29 mars

Som ni ser på den sista bilden så hann Scilla även med att vara en kändis, då skateboardproffset Cooper bestämde sig för att lägga upp min Scilla-bild i sin blogg.

Så här känns det: för jävligt. Hon har varit en del av mer än halva mitt liv (hon blev 12 år, jag är 21). Hon har varit den enda i hela världen jag kan prata med utan att hon hade några åsikter om mig eller dömde mig. Hon har sovit i min säng (trots att hon till slut alltid sträckte ut sig över hela sängen så jag själv fick lägga mig någon annanstans). Hon kunde komma och väcka mig genom att antingen trycka upp en sko i mitt ansikte eller genom att pussa mig. Jag har kunnat lägga mitt huvud mot hennes mage och känna hur hon andas. Värmen. Det bästa hon visste var att antingen äta pizza eller få paket. Jag lärde henne att plocka blåbär (hon tog bara bären, inte bladen runt om). Hon var alltid med i köket när det skulle bakas, eftersom hon visste att hon skulle få slicka skålen (hon stoppade ner hela huvudet och kom upp med chokladsmet i pannan och på öronen). Om jag kurade ihop mig på golvet trodde hon att jag var ledsen, så då kom hon fram och puttade på mig med sitt huvud för att trösta mig. När hon var liten var hon rädd för dammsugare och stora svarta hundar (trots att hon själv var en stor svart hund - men det visste ju inte hon). När vi gick och badade på somrarna hoppade Scilla i från bergskanten. Var man i vattnet simmade hon alltid emot en, och försökte man fly hennes sprattlande tassar blev man riven på hela ryggen av klorna. Var man inte i vattnet låg hon vid bergskanten och gnydde för att någon skulle hoppa i och bada med henne. En gång var hon själv i bilen, där hon hittade ett par batterier som hon började äta på. Hon blev lite frätt på tungan. En annan gång hade någon (kanske jag?) ställt fram en tallrik lunch på köksbänken och gått hemifrån en stund. När jag kom tillbaka hade Scilla hoppat upp på bänken och ätit upp allt. Plötsligt en dag fick hon för sig att en vante var hennes barn som hon var tvungen att skydda från allt och alla. Hon tyckte om att sova på fårskinnsfällarna Therése och jag hade i våra rum.

Hon var helt enkelt exemplarisk. Ljuvlig. Fantastisk. Hon var allt.

29 mars

Det luktar kaffe. Jag gillar kaffelukt. Hemtrevligt. En färsk kanna. Verkligen aldrig fel.

28 mars

Windows 95. En fantastisk upplevelse! Det här minns jag: Windows 95 startar. Varnar mamma och pappa och syster för att nu ska jag ut och härja på nätet*. Den som eventuellt pratar i telefon får genast slänga på luren. Trycker på Internet-genvägen. Anslutningsrutan kommer upp. Trycker på Anslut. Helvetet bryter ut. Så här låter det**. Sedan loggar jag in på Skunk eller liknande. Allting går otroligt sakta. Men det gör ingenting. Man är ju trots allt ute på Internet. Och bara det är ju coolt. För att inte tala om irritationen som bildas i hemmet då man blockerar telefonlinjen för länge.

*När Therése och mamma först pratade om att de skulle "surfa på nätet" förstod jag ingenting. Det lät väldigt spännande. Surfa? På ett nät? Jag såg framför mig en surfbräda och ett stort fiskenät som täckte hela dataskärmen. Jag var kanske sex år. Jag frågade om jag fick vara med och surfa. Nä, du är för liten. Jahapp. Surfbräda och gigantiskt nät. Men vad är poängen? Sådant funderade jag över. Tills jag fick veta.

**Om jag någon gång spelar in en skiva ska det där ljudet vara det första som händer på hela albumet.

28 mars

Jag läste ut den i går. Bara kärlek kan krossa ditt hjärta. Så himla fin bok. Kommer antagligen att köpa den när jag känner att jag har lite pengar över, eftersom jag vill ha tillgång till den hela tiden. Det här kommer från sidan 104:

"Egentligen vill han säga andra saker. Men tar han ett ord från hjärtat går det sönder i munnen."

