31 dec

Musikåret 2011. Så nära oslagbart som det bara går, tror jag. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: hade Laleh släppt sin skiva i år i stället för i början av nästa år så hade musikåret varit rekordbra. Vilka skivor vi har fått bevittna. Skivor, skivor, skivor. På löpande band. Thursday, William Fitzsimmons, Fleet Foxes, Bon Iver, Explosions in the Sky, Banjo or Freakout, La Dispute, Iron & Wine, Okkervil River, Thrice, Bayside, We Were Promised Jetpacks... Slutar listan någonsin? Ja, det gör den så klart. Men den är lång. 

Tyvärr har musikåret 2011 även innehållit förluster. Vi får aldrig mer höra nya, ljuva toner av Amy Winehouse eller Clarence Clemons. Thrice och Thursday finns inte mer. Eller jo, tekniskt sett så finns Thrice, men vi vet inte när grabbarna kommer att slå sina instrument ihop och göra musik igen. Thursday, däremot. Helt borta. Det är sorgligt att tänka på det. Thursday var ett stort band, som har lämnat djupa avtryck i sin genre. De förde sin genre framåt.

Jag ska avsluta år 2011 med att lista årets tre bästa skivor. Utan inbördes ordning kan ni nedan skåda tre mästerverk. För att göra det enkelt för er länkar jag er även vidare till både Spottan och CDON. Lyssna och njut.

Ben Howard - Every Kingdom. Spotify. CDON.

Blink-182 - Neighborhoods. Spotify. CDON.

Pianos Become The Teeth - The Lack Long After. (Finns inte på Spotify, så klart. Köp den i stället!) CDON.

28 dec

Äntligen. Jag har skickat in min VFU-rapport/mitt VFU-arbete/min vetenskapliga essä/mitt ämnesdidaktiska arbete (kalla det vad fan du vill). Gjorde en snygg-version i InDesign, och en ful-version i Word. Hoppas att läraren blir pleased, så att säga.


Nu är det bara C-uppsatsen kvar. Sedan börjar en ny termin. En termin fylld av ännu mer praktik. Och så examensarbete nummer ett plus lite pedagogiskt arbete.

22 dec

on the day you died / i cut my hair for the funeral / and on memorial day i started drinking / because it got kind of hard just sitting there thinking / about mom all alone in that house / and i'm too far away to do our lunch dates / she misses the regimen / she misses the annoyances / the free time is bittersweet

22 dec

Varför publicerar folk "Årets bästa album/låtar/konserter"-listor innan året är slut? Årets bästa skiva kan ju lika gärna släppas på tisdag, vad vet vi? Jag tycker att det känns oseriöst. Min lista kommer inte förrän på nyårsafton. Och listan är jävligt kort, ska ni veta. Där finns endast plats för de bästa.

19 dec

Victoria har blivit med jobb! I slutet av januari börjar hon arbeta som sjuksköterska på universitetssjukhuset här i Linköping. Bra, va? Då kan hon bjuda mig på middag minst en gång i månaden.

Dagen har främst tillbringats med att skriva C-uppsats. Frida och jag skrev tillsammans via msn. Mycket smidigt. Vi hann en hel del, faktiskt. Nu ska jag plugga lite på min andra kurs innan jag lägger mig. Måste läsa ut alla böcker, så att jag kan börja skriva på min VFU-rapport sedan. Vill helst ha rapporten klar innan jul. Vi får se om jag lyckas. Ska bara ordbajsa ihop något. Har för övrigt bara två VFU-dagar kvar, nu. Och den ena är julavslutnings-dagen, så den kanske knappt räknas?

9 dec

Någon har alltså googlat på "sliten hora" och hamnat i min blogg. Vad säger det om 1) den googlande? 2) mig?

Svara mig helst.

8 dec

Träffade Malins hund Albin förra veckan. Bedårande är väl ett ord som nog aldrig har passat så bra som i det här sammanhanget. Lille Albin är helt enkelt farligt söt.

8 dec

Redigerad 1 mars 2015: [...].

7 dec

Som jag alltid gör den 6 december så fyllde jag år i går. 22 år är jag nu. Känner mig dock som 17 eller max 18, men det är en annan sak. Som min moster Eva sa - efter att ha sjungit en enastående version av The Beatles Yesterday - "Alla andra är gamla". Japp. Så kommer det alltid att vara i mitt liv. Jag kommer alltid att vara ung och fräsch.

Frugan hade köpt två presenter till mig. Den ena öppnade jag vid eftermiddagsfikat när jag kom hem från praktiken, och den andra öppnade jag efter middagen. Jag fick en anteckningsbok från Moleskine, och en tjocktröja från Atticus. Blev hur glad som helst! Ska ha Atticus-tröjan på mig minst varannan dag och skriva djupa black as my emo soul-grejer i min Moleskine. (Eller så kommer jag att skriva bloggidéer, så brukar det nämligen bli med mina anteckningsböcker. Analoga bloggar.)

