14 mars

Har kommit på att jag vill nämna några grejer angående det förra inlägget (där jag beskrev mig själv med fem ord). För det första låter jag kanske som en latmask när jag beskriver mig själv utifrån ordet tjilla. Det jag menar med att jag tycker om att ta det lugnt och trivas och så vidare är inte att jag inte tycker om att ha mycket att göra. Jag menar att när jag gör saker jag tycker om så trivs jag, och då kan det nästan kännas som att man bara har kul hela tiden - trots att man "pluggar" (vilket annars är ett relativt negativt laddat ord). Alltså: så länge jag gör saker jag tycker är roliga så är det tjill, och jag gillar tjill.

För det andra så kan hela mitt resonemang om skörhet misstolkas. Jag menar inte att jag går och deppar ner mig över minsta lilla grej, eller att jag på något sätt är ledsen över att jag inte har en massa kompisar à la Sex and the City-tjejerna som kan snacka om allt när var och hur som helst. Det händer ibland att vissa grejer som människor gör/säger etsar sig fast. Jag tar så klart inte illa upp så fort någon lite skämtsamt säger att jag är trög, eller något i den stilen. Och det där med vännerna: det är bara sådan jag har blivit som person. Det är ingenting jag går runt och är ledsen över; jag har fortfarande en massa kompisar som jag tycker är bäst i hela världen. Men jag menar bara att det är ett personlighetsdrag hos mig som antagligen har format en stor del av mitt liv.

Det var allt jag hade på hjärtat just nu.