Göra film av Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann? Varför? Gunnar Ardelius berättelse om Morris har mycket mer att erbjuda mänskligheten.

Förresten hittade jag ett antal anspelningar på olika låtar i Gunnars bok. En av dem är: "Ansiktet är vitt och violett som en boll av cellofan när han faller över målfållan"; jämför med Peter LeMarcs textrader "Det var en särskild sol som sken just den dan / Vit och violett som en boll av cellofan" ur Marias kyrka. Senare i samma kapitel säger Morris pappa "Vi är av samma sort" till Morris. Peter LeMarc sjunger "Du och jag / Vi är av samma sort" i låten Drivved. En tredje anspelning (eller snarare, vad jag själv har tolkat som anspelning) är följande: "De två hör hemma här. I en lägenhet med inga andra", vilket jag känner igen från Håkan Hellströms För en lång lång tid. Där sjunger Håkan: "Vi två hör hemma i ett rum med inga andra". De tre orden "Tinnitus i hjärtat" förekommer även de på ett ställe, och det är (som vissa av oss vet) titeln på en låt av Bob Hund.

Nu ska jag vara så där fantastiskt konkret igen, och skriva ut exakt vad min poäng med det här inlägget är: Läs Bara kärlek kan krossa ditt hjärta av Gunnar Ardelius.

27 mars

En recensent skrev nyligen att Säkert!s låt Logiskt var bra under en av Säkert!s spelningar. Alltså. Det minsta jag begär av en recensent är att han eller hon håller sig till rätt namn på låtarna som framförs. Hur svårt ska det vara? Säkert! har släppt två skivor. Två. Det innebär att recensenten inte behöver hålla koll på särskilt många låtar. Kom igen. Det är Petters låt som heter Logiskt, inte Säkert!s. Hade det handlat om en gammal räv som exempelvis Neil Young som har i stort sett hur många skivor och låtar som helst, då hade jag kunnat köpa att recensenten skriver fel på någon titel. Men inte i det här fallet.

26 mars

Var i paradiset på skivmässa i dag! Köpte sex stycken skivor, och den totala kostnaden blev ungefär 200 riksdaler. Bra, va? Det absolut bästa fyndet var Frightened Rabbits senaste album (från förra året) som bara kostade 25 kronor (inplastad - helt ny!). Som hittat! De här skivorna köpte jag:

Death Cab For Cutie - The Photo Album
Peter LeMarc - Sjutton sånger: LeMarc sjunger LeMarc
Rasmus Kellerman - The 24th
Peter LeMarc - Välkommen hem!
The Shins - Oh, Inverted World
Frightened Rabbit - The Winter of Mixed Drinks

26 mars

Såg Säkert! i går med Victoria och Kaisa. Det var en väldigt, väldigt bra spelning. Dock var jag lite ledsen över att jag inte hade min kamera med mig. Som ni kanske minns så mailade jag och frågade om det var fotoförbud, och det var det ju så klart. Efter att nästan inte ha blivit insläppt på en Kent-konsert på grund av att jag hade min kamera med mig så vågade jag så klart inte ta med kameran. När det väl var dags för insläpp på Säkert!s spelning visade det sig dock att han som stod och kontrollerade biljetterna inte var särskilt sugen på att stoppa folk med kameror. Han kollade faktiskt inte ens biljetterna särskilt noga. Så folk gick in i lokalen med sina kameror men själv var jag helt kameralös och kände mig lite halv. Det är alltid något som saknas när kameran inte är med.

Tur i oturen var det i alla fall att ljuset inte var helt fantastiskt, så jag kände inte att jag missade världens fototillfälle. Alltid en tröst. Fick i stället nöja mig med att ta dåliga bilder med min mobilkamera (se ovan).

Konsertens höjdpunkter: Det här är vad dom säger, Honung, Köttet är svagt, Fredrik och Allt som är ditt. Vill även säga Någon gång måste du bli själv, men vet inte om det är helt enligt reglerna att lista så många låtar som höjdpunkter. Det var i alla fall en jäkla massa bra låtar. En annan höjdpunkt var när Annika, iklädd ett rödluveliknande plagg, aggressivt slog på en tamburin med hjälp av en trumpinne. Då saknade jag verkligen min kamera. Hoppas att någon annan fotade det.