Efter att ha ätit min önskemat kycklingsallad så åt vi efterrätt. Planen var att jag skulle ha ätit tiramisuglass, men den var slut på Hemköp. I stället åt jag chokladglass. Det är ju också gott. Vi såg filmen Marley & jag. Jag hade inte höga förväntningar, men den var faktiskt rolig. Lagom underhållning. Ibland är det så skönt att se lättsmälta filmer. Och sedan kan man ju inte annat än gilla Jennifer Aniston.

5 dec

I morgon fyller jag 22 år. I födelsedagspresent hade jag gärna önskat mig att den här lille killen var min vän. Han verkar så fin. I den här världen måste alla vi fina människor hålla ihop. Hela tiden.

4 dec

Vafalls! Jag satt redo i soffan vid kvart i nio. Hade planerat att äta frukost och se julkalendern. Då visar det sig att julkalendern bara visas på barnkanalen på helgmorgnar. Inte i ettan! Och vi har inte fått in barnkanalen. Vart* är världen på väg?!

* Observera den korrekta användningen av ordet "vart". "Vart" används för att syfta på riktning, med andra ord att någon/något är på väg. Man kan till exempel säga: "Vart ska du?" eller "Vart ska piloten styra sin kos denna kväll?" Detta upplyser jag er om på grund av att många inte behärskar skillnaden mellan "vart" och "var". Det beror på att när man pratar så benämns oftast allting som "vart" (tror att det har att göra med att ett "t" efter "var" får talspråket att flyta på lättare). Men tänk er för när ni skriver, för bövelen! I följande meningar ska ni absolut inte skriva "vart": "Han var på sjukhuset.", "Var är du?", "Det var här han blev begravd." Som ni ser har meningarna ingenting med riktning eller rörelse/på väg att göra, och därför heter det inte "vart". "Var" handlar om befintlighet, och därför är det ordet rätt i meningarna jag skrev som exempel.

Hänger ni med? En annan sak som gör ordet "vart" ännu mer misshandlat är när människor bestämmer sig för att skriva just "vart" i stället för "blev". Som i "Det här vart ju knäppt" eller "Vart det någon köttfärssås kvar till mig?" För mig är det helt obegripligt. Jag har ingen aning om vad detta beror på, eftersom jag inte är någon språkexpert. Vad jag vet är dock att det måste bli bättring snarast. Amen hallå liksom lilla språkpolisen, det viktigaste är faktiskt att man blir förstådd och språket ska ju utvecklas vaddå ska vi skriva af och hufvudstaden också eller ba hallå liksom?! kanske några som läser det här tänker nu. Svaret är ja. Och nej. Nu ska jag förklara vad jag menar.

Så här är det. Alla som behärskar ett språk har rätt att använda det hur man än behagar. Det är faktiskt vår plikt att utveckla det, så att vi ska slippa onödigt språktjafs som till exempel att skriva "hufvudstaden". Att skriva "fv" i stället för bara "v" är ju bara komplicerat. Alltså: ja, språket ska utvecklas. Men det ska självklart utvecklas åt rätt håll. Språket ska bli mer begripligt, inte falla sönder och tappa sin innebörd. Språket faller sönder om vi använder "vart" i alla möjliga sammanhang, till exempel. Och ja, en av de viktigaste sakerna är att man blir förstådd. Ingen behöver prata eller skriva korrekt språk hela tiden. Men att använda exempelvis "vart" hejvilt gör det svårare för andra människor att förstå vad du menar. Varför skulle "Vart föddes du?" vara mer begripligt än "Var föddes du?" Att byta ut "var" mot "vart" i detta sammanhang krånglar bara till det, eftersom de två orden betyder helt olika saker.

Ta en minut för dig själv och fundera över vilken av följande två meningar du tycker är mest begriplig: "Vart vart Kennedy mördad?" eller "Var blev Kennedy mördad?"

Självklart är det upp till dig själv att härja fritt med ordet "vart" och använda det i alla möjliga sammanhang. Du är en fri människa och så vidare. Du bör dock fundera över om du vill bidra till att vårt språk blir mer begripligt eller mer obegripligt, innan du skriver "Vart är du?" eller "Det vart snyggt med vita tapeter i sovrummet."

Det här blev ett långt tillägg av en liten *. Men kom nu ihåg: "var" handlar om befintlighet, "vart" handlar om riktning. Svårare än så är det faktiskt inte. Andra saker alla bör lära sig för att språket inte ska falla sönder: skillnad på "de" och "dem" samt sammansatta ord. Men det tar vi en annan gång. Och förresten inleds inte månader eller dagar med stor bokstav i svenskan. Nu för tiden ser jag oftare och oftare att folk skriver "April", "Måndag" och så vidare. Men nu börjar det här inlägget bli nördigt, så jag måste sluta. Disken väntar!

