noggrant förde anteckningar i en liten spionbok vi hade. Det kunde till exempel stå: "Gubben har grå jacka. Går in på Konsum. Pantar burkar på Konsum."
Läser just nu: 1984. Andres Lokko-samlingen. Filter.
Borde göra i stället för att skriva det här blogginlägget: se Blackfish.
Fråga jag ofta ställer mig själv: Varför har jag nästan aldrig lust att se alla serier/filmer/dokumentärer jag har bestämt mig för att se? Ett evigt dilemma. Jag vill liksom se en massa grejer, men när det väl kommer till kritan känner jag hellre för att göra något annat.
Jag blir rastlös av: att kolla på tv. Vilket förmodligen är själva förklaringen till ovanstående.
Favoritfika: sockerkringla med blåbär.
Något jag lärde mig i skolan, men aldrig använde: skrivstil. Pythagoras sats.
Något jag aldrig lärde mig i skolan, och heller aldrig har haft något behov av: multiplikationstabellen.
Något jag lärde mig i skolan, och använde: det engelska ordet "peckish".
Vill göra innan jag är gammal (alltså typ innan 27): gå på Warped Tour i USA.
Favoritmat: pannkakor. Fast det svarar jag inte om någon frågar i ett seriöst sammanhang. Då svarar jag något mer vuxet, typ "höstgryta". Eller något.
Tre saker jag brinner för: 1) Få folk att börja skilja på sport och aktivitet. Till exempel så är basket en sport, medan golf är en aktivitet. Likaså är tennis en sport, medan bowling är en aktivitet. 2) Min Last.fm-sida. 3) Få världen (Sverige) att fatta att "spendera" inte är synonymt med "tillbringa". I ren protest vill jag börja slänga mig med fraser såsom: "Jag tillbringade sjuttio kronor på pizza i dag." Kanske skulle det få folk att förstå?
Vykort jag minns: ett Aqua-vykort jag fick av Erika (min och Theréses gamla barnvakt). Aqua var för tillfället mina största idoler. Jag satte upp det på väggen, bland alla affischer.
Antal låtar jag skrivit på bosniska: en. Den heter Tvoja mama. Detta hände i högstadiet, under min bosniska språk-peak.
Sak jag inte vill ha: Winnerbäck-ölglasen.
Ord jag funderar på att börja använda: läskeblask.
Bästa upptäckten jag gjort på länge: skohornet. Jag har alltså bortförklarat denna uppfinning i tjugofyra år (minus några stycken då jag inte var gammal nog att fatta egna beslut). Bagatelliserat den med ett överlägset fnysljud. Tills jag, för endast någon månad sedan, faktiskt tog mig tid att prova själva verktyget. För det är ju vad det är - ett verktyg. Ett jävligt hjälpsamt sådant.
Skolarbete jag minns: när jag och Stina gjorde ett "arbete" om runor. Vi skrev om futharken, hade med bilder på runstenar och intervjuade Trosas run-expert Lars Rask. Han bjöd oss även på saft och bullar. Eller om det var hans fru som bjöd på just bullarna. När var detta? Förmodligen runt 2000.
Sak jag är allergisk mot: skoltermen "arbete". Och pollen.
Favoritlitteratur 1997-2004: tidningen Okej.
Största ångesten just nu: att vår sommarstuga ligger ute på Hemnet. Och med "vår" menar jag vår familjs. Stugan morfar byggde med sina egna sjuttiotalshänder. Stugan på vars tomt jag sommarkväll efter sommarkväll jagade fotbollen på ängen; passade mig själv och sköt på båda målen eftersom jag var alla spelare i båda lagen samtidigt (hade till och med givit namn åt alla spelare. Amerikanska namn). Stugan jag alltid trodde skulle vara en del av oss. Blä, vad ont det gör.
En ganska tråkig sak: satslära.
Händer i morgon: pappa fyller 62 och jag har utvecklingssamtal med "mina" mentorselever hela dagen.
Favoritackord: cadd9. Eller kanske Em. Fråga mig i morgon så svarar jag bombsäkert Am.
Något jag använder dagligen: Google Drive.
Något jag aldrig är: sarkastisk.

Fem snabba
vatten eller proteinpulver
skunk eller lunarstorm
kärnkraft eller feminism
twitter eller blogg
spice girls eller livet

18 mars

"Då så ska jag väl ta med mig en kopp upp på rummet och sätta igång burken."

