11 maj

Åldersskillnaden mellan mig och min syster är två och ett halvt år. Hon är äldst, och har nog fått utstå en del grejer. Nog för att jag som barn var bra på att roa mig själv, men ibland ville jag så klart umgås med Therése vare sig hon ville det eller inte. En gång, när hon hade kommit i telefonåldern (ni vet, då tillbringar timmar med att trycka luren mot örat. En hel kväll kan ägnas åt telefonpratande), hade hon låst dörren till sitt rum för att få vara ifred medan hon pratade i telefon. Jag var kanske nio år och tyckte inte att det var okej att man tog sig friheten att låsa ute andra familjemedlemmar. Jag ville umgås.

Therése öppnade inte när jag knackade. Hon ropade antagligen något i stil med "Jag pratar faktiskt i telefon!" Det hjälpte inte att tjata. I stället bestämde jag mig för att bryta mig in. Var det inte min rättighet att som yngst i familjen få uppmärksamhet, kanske? Sagt och gjort började jag prova olika metoder för att få upp dörrlåset. Nyckeln satt i från insidan, så steg ett var att peta ut den. Jag hämtade nyckeln från mitt eget rum, men den hjälpte så klart inte. Då hittade jag en gammal klubb-pinne, och med den var det hur enkelt som helst att peta ut nyckeln. Den föll till golvet. Therése verkade inte reagera, så jag kunde lugnt fortsätta. Jag förstod att det fanns något i låset jag behövde vrida runt, eftersom det ju är det som nyckeln gör i vanliga fall. Jag pillade runt lite med klubb-pinnen, testade alla möjliga olika håll och varianter. Till slut klickade det till! Jag hade låst upp dörren! Då var det bara att öppna och spatsera in i Theréses sovrum och fråga om hon ville hitta på något med mig.

Det ville hon antagligen inte efter mitt inbrott. Hon skällde säkert ut mig, ropade på mamma och fortsatte sedan sitt telefonsamtal. Jag fick väl lunka tillbaka till mitt eget rum och underhålla mig på egen hand.

En annan gång var jag ännu yngre. Jag kanske var sju år och Therése nio. Vi var ute i sommarstugan, och Therése hade väl kommit i åldern då man är lite mer medveten om att man är en människa och därmed vill sköta sin hygien någorlunda. Det ville inte jag; jag tyckte att vi kunde umgås hela tiden oavsett vad den andra höll på med. Så en morgon var Therése inne i badrummet och tvättade sig. I vår sommarstuga ligger badrummet precis till vänster innanför ytterdörren, och utanför ytterdörren finns ett par bänkar där man kan sitta, som en liten farstu fast utomhus. Om man sitter på den vänstra bänken befinner man sig i princip precis utanför badrumsfönstret. Eftersom jag var ganska liten så klättrade jag upp på nämnda bänk och lutade mig över räcket för att nå fram till badrumsfönstret. Sedan tog jag tag i den fladdrande badrumsgardinen, höll undan den och hälsade glatt på min syster.

"Mammaaaa! Bea tittar in när jag tvättar mig!" utbrast Therése så klart. Sedan berättade mamma för mig att man inte får titta in i badrummet när någon annan är där. Jag lunkade antagligen ner till baksidan och spelade fotboll med mig själv.