24 mars

Lånade tre ungdomsböcker av Gunnar Ardelius i dag på universitetsbiblioteket. När jag väl blir en lärare kommer jag att se det som min plikt att hålla mig à jour inom området ungdomslitteratur, så jag tänker att jag lika gärna kan läsa några böcker redan nu. Håller ju även på med Twilight-serien (okej, efter att ha läst den första boken var jag tvungen att ta en ganska lång paus, men jag lovar att fortsätta ganska snart). Den där Gunnar Ardelius verkar i alla fall vara en hyvens författare. Sträckläste typ halva Bara kärlek kan krossa ditt hjärta innan middagen. En fin historia om en kille som försöker springa ifrån minnet av sin före detta flickvän.

24 mars

Sitter och pluggar lite. Läser den här texten inför en seminarieuppgift som ska göras. Stöter på följande:

Många medborgare – framför allt unga – riktar
föga förvånande sitt politiska intresse och engagemang
bortom den representativa demokratin (Ahrne
och Papakostas, 2004; Amnå, 2004; Corner och Pels,
2003; Dahlgren, 2004; Holmberg och Oscarsson,
2004; Olsson, 2004a; 2005b; Pettersson och Ribbhagen,
2003; Sörbom, 2002, 2004; 2005; Vera- Zavala,
2003).

Okej att man ska ha många referenser, men man behöver ju inte överdriva. Till den där lilla meningen hade jag snarare tyckt att en eller i absolut nödfall två referenser hade varit tillräckligt. Men alla är vi ju olika.

23 mars

Elizabeth Taylor har tuppat av. DN har skrivit något slags text om Taylors liv, och när jag läste den upptäckte jag så många konstiga saker att jag är tvungen att klistra in texten här. Alla konstigheter (såsom språkfel och grammatiska fel) är rödmarkerade. Eventuella kommentarer från mig är inom parentes (rödmarkerade).

Den brittisk-amerikanska skådespelerskan Elizabeth Taylor har avlidit 79 år gammal enligt ABC news och CNN.

Elizabeth Taylor som var född ("som föddes" hade kanske varit en bra formulering?) i London av amerikanska föräldrar och hade därför dubbelt medborgarskap.

Hon började med balettlektioner redan vid tre års ålder i London. När andra världskriget närmade sig flyttade familjen till Los Angeles där Taylor via en bekant till familjen mötte Cheever Cowden ordförande och delägare i Universal Picture.

Han föll för flickans exceptionella skönhet, genom en ovanlig mutation had hon dubbla ögonfransar och gav henne kontrakt. (Varför gjorde ni inte denna mening till två meningar? Varför har ni skrivit "had" i stället för "hade"? Och vad för slags kontrakt fick hon? Bostadskontrakt, eller?)

Hon (det hade varit trevligt om ni någon gång återetablerade namnet Taylor) debuterade i filmen ”There’s One Born Every Minute” vid nio års ålder och medverkade därefter i ett stort antal filmer i allt från "Jane Eyre" till "Familjen Flinta".

Hennes stora genombrott kom med rollen ("Sitt stora genombrott fick hon med rollen..."?) som Velvet Brown i filmen "National Velvet" som blev en stor kassaframgång för filmbolaget MGM.

Under inspelningarna av filmen, som handlar om en ung flickas kamp för att vinna galopptävlingen Grand National, föll hon av en häst och fick de ryggproblem som följde henne resten av livet.

Som vuxen spelade hon i ett stort antal filmer, och fick Oscarsstyetter som bästa skådespelerska för "Inte för pengar..." 1961 och för "Vem är rädd för Virigina Woolf", där hon spelade mot sin man Richard Burton, 1967 (observera att den här meningen inte slutar med en punkt)

Andra stora filmroller som gjort henne berömd hade hon i "En plats i solen", (1951), "Katt på hett plåttak", (1958) och "Så tuktas en argbigga", (1967).

Taylor var gift inte mindre än åtta gånger bland andra med skådespelaren Richard Burton två gånger. Första äktenskapet vid 18 års ålder var med hotellarvtagaren Conrad Hilton Jr.