3 dec

Saker som abrupt tagit slut i min blogg:
- 30 day song challenge.
- Inläggen där jag fokuserade på barndomsminnen.

Kanske är jag inte så bra på att fullfölja saker som jag tror att jag är? Jag vill gärna vara en sådan som avslutar det jag har påbörjat. Men nu när jag reflekterar lite över mig själv tycks så inte vara fallet. Några saker som jag påbörjat men aldrig fullföljt:

- Min Good Charlotte-bok. Den skulle innehålla fakta om alla medlemmar, texter från alla skivor, fakta om skivor/låtar/videor, en massa bilder, autografer från alla medlemmar, citat från medlemmar, mina minnen från att ha träffat dem och annat smått och gott. Boken ligger halvskriven i en kartong på vinden. Den är rolig att bläddra i, trots att den aldrig kommer att bli klar.
- Mitt fotoalbum. Okej, ett fotoalbum får ta tid. Det jag håller på med nu har jag hållit på med i flera år, och jag har inte klistrat in en enda bild på mer än ett år, säkert. Har dock sorterat upp bilder efter kategorier och hur jag ska klistra in dem. När jag orkar.
- Göra rent badrumsväggarna. När vi flyttade in i den här lägenheten för snart två år sedan var väggarna i badrummet väldigt smutsiga. I februari (tror jag) för två år sedan började jag göra rent dem. Jag hann en tredjedel. Nu har det gått så lång tid att jag inte bara kan fortsätta, utan måste börja om för att den första tredjedelen har blivit smutsig igen.

Det där är några oavslutade saker som poppade upp i min skalle så här på lördagen. Finns med stor sannolikhet fler saker. Men har inte tid att fundera mer nu. Ska plugga resten av dagen. Läsa böcker som jag har valt till min kurs i ämnesdidaktik.

3 dec

Vill bara upplysa herrskapet om att mitt Pianos-foto just nu är deras default-bild på Last.fm. För er som inte är insatta i Last.fm-världen så finns det två sätt på vilket ett bands default-bild kan väljas: 1) Skivbolaget bestämmer eller 2) Last.fm-medlemmar röstar fram bilden. I det här fallet handlar det om nummer 2, det vill säga att andra medlemmar har röstat fram mitt foto som den bästa bilden. Sådant gör mig varm i hjärtat!

(En rekommendation är att trycka på bilden ovan så att den blir större. En annan rekommendation är att bli medlem på Last.fm, det är min bästa Internetsida någonsin.)

1 dec

I tisdags var jag, Victoria, Lauren och Frida på NH. Först käkade vi middag och sedan såg vi Anna Järvinen. Hon hade en akustisk mys-spelning. Jag älskar mys-spelningar. Ta en kaffe och lyssna på livemusik. Vad är bättre? Spelningen var riktigt bra. Min favorit-Anna-skiva är ju dock den första, så jag hade gärna hört lite fler låtar från den. När jag såg Anna första gången fick jag ju dock höra typ alla låtar från första skivan, eftersom det var den enda hon hade släppt då. Men ändå. Götgatan blev ett extranummer i tisdags, då blev jag glad.

Och bara för att tillfredsställa era bildsugna ögon ännu mer har jag även tagit en pedagogisk bild över vilka skivor jag ställt i hyllan den senaste veckan. Ska nu dessutom skriva en lista över vad de heter (är otroligt pedagogiskt lagd):
- Ben Howard - Old Pine EP
- Defeater - Travels
- Pianos Become The Teeth - The Lack Long After
- Ben Howard - Every Kingdom

1 dec

Såg ju som sagt Ben Howard i Stockholm i fredags. Tre personer stod på scenen och bankade tidvis för fullt på sina instrument. Då lät de som många fler än bara tre stycken. Det var en minst sagt magisk konsert. Ben verkade väldigt förvånad över att det var så många där (Kägelbanan var fullsatt), och att publiken var så bra. Vi var faktiskt en väldigt bra publik. Ben såg lycklig ut. 

Bilderna ovan är tagna med min mobilkamera. Jag vågade inte ta med min systemkamera, eftersom jag inte visste hur det var med kameraförbud. Det visade sig dock att man fick ha med sig hur många kameror man ville. Jag kände mig halv under hela spelningen, som jag alltid gör när jag inte har med min kamera på konserter. Ljuset på spelningen var jävligt schysst, också, så jag grät nästan inombords när jag tänkte på alla fina ögonblick jag inte kunde föreviga med mitt 50mm. Men men. Livet går vidare! (Och resten av mitt liv kommer ju att levas med minnet av den fina upplevelse som Ben och hans vänner bjöd på.)

