2 maj

Har läst i Aftonbladet att Eric Saade och hans nippertippa Molly Sandén har flyttat ihop. Det spektakulära i detta är inte just själva flytta ihop:andet, utan att de nu lever under skyddad identitet. Enligt Eric och Molly själva beror det på att de inte vill att fansen ska veta var de bor. Aftonbladet skriver om "rädslan för närgångna fans", och påstår att Eric har sagt följande:

"Det är absolut inte okej att hänga utanför min bostad. Jag måste kunna slappna av och vara privat. I min förra bostad tittade de in genom brevlådan".

Ordet vi alla febrilt söker efter denna information är STORHETSVANSINNE. Vad tror Eric och Molly? Tror de att de är Brangelina, eller? Eric och Molly har typ elva fans, och nio av dem är för unga för att ens få vistas själva ute på Stockholms gator. Det är heller inte precis som att Eric eller Molly har några mördarsugna stalkers på halsen, utan det rör sig om söta barn som kanske vill överlämna ett gosedjur eller sätta en lapp med ett hjärta på dörren.

Förutom ovanstående aspekter kommer Erics och Mollys skyddade identiteter inte att hjälpa. Varför? 1) Alla vet nu att de bor någonstans i Stockholm. 2) Stockholm är inte så stort. 3) De bor antagligen inte i en förort, utan typ på söder eller något liknande. 4) Hur många som helst kommer inom en snar framtid att ha sett vilken port antingen Eric eller Molly går in i. 5) Information om vilken port det rör sig om kommer att sprida sig som en löpeld, och snart står alla gosedjursbarn och tittar in i brevinkastet vare sig Eric vill det eller inte.

Därför kommer här ett meddelande till Eric och Molly: var inte rädda för era fans. De är inte psykopater. De är beundrare. Att undanhålla information om var ni bor gör bara det hela mer spännande för alla fans; de kommer att leta ihjäl sig. Ha i stället en vänlig inställning till fansen. Sitter någon i trappen och väntar på att få en autograf är det bara att öppna dörren, kliva ut i trappuppgången, säga hej, skriva en autograf och bjuda på ett leende. Fanet kommer antagligen inte att sitta kvar i trappen efter det, utan i stället springa ut från porten och hem och lyckorusigt skriva i sin dagbok hur fina idoler kan vara.