?

??

?

Ovanstående är alltså helt seriöst en tanke som flög genom mitt huvud i går morse, där jag stod i personalrummet med den ljusgröna Ikea-muggen i högsta hugg. Redo framför kaffebryggaren. Redo för en ny dag på jobbet. Frågetecknena efter själva citatet symboliserar den uppriktiga förvåning jag drabbades av sekunden därpå. Ursäkta, hjärnan. Vad tänkte jag precis? Är det pappa som tänker åt mig, eller har jag verkligen - min unga ålder till trots - anammat hans uttryck? Har min hjärna bestämt sig för att det som gäller just nu är jargongen hos femtioplussiga, digitala immigranter? Kan jag ens bortförklara detta "burken"-citat med att jag möjligtvis var lite morgondåsig?

… dåsig? Är inte det också ett ord för femtioplussarna?

Nej, hörrni. Det här börjar mer och mer likna gången då jag på allvar tänkte: "Undrar vad den här dagen har i sitt sköte?" Kanske var jag en penschis i mitt förra liv. En penschis vars själ nu är fast i en tjugofyraårings kropp. En kvävd penschis-själ som ibland bara måste få ge utlopp för diverse åldriga yttranden. Det enda positiva i den här lilla härvan är ju att jag hittills inte har skämt ut mig verbalt, utan endast för mitt eget inre.

17 mars

Hittade just den här på Twitter (lånad av @mjomark) och… ja, och vad? Where do we go from here? som ett pojkband sjöng på nittiotalet.

Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha. Att Björklund är ett skämt är ju sedan gammal. Men det här? Trodde knappt att det gick att slå Reinfeldts Da Buzz-hysteri men här har vi ju en spelevink som är skrämmande (ja, skrämmande är det rätta ordet; se bara fotot ovan) nära.

Ja, herrejösses. Jag kommer i alla fall aldrig bli en vuxen med sugig musiksmak, det är då ett som är säkert. Där har jag mitt på det torra. Och till Musikläraren-redaktionen kan jag bara säga att jag vet precis vad Björklunds låtlista vittnar om: att han är helt jävla förtappad.

17 mars

Topp 3: Sveriges yngsta tanter, alla kategorier.

3. Timoteij-tjejerna.

2. Sanna Nielsen.

1. Annie Lööf.

15 mars

… apropå Monica Z-filmen så har jag faktiskt träffat Vilgot Sjöman en gång. Det var i ettan i gymnasiet. Som ni ser var jag lyckligt klädd i min blink-182-tröja, medan Vilgot var mer konstnärligt sammanbiten. Hans blick liksom suger sig fast i kameran; en blick om möjligt lika mystisk som Mona Lisas leende.

13 mars

När jag hade kommit hem från jobbet härom dagen ringde jag till Lärarförmedlarna (vikariepoolen jag har jobbat på sedan i höstas) och berättade att jag inte kommer att ha tid att jobba med dem mer i vår. Jag ska ju snart börja jobba 100 % på en gymnasieskola terminen ut. Så kom i dag ett sms:

… från de två personer jag haft mest kontakt med på Lärarförmedlarna under de här månaderna. Är inte världen fin ibland?

PS: Har så himla kul på nya jobbet?!

10 mars

Okej, Winnerbäck ger sig alltså ut på en - med hans mått mätt - intimare turné. Då är bara frågan: hur tusan ska man lyckas få tag i biljett? Jobbar när de släpps.

*viskar hon lågt samtidigt som universum tar tag i hennes axlar ovanifrån och med all sin kraft trycker henne neråt dantes inferno*

10 mars

Var på bio med Victoria i går och såg en otroligt tragisk film. Full av vemod och svärta. Med andra ord: en film helt i min smak. Filmen vi såg heter August: Osage County (eller på svenska den något bajsnödiga översättningen En familj - August: Osage County) och i den medverkar såväl Meryl Streep som Julia Roberts, för att nämna två toppnamn.