Hon var starkt engagerad i kampen mot Aids. Taylor var med och startade en forskningstiftels om sjukdomen när hennes motspelare skådespelaren (surprise! Motspelaren var en skådespelare!) Rock Hudson avled i sjukdomen. Hon drev också en egen stiftelse Elizabeth Taylor Aids Foundation ("en egen stiftelse vid namn" hade kanske varit en bättre formulering).

Taylor var god vän till Michael Jackson och stödde honom under rättegångarna kring 2005. Hennes åttonde giftermål, med byggnadsarbetaren Larry Fortensky, skedde på Jacksons gård "Neverland" 1991.

Under 2000-talet berättade Taylor att hon hade svåra hjärtproblem. Hon bröt också rygger fem gånger, bytte ut båda höftlederna, har överlevt (plötsligt byte av tempus) en hjärntumår, hudcancer och två svårartade lunginflammtioner. Taylor var under slutet av livet rullstolsburen.

Hon lades in för hjärtproblem på ett sjukhus i Los Angeles i februari.

I Taylors sista intervju, i Harpers Bazaar, sa hon bland annat att hon aldrig tänkt skaffa sig vare sig så många ädelstenar som äkta män utan att hon bara hade varit extremt lyckligt lottad (är det någon som förstår den här satsen?).

---

För att komma från en av Sveriges största dagstidningar är den här texten inget vidare bra. Nu har jag bara gjort en snabb genomläsning, och ändå hittat alla dessa konstigheter. Ibland märks det tydligt att journalister har bråttom att få ut grejer på nätet. En korrekturläsning hade varit på sin plats, tycker jag.

23 mars

Sms till DN från Agneta:

Först "Allsång på Skansen", sedan "Så ska det låta". Snart skall väl också "Antikrundan" föryngras...

Ja, Agneta. Du förstår att när alla ni penschisar dör ut så tar ju vi ungdomar över världen. Så är det bara. Ska faktiskt bli skönt att en generation som inte ständigt resonerar "det var bättre förr" styr Sverige. PROGRESSION, AGNETA. PROGRESSION! Please acceptera eller gå och lägg dig.

22 mars

Redigerad 25 juni 2016:

[...]

22 mars

Träffade Mikaela i går. Hon extrajobbar på Östgötatrafiken. Det visste inte jag, så det var ju en trevlig överraskning. Anledningen till att jag råkade träffa henne över huvud taget var att jag och Victoria hittade ett resekort (det vill säga ett buss-/tågkort) som någon hade glömt i en sådan där apparat där man laddar sitt kort med pengar. Vi bestämde oss för att lämna in kortet till Östgötatrafiken, eftersom någon kanske letar efter sitt kort. Där har vi ännu ett bevis på att jag är otroligt snäll: jag hade lika gärna kunna ta kortet (som hade laddats med 280 kronor) och rest i hela Östergötland med det. I stället var jag en hederlig medmänniska och lämnade in det. Sådan är jag.

22 mars

Har tillbringat en ganska lång stund med att kolla skate-klipp på YouTube. Marisa Dal Santos stil är jävligt skön (se klipp 1 och 2 (särskilt nummer 2)). Om ni över huvud taget vill ta del av min övergripande reflektion så lyder den så här: skateboard är det finaste som finns.

22 mars

Paul Hansen vann årets foto i kategorin Årets Nyhetsbild Utland med bilden ovan.

Nathan Weber tog den här bilden i samma stund. Han har även gjort en video om den dödade flickan. Ni kan se den här.

17 mars

16 mars

Tony Hawk på den tiden då han var en spinkig lintott. Observera för övrigt hur extremt långa hans armar och ben ser ut. Och så verkar han ha för stora skor. Men jag dömer honom absolut inte - han är ju trots allt en levande legend. Tack Anthony Frank Hawk, för allt du gjort för skateboardkulturen. *kjam*

16 mars

Har förresten glömt att lägga upp det här. Det talar ju för sig självt. Mimmis sjukt tuffa hemsida hittar du för övrigt här.

16 mars

"Songs are really just interesting things to do with the air."