Innan konserten köpte jag förresten två Ben-skivor! Albumet Every Kingdom, och så EP:n Old Pine. 150 riksdaler för två mästerverk! Mycket bra.

1 dec

Härom dagen fick jag ett sms från Lauren. Hon skrev att hon hade lyssnat på Blink-182:s Neighborhoods hela dagen, och att hon älskade skivan. I mitt hjärta kändes det så som jag kan tänka mig att det känns när någon säger att den tycker om ens barn. Jag kan självklart inte ta åt mig äran för det faktum att Tom, Mark och Travis har fötts och träffats och gjort sjukligt bra musik ihop, men jag blev så stolt. 

Jag tror att jag är redo för min tatuering.

1 dec

30 nov

Vilken dag! Är helt slut, faktiskt. Jag gick upp runt åtta för att hinna äta frukost innan Bruce-biljettsläppet. Men det blev ingen frukost, eftersom jag runt kvart över åtta kom på en massa grejer jag var tvungen att kolla upp för att vara beredd inför biljettsläppet. Typ telefonnummer, inloggningsuppgifter till hemsidor och liknande. Plötsligt blev klockan kvart i nio, och då satt jag och F5:ade Live Nation- och Ticnet-sidorna på två olika datorer. Runt fem i nio försökte jag ringa telefonbokning, men kom så klart inte fram.

Live Nations hemsida kraschade helt klockan nio. Ticnets hemsida strulade. Man hamnade i kö, men när man trodde att man hade tagit sig förbi köandet så slussades man till förstasidan. Allt var tokigt. Allt var stressigt. Man kom inte fram i några telefonköer; det tutade upptaget. Året är 2011. Hur kan sådant här inte fungera?

Vid tjugo i tio började det gå rykten på nätet om att ståplatserna var helt slut, och att det bara fanns dåliga sittplatser kvar. Jag började ge upp hoppet. Då spreds det nya ryktet: en extraspelning dagen efter! Hur bra som helst. Jag köade och köade på de två datorerna, slussades tillbaka till Ticnets förstasida. Klockan tio släpptes biljetterna till den extrainsatta spelningen och spelning nummer ett var nu slutsåld. Jag ställde mig i kö för den nya spelningen, och bestämde mig för att försöka få i mig lite frukost. Satte på kaffet, hörde hur det kokade ihop sig. När kaffebryggaren hade tystnad sträckte jag mig efter kannan, varpå jag upptäckte att kannan inte var där. Den stod på diskbänken. Allt kaffe hade lagrats i filtret. Ställde kannan på sin plats, och fick fram ett blask-kaffe. Fick brygga nytt. Slängde i mig yoghurt medan jag sprang mellan de två datorerna, och försökte ringa telefonbokningen.

Klockan närmade sig halv elva när någon mighty power bestämde sig för att göra mitt liv lite bättre. Victoria hade förresten kommit hem vid det här laget och försökte också boka. I alla fall: JAG KOM IN PÅ SJÄLVA BOKNINGEN! Bara detta var ett mirakel av aldrig dess like. Vågade så klart inte hoppas på något, men klickade i antal biljetter och tryckte fortsätt. Och vips så kom jag till betalningen och innan jag visste ordet av hade jag en bekräftelse i min inkorg. Fantastiskt! Som om det inte vore nog lyckades jag och Victoria göra en till bokning på fler biljetter efter det, och därefter hjälpte vi även en kompis att boka två biljetter. Hur bra som helst!

Vet inte hur fort extraspelningen sålde slut, men jag gled in på Ticnet igen runt klockan halv ett, och då stod det att det var slutsåld. Helt galet, egentligen. Och otroligt kul att vi lyckades köpa biljetter! En stressig morgon, men det är han ju värd. Bruce:an.

När Bruce-stöket var över pustade jag ut. Upptäckte att klockan var kvart i elva. Jag hade inte duschat eller borstat tänderna eller någonting. Jag skulle börja praktiken klockan tolv. Hade alltså ungefär 45 minuter innan jag behövde cykla iväg. Duschade snabbt och klädde på mig. Hann inte äta någon lunch, utan fick göra ett gäng mackor att ta med. Rättade nyhetsartiklar och reklambilder i tre och en halv timme. Var hemma från praktiken runt fyra. Vid kvart i fem gick jag och frugan hem till Lauren. Där lagade vi middag ihop och såg några avsnitt Lost. Snart har vi sett klart säsong 5!