Medan vi satt där i biostolarna med godispåsarna i högsta hugg hörde jag någon bakom mig viska: "Gud, vilken tråkig film." Själv hade jag varit helt uppslukad, om jag inte hade varit så trött. Nu var jag bara uppslukad light. En scen som har fastnat på näthinnan är när Meryl Streeps karaktär har satt igång grammofonspelaren och dansar tragikomiskt i vardagsrummet. Hon har cancertussigt hår och cigaretten dinglar i ett löst grepp mellan fingrarna. Övriga familjemedlemmar tittar oroat på medan hon tycks sväva bort i musiken. Ett slags eskapism för att om så bara för en stund glömma bort sin dysfunktionella tillvaro. Och jag kände bara jösses. Vilket totalt jävla mörker. Mitt i Oklahomahettan sammanstrålar en familj som endast tycks bestå av svarta hål och hopplöshet. Den här filmen måste jag absolut se om.

9 mars

Det går framåt med vår lägenhet! Victoria och jag tar en sak i taget. Några av sakerna vi behöver ta tag i:
* Klura på vilka bokhyllor vi vill ha + köpa dem.
* Tror att vi typ har bestämt oss för att ha stringhyllor med skåp som tv-bänk, så det behöver vi köpa.
* Fixa fler hyllplan för bättre förvaring i garderober i sovrummet.
* Fundera över vilket skrivbord vi vill ha + köpa det.
* … och sedan köpa en skrivbordsstol.
* … och en stationär Mac.
* Spara pengar till vardagsrumsmatta. Och så ska vi ju hitta en bra matta, också.
* Hitta en bra lösning för matta i hallen. Dörrmatta eller inte, och så vidare.
* Bestämma oss för vilka sänglampor vi vill ha + köpa dem.
* Hitta en bra stereo och köpa den. Jag saknar mina skivor. Jag saknar att lyssna på mina skivor på riktigt och inte genom iTunes.
* Köpa någon form av golvlampa att ha vid soffan. Där vill man ju sitta och läsa, liksom.
* Köpa en taklampa till köket. Jag vill ha en Bumling, men vi får se.
* Köpa gardiner + gardinstänger.
* Hitta några bra ställen att sätta upp gitarrfästen på väggarna, så att gitarreran slipper ta golvplats.

… the list goes on, som det heter. Vår senaste investering var nytt köksbord och nya köksstolar. Bord från Ikea, stolar från Hay. Och så satte vi upp den där tavlan (se bild) så länge, som en färgklick. Nästa grej vi sparar pengar till är att vitlasera parketten och att måla om alla tak samt väggar. Möjligtvis vill vi ha en mysig tapet i hallen. Ja, ni förstår var vi lägger alla våra pengar nu för tiden. Och även var vi kommer lägga alla våra pengar de närmaste åren.

Förresten så är jag mycket stolt över att ha hållit liv i en Ica-basilika* i flera dagar. Alltså den mår fortfarande bra och ser inte alls vissen ut. Och jag har inte ens planterat om den! Så här har jag gjort: vattnat underifrån cirka två gånger om dagen (ljummet vatten). Låtit den stå i fönstret där det finns ljus. Ibland har jag ställt basilikan på köksbänken, under lysröret, på kvällarna för att den ska få extra ljus.

* Varför står det inte basilICA på Icas basilikor?

4 mars

Ni vet väl att min musikblogg lever? Hyfsat ofta kryddar jag den med låtar du kan ladda ner gratis. Helt lagligt, så klart.

28 feb

Plot twist: Tom DeLonge blir inte den första av mina idoler som lägger upp ett YouTube-klipp där han spelar gitarr och sjunger på toaletten utan byxor. Det blir Peter LeMarc.

27 feb

Det mest obegripliga i hela världen, topp 3:

3) Telefonens funktion. Hur är det egentligen möjligt att ljudvågor skickas genom den där luren?

2) Universums expansion i ingenting. INGENTING.

1) Året är 2014 - jag upprepar tvåtusenfjorton - och text-tv ser fortfarande förjävligt ut. Varför?!

27 feb

Vilken musikvecka det har varit! Jag börjar från början: förra torsdagen gick jag och Anna-Maria till Göta källare, där Organismen hade releasefest för sin nya platta. Bra spelning, om än kanske i kortaste laget. Ett par gamla godingar till hade jag knappast tackat nej till.