Tom Waits blev invald i The Rock and Roll Hall of Fame, och yttrade ovanstående mening i sitt tacktal. Antagligen redan en klassiker.

15 mars

Åh nej åh nej åh nej åh nej. Varför har någon otroligt dålig fotograf tagit en bild på dem där de ser ut som ett gäng avdankade dansbands-gubbar som närmar sig 50? Alltså, seriöst: Brian (han längst ut till höger, men det vet väl alla). Varför VARFÖR VARFÖR KÄRA JESUS FRÅN NASARET SVARA MIG har han piffat till sin tunnhåriga hårsamling till något slags "ungdomlig" frisyr? Varför ser han ut som en ihopsäckad, spinkig pensionär i för stora jeans? I mina ögon ser han ut som om han helst vill ramla ihop i rullatorn snarast.

Trots att de bara är typ 30 vet jag nu exakt hur de kommer att se ut när de blir gamla. Och det läskigaste med hela bilden är att den förmodligen inte är till för att visa just det. Please, fotografen, sadla om.

PS. Boysen behöver nya stylister. Puss. DS.

15 mars

Det här är nog min favoritlåt av Iron & Wine. Lyssnade på den x antal gånger i går, och gör det x antal gånger i dag. Nog sagt om det.

14 mars

Har kommit på att jag vill nämna några grejer angående det förra inlägget (där jag beskrev mig själv med fem ord). För det första låter jag kanske som en latmask när jag beskriver mig själv utifrån ordet tjilla. Det jag menar med att jag tycker om att ta det lugnt och trivas och så vidare är inte att jag inte tycker om att ha mycket att göra. Jag menar att när jag gör saker jag tycker om så trivs jag, och då kan det nästan kännas som att man bara har kul hela tiden - trots att man "pluggar" (vilket annars är ett relativt negativt laddat ord). Alltså: så länge jag gör saker jag tycker är roliga så är det tjill, och jag gillar tjill.

För det andra så kan hela mitt resonemang om skörhet misstolkas. Jag menar inte att jag går och deppar ner mig över minsta lilla grej, eller att jag på något sätt är ledsen över att jag inte har en massa kompisar à la Sex and the City-tjejerna som kan snacka om allt när var och hur som helst. Det händer ibland att vissa grejer som människor gör/säger etsar sig fast. Jag tar så klart inte illa upp så fort någon lite skämtsamt säger att jag är trög, eller något i den stilen. Och det där med vännerna: det är bara sådan jag har blivit som person. Det är ingenting jag går runt och är ledsen över; jag har fortfarande en massa kompisar som jag tycker är bäst i hela världen. Men jag menar bara att det är ett personlighetsdrag hos mig som antagligen har format en stor del av mitt liv.

Det var allt jag hade på hjärtat just nu.

14 mars

Jag har fått ett önskemål från en anonym människa. Så här skriver anonym:

beskriv dig själv med fem ord.
och ge förklaring till dessa ord.

:)

Givetvis är mina läsares ord min lag. Jag har sugit på karamellen i en dag eller så, eftersom uppgiften inte är helt lätt. Jag är inte särskilt bra på att avgöra hur jag är som person, men jag har försökt att välja ut fem ord som jag tror kan måla upp en bild av mig. Okej, here we go här går vi.

Ord 1: Kaffe. Precis som många andra människor dricker jag ganska mycket kaffe. I snitt 3 koppar om dagen. Detta är nog en ganska svennig kaffe-siffra; varken stor eller liten, liksom. Med det vill jag ha sagt att jag är väldigt lik många andra människor, även om det kanske inte är det intryck man får av mig (exempelvis genom att läsa min blogg). Men ordet kaffe står inte bara för det. Det är nämligen så att jag har druckit kaffe sedan jag var liten (det började med att jag som femåring (cirka?) åt upp skummet på mammas capuccino när vi var utomlands, och fortsatte med att jag njöt av en kopp svart med en bit socker i på fredagkvällen. På den vägen är det. Och det är inte bara mitt kaffe-sug som håller i sig sedan barnsben: många av de intressen jag har i dag har jag haft i många år. Av det lilla ordet kaffe kan vi alltså konstatera att jag är en person som håller fast vid saker länge. Jag bygger upp något - exempelvis ett intresse - och utvecklar det sedan under en lång tid. Kommer förmodligen aldrig att släppa.

