29 mars

Som ni ser på den sista bilden så hann Scilla även med att vara en kändis, då skateboardproffset Cooper bestämde sig för att lägga upp min Scilla-bild i sin blogg.

Så här känns det: för jävligt. Hon har varit en del av mer än halva mitt liv (hon blev 12 år, jag är 21). Hon har varit den enda i hela världen jag kan prata med utan att hon hade några åsikter om mig eller dömde mig. Hon har sovit i min säng (trots att hon till slut alltid sträckte ut sig över hela sängen så jag själv fick lägga mig någon annanstans). Hon kunde komma och väcka mig genom att antingen trycka upp en sko i mitt ansikte eller genom att pussa mig. Jag har kunnat lägga mitt huvud mot hennes mage och känna hur hon andas. Värmen. Det bästa hon visste var att antingen äta pizza eller få paket. Jag lärde henne att plocka blåbär (hon tog bara bären, inte bladen runt om). Hon var alltid med i köket när det skulle bakas, eftersom hon visste att hon skulle få slicka skålen (hon stoppade ner hela huvudet och kom upp med chokladsmet i pannan och på öronen). Om jag kurade ihop mig på golvet trodde hon att jag var ledsen, så då kom hon fram och puttade på mig med sitt huvud för att trösta mig. När hon var liten var hon rädd för dammsugare och stora svarta hundar (trots att hon själv var en stor svart hund - men det visste ju inte hon). När vi gick och badade på somrarna hoppade Scilla i från bergskanten. Var man i vattnet simmade hon alltid emot en, och försökte man fly hennes sprattlande tassar blev man riven på hela ryggen av klorna. Var man inte i vattnet låg hon vid bergskanten och gnydde för att någon skulle hoppa i och bada med henne. En gång var hon själv i bilen, där hon hittade ett par batterier som hon började äta på. Hon blev lite frätt på tungan. En annan gång hade någon (kanske jag?) ställt fram en tallrik lunch på köksbänken och gått hemifrån en stund. När jag kom tillbaka hade Scilla hoppat upp på bänken och ätit upp allt. Plötsligt en dag fick hon för sig att en vante var hennes barn som hon var tvungen att skydda från allt och alla. Hon tyckte om att sova på fårskinnsfällarna Therése och jag hade i våra rum.

Hon var helt enkelt exemplarisk. Ljuvlig. Fantastisk. Hon var allt.