Sedan blev det fredag, och då spelade Laleh på Hovet. Victoria och jag var där. Min sjunde Laleh-konsert, räknade jag till. Fantastiskt att se Laleh på ett ställe med så stor kapacitet, rent publikmässigt alltså. Jag tror att det var runt 7000 personer i publiken. Sjukt, med tanke på att första gången jag såg Laleh live var vi kanske 100 stycken där. På en gammal biograf i Oxelösund, av alla ställen. Så här såg Lalehs publik ut i fredags:

Hur häftigt? Ett av mina favoritögonblick under fredagens konsert var när Laleh spelade Farda och en svensk översättning av texten rullade på en stor skärm bakom scenen. Mycket bra!

Och nu kommer ett stycke som inte har något med musik att göra, men som jag ändå vill ha med här: på lördagen hade vi 25-årsfirande för Victoria. Hon fyllde år veckan innan det, men den här dagen var det alltså dags att fira lite mer. Vi var tio personer som gick ut och åt på en nyöppnad restaurang här i Midsommarkransen. Och innan det hade vi bubbel och snacks hemma i vår lägenhet. Riktigt kul kväll!

Den här veckan har jag sportlov. Passar på att slappa innan jag på måndag börjar mitt nya vikariat som kommer att hålla på terminen ut. Pysslar även lite med att läsa in mig ordentligt på kursplaner och planeringar. I går var jag och såg City and Colour (med förbandet Hannah Georgas) på Berns. Det var så jäkla bra, alltså. Hans första spelning i Sverige, och det märktes minst sagt att folk hade peppat i åratal för denna ljuvliga händelse. Sammetsrösten nummer ett, liksom. En fin grej som hände var att Dallas Green berättade att han hade träffat ett par fans på en restaurang innan spelningen, och de hade sagt att de skulle spela en av hans låtar - Northern Wind - på sitt bröllop. Så under själva konserten spelade Dallas just den låten och tillägnade den till dem. Här är förresten en bild på Dallas och hans hatt:

Träffade även några gamla Trosa-/Nyköpingsbekanta på spelningen, vilket var trevligt så klart. En väldigt bra kväll, var det.

16 feb

Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid det här med att inte ha några måsten när jag kommer hem från jobbet. Förut var ju att vara student mitt heltidsjobb, kan man säga, men nu när den tiden är över finns det liksom inga böcker som måste läsas/saker som måste pluggas in/uppgifter som måste skrivas. Kort sagt: sådant som var en konstant knut i magen som student. Tog jag "ledigt" en lördag och därmed inte läste några pluggböcker eller annat så kände jag mig liksom lite dålig. Jag kunde inte riktigt njuta av ledigheten eftersom jag tänkte på allt jag borde ha gjort i stället.

Men nu sitter jag här. Efter jobbet varje dag. På helgerna. Inga tvång. Förutom möjligtvis att städa ibland, fast jag har ju alltid liksom tyckt om att städa (oftast) så det gör inte så mycket. Men all den här tiden. Vad ska jag göra med den? Det här brukar jag göra:
* Läsa böcker.
* Fastna framför någon bra serie.
* Fastna framför något dåligt tv-program.
* Spela gitarr.
* Gå ut på promenad.
* Lyssna på musik.
* Slösurfa.
* Surfa i vettiga syften (alltså typ skriva i min musikblogg).
* Busa med Alfons och Frances.
* Kolla igenom alla kommande spelningar i Stockholm på Gigguide.se.

Okej, det finns väl lite fler saker. Typ som att hitta på något med Victoria. Så himla skönt det är ändå, att alltid vara ledig när arbetstiden är slut. Uppskattar även att jag faktiskt har varit student, så att jag verkligen kan värdesätta den här lediga tiden. Som i dag, en helt vanlig söndag, när jag i timmar har suttit och läst olika lärarbloggar och hittat en massa bra tips och pepp. Och behöver inte alls ha ont i magen över att ha ägnat en massa tid åt det. Tvärtom. Lärde mig ju massor och blev glad.

Jag har väl förresten inte berättat att jag snart ska börja ett vikariat på 60 % terminen ut. Den 3 mars börjar jag, och kommer att jobba på en medieinriktad gymnasieskola tre dagar i veckan. Jag kommer dock endast att ha kurser i svenska. De andra två dagarna i veckan kommer jag att fortsätta jobba hos Lärarförmedlarna. Ska bli så himla kul! Att få jobba lite mer i gymnasiet, också.