Ord 2: Spretig. Eftersom jag alldeles nyss skrev att jag är lik många andra människor, kan jag nu kontra med att jag förmodligen är spretigare än vad många andra människor är. Det kanske låter paradoxalt, men det är det verkligen inte. Jag gör mycket och tycker om många saker som en hel del andra personer också gör, samtidigt som jag har svårt för att bara hålla mig till ett fält. Eller vad vi ska kalla det. Ett tydligt exempel är min musiksmak. Den är spretigare än många andra människors. Jag har nog den spretigaste musiksmaken av alla jag känner, faktiskt. Jag kan uppskatta en smörig pojkbandsballad lika mycket som när en punkig hardcore-kille brölar om samhällets orättvisor. Musik jag gillar är musik jag gillar, vad det än handlar om för genre. O-spretiga människor säger exempelvis "Nää fyfaaan jag hatar Britney Spears och annan kommersiell skit!" medan jag säger "Spela låten för mig, så ska jag se om jag tycker om den."

Ord 3: Tyst. Jag är en ganska tyst person. Jag lyssnar hellre än jag pratar. Om vi tar skolan som exempel, så händer det aldrig att jag räcker upp handen för att svara på lärarens fråga. Det här har många lärare sett som ett problem genom årens gång. Själv förstår jag inte problematiken. Utvecklingssamtal har man ju varit med om genom åren, och där sa lärarna alltid att jag måste prata mer i klassrummet. Exakt varför måste alla elever vara sådana som pratar i klassrummet? Det har jag aldrig förstått. Människor måste väl få vara sig själva, och prestera enligt sina egna önskemål? Bara för att man inte räcker upp handen i klassrummet och svarar betyder det inte att man inte kan. Det är lärarens uppgift att erbjuda olika slags tillfällen där elever kan visa vad de kan; det är inte upp till alla elever att slåss om vem som ska få svara på lärarens fråga. Oj, nu kom jag kanske av mig lite. Vissa som läser det här kanske tänker amen hallå du är ju inte alls så tyst du pratar ju ganska mycket faktiskt. Ja, det kan jag också göra. När jag har lust, gör jag det. Men studera mig i en vecka eller två och du kommer definitivt att se min tysta sida.

Ord 4: Tjilla. Ordet tjilla är en svennig version av det försvenskade chilla. Detta ord står för två saker: dels att jag gillar ord. Jag tycker om att leka med hur ord är uppbyggda och utformade. Tanken att vi människor äger språket är fin, tycker jag. När jag blir lärare ska jag uppmuntra mina elever att göra vad de vill med språket. The only rule is: there are no rules, så att säga. Så länge orden är begripliga för andra som talar samma språk så är all utveckling välkommen, tycker jag. Ordet tjilla står även för att jag tycker om att just tjilla. Ta det lugnt. Det innebär trivsamhet, för mig. När jag har saker någorlunda under kontroll trivs jag. Vi kan sätta det här resonemanget i ett perspektiv: jag pluggar vid filosofiska fakulteten (FilFak) på Linköpings universitet. På FilFak börjar man helst inte innan klockan tio om dagarna. Och man går helst inte i skolan längre än nödvändigt. Tjill, va? Det är perfekt för mig, eftersom jag då har lätt att kombinera mina studier med alla mina andra intressen. Jag trivs väldigt bra med mitt liv, helt enkelt, tack vare att jag har tid att tjilla och vara spontan när jag har lust.