Nu är klockan tio och jag känner att jag borde lägga mig i sängen. Läsa lite innan jag somnar. Den här dagen var sannerligen fullspäckad! Förresten: i fredags såg vi Ben Howard och det var magiskt. I går såg vi Anna Järvinen och det var verkligen inte dumt, det heller. Återkommer om det. En annan dag. 

23 nov

Nu blir här tyst i några dagar. Jag och Victoria ska tillbringa helgen i Stockholm. Främst eftersom vi ska se Ben Howard ha sin gitarr i sitt knä men även för att vi vill gå på stan och äta hotellfrukost. I morgon eftermiddag åker vi till Nyköping. Mellanlandar där. Går ju fortare att åka till Stockholm på fredag morgon, då. Kul att träffa mamma och pappa också! Tror att det blir pizzamys.

Just nu sitter jag och funderar på om jag ska ta med min kamera till Stockholm eller inte. Dilemmat är följande: på många spelningar får man inte ha systemkamera (men av någon jävla anledning får man gärna ha kompaktkamera - idiotvärld!), så jag vågar inte chansa på att ta med kameran dit. Blir ju väldigt krångligt om de säger att jag inte får komma in med kameran. Har ingenstans att lämna den så länge, liksom. Vill helst inte lämna en kamera för x antal tusen kronor på hotellrummet medan jag är iväg i flera timmar. Det jobbiga med om jag inte tar med kameran är att då kan jag inte fota på hela helgen. Förutom med mobilkamera, så klart.

Men oj! Nu - mitt i skrivandet - kom jag på en lösning! Jag tar med en av mina anloga kameror! Ingen risk att lämna en sådan på hotellrummet medan vi är på spelning. Och så kan jag fota resten av helgen! Så ska jag banne mig göra.

Jaha, då var det problemet löst. På söndag, när vi har kommit hem igen, måste vi julmysa. Det innebär att storstäda, julpynta och baka lussebullar. Det innebär även att jag går runt i en tomteluva hela dagen. I dag köpte jag Kerrang!:s Blink-182-special. En tidning fullproppad med affischer och klistermärken. På söndag, mitt i julmyset, ska jag sätta upp en massa affischer på insidan av mina garderober. Återkommer med bilder som ni kan njuta av!

22 nov

Började helt ärligt gråta för att den här killen gör den här låten så bra. Gråter liksom nu för att det är en så fin cover.



PS: Jag ber om ursäkt för allt gråt som härjar i bloggen för tillfället. Men jag är ju inte mer än människa.

20 nov

Måste bara visa tre reklamer som jag tycker är otroligt bra och välgjorda.

 

20 nov

Alldeles nyss satt jag här i soffan och åt frukost samt läste DN:s söndagsbilaga. Började gråta när jag läste en artikel om Eva Hellsten som förlorade sin son Jonas, då 19 år gammal, i en lavinolycka. Jag förstår inte folk som inte börjar gråta när de läser sådana saker. Kanske har jag bara en enormt stark empatisk sida.

Annat fint i DN Söndag: Anna Bodins intervju med Per Morberg. Extremt välskrivet; ville att texten aldrig skulle ta slut. Och Morberg är ju en så oberäknelig människa, vilket gör det hela ännu mer intressant. Tyvärr finns inte alla bilder med i webbversionen, men några kan ni i alla fall avnjuta. Caroline Tibell har gjort ett ruggigt bra jobb.

19 nov

Saker som har fått mig att nästan börja gråta i dag:


- Tanken på att Säkert!s utländska fans äntligen har möjlighet att förstå hennes svenska texter. De utländska fansens värld måste ha vidgats enormt tack vare Säkert! på engelska.
- Aftonbladets artikel om två tjejer som räddade livet på en gubbe. Han höll på att frysa ihjäl ute i skogen.
- Grizzly Bears Foreground.
- När jag tänkte på att Blink-182 gör musik ihop igen.

... är jag verkligen helt normal? 

19 nov

CATURDAY! 

... och så ett par bonusbilder!

17 nov

Vad händer i mitt extremt intressanta liv just nu? Det kanske är sådant ni går omkring och tänker på. Om ni gör det så kan ni genast sluta fundera, för här kommer svaret: inte mycket. Jag har en hel del praktik, och när jag inte har det så letar jag Paramore-fans att intervjua eller läser kurslitteratur om det som så fint kallas media literacy. De senaste två dagarna har jag dock haft fullt upp med att förbereda ett litet projekt jag ska hålla i på min praktikplats. Det blev snabbt påkommet, så jag har fått plugga in mig på området för fulla muggar.

Och vad ska jag då ha för projekt? Även detta slipper ni fundera på, för svaret får ni på stört. Visst är jag omtänksam? Jag ska lära medietreorna vad information och reklam är för något. Först och främst ska jag föreläsa (det vill säga framstå som en expert inom området och hoppas att de inte genomskådar mig) om ämnet, och sedan har jag hittat på en skojig uppgift åt dem. De ska nämligen få skapa en alldeles egen reklam för framtidsprodukten minnespillret. Kul, va?