16 feb

Hur många gånger har jag inte funderat på att sluta blogga? Stänga ner den här skiten, eller kanske sätta ett lösenord så att bara jag kan läsa gamla grejer jag har skrivit. I morse fick jag lite ångest över att den här bloggen är inne på sitt nionde levnadsår. Jag startade den samma höst som jag började gymnasiet. Hur gick tiden så fort?

Nu har jag jobbat som lärarvikarie på olika skolor sedan i höstas. Redan när min examen närmade sig var jag sugen på att lägga ner bloggen. Tänk om några av de elever jag träffar googlar mig och hittar hit? Tänk om de kollar på pinsamma gamla bilder från typ 2006? Tänk om någon arbetsgivare hittar hit? Och typ läser en massa konstiga inlägg jag gjorde när jag var 15 och beskrev min tråkiga vardag och menlösa anekdoter. Tänk om någon tycker att den här bloggen innehåller alldeles för många kattbilder, som vore den rena rama Tumblr-dashboarden. Hur ska jag kunna fortsätta skriva obesvärat när jag vet att folk jag träffar genom jobbet möjligtvis kommer att hamna här av nyfikenhet?

Men nej. Jag tänker inte låta den känslan bestämma. Det funkar inte. Så här funkar jag: jag behöver skriva. Det finns tankar som måste ges plats någonstans och då är det här ett väldigt bra ställe. "Amen hallå kan du inte bara skriva en dagbok då liksom?", undrar någon. Nä. Kalla mig hipster men det finns liksom något befriande i att orden simmar runt i internetvärlden; att vem som helst kan råka klicka sig fram till just den här lilla sidan bara genom en googling. Kanske söker man på Molly Sandén och hamnar här. Jag har ju säkert skrivit om henne någon gång. Låter hela den här grejen motsägelsefull? Det är för att den är det. Det är kul att folk kan läsa det här, samtidigt som det är jobbigt att de kan det. Sådan är jag. Kontradiktionell. Det ordet finns säkert inte i svenskan än. Men nu har jag hjälpt till att introducera det. Nya ord har väl ingen dött av, heller.

Jag tänker alltså fortsätta med bloggandet. Och jag måste försöka vara obrydd av tanken på vilka som kan tänkas hitta hit. Läser de så gör de. Läser de inte så gör de det inte. Svårare än så är det knappast. Ingen av oss är mer än människa. Vi skriver astråkiga bloggar (förutom om vi heter Mark Hoppus) om vår vanligtvis astråkiga vardag som präglas av våra helt och hållet astråkiga, i-landsnödiga funderingar. Det gäller att hitta ett förhållningssätt till detta och fortfarande orka vara helt ärlig och öppen i skrivandet. För vem var det som skrev att om man inte skriver helt gränslöst och öppet så kan man lika gärna skita i att skriva över huvud taget? Var det inte Fredrik Virtanen?

Här är jag. Här är min onödiga blogg. Här är min vardag, min ångest, mina påhitt, mina tråkiga foton, saker jag funderar över, saker jag känner något slags behov av att uttrycka, mina tips till omvärlden. Så måste det få vara.

11 feb

Bea "Brandmannen" Karlsson. Där har ni det. Mitt nya namn. Jag räddade nämligen en katt i dag. Och med katt menar jag Alfons. Och med räddade menar jag hjälpte honom ner från garderobshyllan. Han hade lyckats klättra allra längst upp i en garderob. Hur han hade gjort vet jag inte. Jag kom in i sovrummet och tittade efter honom på de vanliga ställena i garderoben, men där var han inte. Då lyfte jag blicken och såg hans huvud sticka fram där uppe. Han verkade inte jättesugen på att hoppa ner, eftersom det var över två meter till golvet. Jag fick helt enkelt hämta en stol som jag ställde mig på för att lyfta ner honom. Men då backade den rackaren, så att han halvlåg längst bak på hyllplanet. Och så långt räckte inte mina armar. Till slut fick jag dra ut honom i bakbenet (ej våldsamt, så klart) så att jag kunde få tag i honom och därmed var han räddad från dagens äventyr.

Arkiveras under Svenska hjältar-galan.

(Obs! Hade jag varit en riktigt inbiten bloggare så hade jag så klart tagit en bild på Alfons innan jag lyfte ner honom. Men det gjorde jag alltså inte. Sorry.)