Ord 5: Skör. Ett relativt stort antal gånger har jag fått höra att jag är stark. Det är jag inte alls. Jag är skör och bräcklig. Inte jämt och ständigt, så klart, då hade jag väl gått sönder för länge sedan. Nej, med ordet skör menar jag det här: när jag blir besviken eller nedtryckt tär det på mig. Jag är inte en person som bara kan skaka av mig det hela och köra på som om ingenting hade hänt. Folk kanske tror att jag kan det, eftersom jag är ganska bra på att dölja min skörhet, men det etsar sig fast på insidan av mig. Till exempel om jag blir besviken på en vän, då kan jag inte ta det med en klackspark, utan jag börjar fundera över varför personen gjorde si eller så mot mig. Det är svårt att förklara. Detta får inte förväxlas med att jag skulle vara långsint, för det är jag inte. Jag har inte svårt för att förlåta människor. Men ibland säger eller gör människor saker som de kanske inte hade tänkt skulle göra någon skada, men som ändå gör det. Sådana saker kan sänka mitt självförtroende enormt. Och det tar lång tid att få bort. Om ens någonsin. Att jag är skör och bräcklig hör nog förresten ihop med att jag har svårt för att komma människor nära. Jag är inte den som släpper någon in på livet, så att säga. Det beror antagligen på att jag är rädd att bli sviken eller nedtryckt och givetvis lämnad och bortglömd. Oj, det här kanske blev lite märkligt. När jag skrev att jag har svårt att komma människor nära kanske det tolkas som att jag är stängd och svåråtkomlig som person, vilket jag inte är. Jag är öppen och välkomnande (hoppas jag). Står jag i en klunga med helt okända människor är jag inte sen att säga hejsan, läget? eller något i den stilen. Hänger ni med? Jag har inte svårt för att bli vän med folk, men att bli extremt nära vän - att exempelvis kunna prata om allt med någon (förutom Victoria, alltså) - det finns liksom inte i min värld. Jag har för svårt att lita på folk.

Oj, jesus amalia, vad långdraget det här blev. Jag som bara skulle nämna några ord lite snabbt. Aja. Hoppas att du är nöjd med svaret, anonym! Den där bilden där uppe föreställer förresten skribenten i egen hög person. Dagisfoto.

14 mars

För att verkligen förstå innebörden i frasen hela kvarter har spolats bort (en fras många av oss har hört ett antal gånger under helgen) bör man besöka New York Times hemsida. Där har man samlat in nya satellitbilder från Japan och kombinerat dem med ett år gamla bilder, så att man kan se hur platser ser ut efter att tsunamin har förstört i stort sett allt. Det är verkligen helt sjukt.

Hoppas att alla rika människor i världen skänker en massa pengar till Japan så att de kan bygga upp allt igen. Folk som har många och åter många miljarder kronor kan helt klart skänka en miljard eller fem. Själv har jag två hundra kronor kvar den här månaden, så jag kan tyvärr inte skänka något.

13 mars

Mark Hoppus auktionerar ut dyrgripar på Ebay. Dyrgriparna består av diverse Blink-182-relaterade ting. Mark lägger ut allt möjligt, och frågar till och med fansen via Twitter vad de kan tänkas vilja köpa av honom. Nu kanske några av er himlar med ögonen eftersom ni är trötta på rockstjärnor som bara vill ha mer och mer pengar trots att de redan har ett klart överskott av just det. Grejen med Marks auktioner är att pengarna inte går till honom.

American Red Cross samlar in pengar för att kunna stödja katastrofhjälpen i Japan. Det Mark gör för att dra sitt strå till stacken är alltså att i samarbete med American Red Cross lägga ut prylar på Ebay. Prylar som är väldigt värdefulla. Alla pengar Mark får in går direkt till katastrofhjälpen i Japan.

En auktion jag verkligen imponeras över är originaltexten till The Rock Show (se bild ovan). Det handlar om fyra pappersark med nedklottrade ord som Mark skrev en dag för drygt tio år sedan. När jag skriver det här är auktionen uppe i 15 100 dollar. Det är 8 dagar kvar på auktionen.

Någon som är sugen på att lägga ett bud?

13 mars

När jag och frugan var på stan i går gick vi in på Akademibokhandeln. Där var bokrean i full gång, och jag kunde bara inte hålla mig från att köpa Det kan inte vara sant! av GuiltyGuilty. Först tänkte jag att jag inte har råd med någon bok, men sedan insåg jag att 29 kronor kanske jag kan avvara ändå. I boken finns bilder av några av GuiltyGuiltys löpsedlar, vilka de har klippt och klistrat ihop med hjälp av ihopsamlade originallöpsedlar. Ovan ser ni några av mina personliga favoriter.