Jag har förberett mig genom att läsa i stort sett en hel bok om information och reklam, skrivit ett "manus" som jag ska gå efter när jag pladdrar om hela kalaset, gjort en power point-presentation för både jag och eleverna lättare ska fatta strukturen, och skrivit ihop ett litet stödpapper till eleverna. Stödpapperet är en utvecklad version av power pointen, men kortare än mitt originalmanus. Min tanke med stödpapperet är att de enkelt ska kunna hänga med när jag pratar, och kunna föra anteckningar i marginalen när de tycker att jag säger något intressant. När de sedan arbetar med sin uppgift kan de gå tillbaka i stödpapperet och läsa på om hur reklam bör utformas och så vidare. Jag tycker att jag är väl förberedd, så jag hoppas att det går bra i morgon.

I övrigt har jag och Frida haft vårt första handledarmöte om vår C-uppsats. Det var i går. Vår handledare tyckte att vi låg bra till och sa att vår uppsats säkert kommer att bli finfin. Han gav även en del bra tips och feedback. Det känns bra. Just nu kan vi inte jobba på uppsatsen så mycket, eftersom vi inväntar svar från intervjupersoner (vi gör mail-intervjuer) och dessutom försöker få tag i lite fler fans att intervjua. Men nästa vecka ska vi nog börja analysera det material vi hittills har fått in.

Och i morgon är det bara en vecka kvar till Ben Howards konsert i Stockholm! Kommer att bli hur bra som helst. Ska köpa hans skiva när jag är där. Den har typ den snyggaste framsidan jag har sett i år.

17 nov

DN gör det igen! I en artikel som publicerades i dag skriver DN att männen även dominerar musikkritik-branschen. Och återigen gör de själva en stor tabbe. Exakt samma misstag. På bilden är killen aktiv, i full gång med att recensera en konsert eller vad han kan tänkas hålla på med. Tjejen däremot, hon bara står där, med axlarna bakåtskjutna och gör i stort sett ingenting. Hon poserar, det är hennes enda aktivitet. Ska man skratta eller gråta?

16 nov

WHENEVER I'M ALONE WITH YOU
YOU MAKE ME FEEL
LIKE I AM WHOLE AGAIN

15 nov

I gårdagens DN skrevs det om att männen har makten i musikvärlden. DN publicerade statistik över hur många män respektive kvinnor som jobbar inom Sveriges skivbransch. Generellt verkade DN-redaktionen (med all rätt) att det är oacceptabelt att männen sitter i styrelser medan kvinnorna i stort sett aldrig gör det.

Det roligaste med den här artikeln är att DN själva trampar i genusfällan, och omedvetet (?) bidrar till att reproducera de stereotypa könsrollerna. Artikelns stora bild visar nämligen två människor med gitarrer. Den ena är en kille och den andra är en tjej. Inget fel med det. Men tyvärr gör DN som alla andra och låter killen vara aktiv (spelar gitarr), medan tjejen bara får stå och posera som ett annat mähä, lite ledigt lutandes på sin gitarr (eller är det en bas?).

13 nov

Jag var tvungen.

13 nov

Nu har jag nog varit inne på alla skaffa katt-sidor som finns. Kollar Blocket och andra sidor hela tiden för att se om någon säljer kattungar. Tittar på kattbilder på Tumblr varannan timme. Typ.

Ja. Vi kommer nog bli med katt. Vet ej när. Det viktigaste nu är att hitta en kattunge som på direkten tycks gilla mig. Den måste liksom dras till mig från början. Jag har ju alltid haft en känsla av att katter inte gillar mig. Så vår blivande kissemiss måste redan från början visa att den vill bo med mig. Annars är det nog kört.

11 nov

Jag har kommit in i en period då jag väldigt gärna vill ha ett husdjur. Och med husdjur menar jag inte - som min kära syster föreslog - en hamster. Jag menar en hund. Eftersom jag och Victoria knappast kan skaffa en hund för tillfället (för mycket jobb), kan jag till och med tänka mig att ha en katt. Efter att Bruce Gunnar gullade med oss på campingen i somras tycks min katträdsla vara som bortblåst.

I dag har jag googlat kattbilder och letat annonser på Blocket.se och läst om vad man ska tänka på innan man skaffar katt. Ungefärliga månadskostnader och så vidare. Men eftersom jag inte precis är en väldigt impulsiv människa kommer jag och Victoria att tänka både en och två extra gånger innan vi slår till på en kissemiss. Bland annat följande saker får mig att fundera över om jag verkligen vill ha en katt:
- Katter klöser på möbler och övriga grejer i hemmet = saker går sönder och/eller blir fula.
- Kattlådor är fula och luktar lite konstigt.
- Sådana där klös-ställningar är fula.

