29 maj

Jag kanske har hamnat i en identitetskris. Plötsligt har jag nämligen fått för mig att jag måste testa allt. Och jag pratar inte om droger. Men det är i slutändan nästan lika illa. Ni kanske minns att jag nyligen skaffade en Flickr? Och en Twitter? Dessa två fenomen kunde jag inte längre motstå. Jag var tvungen att ta reda på vad alla pratade om; vad som är så fantastiskt med dessa moderiktiga syber-inslag. Och nu är jag givetvis fast. I Twitter och Flickr. Och så tog jag ju klivet in i Grooveshark.

Som om det inte vore nog vill jag nu skaffa mig en Tumblr. Varje gång jag besöker någons Tumblr-sida blir jag helt förälskad i utseendet på alla kollage-liknande arkiv; jag kan inte slita blicken från alla märkliga animationer och fantastiska ihopplock av bilder. Jag vill också samla på mig en massa bilder och kunna njuta av ett fint arkiv. Det skulle kännas så... populärkulturellt!

Frågan är alltså: ska jag skaffa en Tumblr? Den största motfrågan som jag ställer mig själv är: vad ska jag ha den till? Men varför fråga sig det, egentligen? Vad har man saker till, liksom? Man har dem för att man kanske kommer att blir glad av att ha dem. Och inte förrän jag har provat vet jag ju. Om jag kommer att bli glad av min Tumblr. Ni ser, jag har redan börjat skriva om den som om jag var medlem och hela faderullan. Bäst att göra slag i saken.

Men glöm icke, fina läsare, att min blogg alltid är huvudsaken. Det viktigaste. Själva navet i hjulet, så att säga. Alla andra grejer jag har är bara spinoff-produkter på min huvudvara. Den här bloggen är ju trots allt mitt wordtrack. Min livs-soundtrack i ord.