... och det viktigaste av allt:
- Jag har aldrig haft katt förut! Detta innebär att jag är helt ovan vid att leva ett kattinnehavande liv. Hur gör man, liksom? I dag bekymrade jag mig till exempel över hur man gör när man ska gå ut med katten. Då informerade Victoria mig om att man inte behöver gå ut med katter på samma sätt som hundar. Det hade jag liksom glömt. Efter några sekunder kom jag på att katter går alltid ju på toaletten i kattlådan. Sådan är jag. Har hund-perspektiv på livet i stort.

11 nov

11 nov

10 nov

För några dagar sedan.

9 nov

Vad skönt det är att äntligen börja på den roliga delen av C-uppsatsen. Intervjuerna! Vi ska ju intervjua både Paramore- och My Chemical Romance-fans. Paramore-fansen (vilka är de enda vi har kontaktat än så länge) är übermysiga och anmäler sitt intresse hejvilt. Verkar som att alla vill bli intervjuade!

7 nov

Mina två knäppaste kändis-händelser någonsin:

* När jag och Cooper Wilt satt på en halvsunkig pizzeria i Ekholmens centrum och delade på en pizza. (Så absurt att jag ibland skrattar när jag tänker på det.)

* När jag försökte övertala en korvätande Jan Guillou att komma på en minifestival utanför Trosa i stället för att gå på en tråkig vuxenfest på Bomans.

... och tre andra minnesvärda ögonblick:

* När Jordan i New Found Glory av någon anledning gav mig sin urdruckna bubbelvatten-burk. Trots att jag inte ens är ett stort New Found Glory-fan har jag kvar burken någonstans. Förmodligen i en kartong på vinden. Vill aldrig slänga den, för jag tycker att det är en så himla rolig grej av en människa att göra; att ge sin tomma burk till någon annan.

* Det var efter en Good Charlotte-spelning. Bakom Fryshuset. Billy kom fram och pratade om spelningen. Sedan sa han typ: "Oh, I have something for you!" och så fick jag ett plektrum som det stod GC på. Det knäppa med det här är att jag ett tag senare tappade bort plektrumet i skolan. Lite synd, faktiskt.

* Det här är en plötsligt händer det-händelse. Jag och några till var på NK i Stockholm med anledning av att Avril Lavigne var där och hade signering. Året var 2004. Innan vi ställde oss i kön gick vi bakom det bord där Avril satt med sitt spikraka mittbena-hår. Vi ville för det första ta tillfället i akt att se Avril på nära håll och för det andra letade vi efter medlemmar i hennes band. Vid hissarna hittade vi Evan Taubenfeld (Avrils dåvarande gitarrist) och pratade med honom ett tag. Sedan gick vi och ställde oss i signeringskön. Då började en av Avrils crew-killar prata med oss och sa att vi antagligen inte skulle hinna få något signerat, eftersom signering snart var slut. När han såg hur besvikna vi blev frågade han om vi ville gå på en VIP-konsert Avril skulle genomföra senare på kvällen. Man kan säga att vi blev chockade. Sagt och gjort gav killen oss var sin biljett till kvällens spelning och dessutom var sin booklet signerad av Avril. Plötsligt händer det. Så kändes det verkligen. Senare den kvällen stod vi längst fram längst upp på Kulturhusets tak och såg en relativt intim konsert med Avril (det var nog ett par hundra personer där).

... och för att väga upp det här måste jag även nämna ett sorgligt ögonblick:

* Det var i Paris. Min och pappas resa sammanträffade lyckligtvis med att Blink-182 var där för att ha konsert. En dag när jag och pappa var inne i en skivaffär såg jag en liten affisch som förkunnade att självaste Blink skulle dit och ha signering! Att jag blev überglad kan väl vem som helst räkna ut. På signeringsdagen ställde jag mig i kön och väntade på att mitt livs halleluja moment skulle inträffa. Stod där i några timmar. Det var då det hände. När vi var kanske 30-40 personer kvar i kön bestämde sig Blink för att avsluta signeringen. Snopet. Än i dag blir jag ledsen av att tänka på det.

Den här bilden föreställer mig och New Found Glory-Jordan. Burken han håller i är burken som nu ligger i en låda på vinden.

7 nov

Kolla vad jag nyss hittade! Hade aldrig sett den innan. Fint, va?

7 nov

Oj, vad folk har börjat googla på Laleh sedan Så mycket bättre drog igång. Det vet jag, eftersom många av googlarna tydligen hamnar här (enligt min mycket vetenskapliga statistik).

Det var dagens fakta.

4 nov

Har förresten en sak till på hjärtat. Sitter just nu och lyssnar på Saosins album Saosin, det vill säga den första fullängdaren med Cove i spetsen. Jag gillar Cove. Jag kommer alltid att gilla Anthony bättre, just eftersom han är Anthony Green och han var med först och ja, Saosin var helt enkelt lite vassare med honom. Men så kom ju Cove. En ny sångare. Jag har alltid varit lite fundersam till det här med att byta ut sångare i band. Är det verkligen samma band när sångaren har bytts ut? Jag menar inte att en trummis är mindre värd än en sångare, men när en sångare byts ut så blir det en väldigt stor omställning för bandet och hur de låter. Cove-Saosin låter inte alls som Anthony-Saosin. Det är två olika band, i min värld.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Det jag ska skriva kräver lite mer bakgrundsinformation. Med Cove i spetsen kom det inte bara till nya låtar, utan bandet fortsatte även att spela de gamla Saosin-låtarna. Det vill säga låtar som Anthony har skrivit. Jag förstår att detta kommer naturligt för ett band; annars skulle de ju begrava det ena bandet för att starta ett nytt med den nya sångaren. Och de väljer ju att inte begrava bandet på grund av att de vill ha kvar de gamla låtarna. Det är inte konstigt för de övriga medlemmarna i bandet. Men för Cove. Jag tänker lite på Cove nu. Måste det inte ha känts konstigt för Cove att som ny frontman i Saosin stå upp för och sjunga låtar som den förre frontpersonen har skrivit? Ju mer jag tänker på det, desto konstigare blir det. Cove kanske inte ens förstår vad Anthony menar med vissa låtar. Till exempel Seven Years. Det blir liksom lite coverband-feeling av det hela.

Det här kanske blev rörigt? Ni kanske inte förstår hur jag tänker? Men om jag tar det ett steg längre, då. Cove är inte ens Saosins nuvarande sångare. Anthony försvann, och nu har även Cove försvunnit. En ny sångare är på gång, och den här gången heter han Tilian. De övriga medlemmarna i Saosin verkar fast bestämda att inte under några omständigheter lägga ner sitt band. Så nu ska alltså Tilian (förmodligen), när Saosin turnerar, sjunga låtar från såväl tiden när Anthony var Saosins frontperson som när Cove var det och så även nya låtar från Saosins Tilian-era. Saosin är framme i sin tredje generation, och jag är inte precis überpeppad på att höra hans versioner av Anthonys gamla låtar från Translating The Name-EP:n. Det handlar inte om att jag inte gillar Tilian som sångare. För det gör jag. Det handlar om att Saosin för mig har blivit en beteckning för tre helt olika band.

Jag hade hellre sett Saosin dö när Anthony lämnade bandet, och att de övriga bandmedlemmarna hade startat ett nytt band ihop med Cove vilket i sin tur borde ha lagts ner förra året när Cove sa hej då. Och nu borde de övriga bandmedlemmarna ha startat ett nytt, fräscht band ihop med Tilian. Personligen tror jag att jag hade uppskattat de två senare Saosin-generationerna mer under ett annat namn. Som det är nu tycker jag att det känns som en långdragen undergång, där Saosin-medlemmarna panikartat försöker klamra sig fast vid det de en gång var.

Saosin med Cove i spetsen.

4 nov

Blir alltid lika förvånad när jag skriver in dagens datum för rubrik (eftersom det är först då jag kollar vad det är för datum). 4 november? Redan? Då fyller jag alltså år om ungefär en månad. Till skillnad från när jag var liten så är jag inte så mycket för att fylla år längre. Det är något med att få allas uppmärksamhet som jag tycker är lite... obehagligt. Därför ändrar jag gärna födelsedatum på Facebook innan jag fyller år, så att inte alla ska skriva grattis och så vidare.

I dag. Ledig fredag. Både jag och Victoria är hemma (hon är sjuk. Hon har varit sjuk två gånger de senaste två månaderna men inte lyckats smitta mig en enda gång. Vilket immunförsvar jag måste ha!). Jag pluggar lite nu (läser en gott och blandat-bok som blandar text- och bildanalys hej vilt. Mycket bra!), och snart ska vi ta en tre-kaffe. Därefter ska jag antagligen plugga lite till och sedan spela Theme Park World. Har fått hem det nu! Superkul, verkligen. Har även blivit lite fast i Age of Empires 3. Extremt beroendeframkallande.

30 okt

När man bara dricker en kopp kaffe om dagen så är den koppen verkligen ofantligt god. Jag har detox:at mig hela helgen. Hade ju ätit omeprazol i flera veckors tid, och läkaren sa att man bara ska äta sådana tabletter i 2-3 veckor max. Så jag kände att nu får det vara nog. Inga fler piller i min mage! Har inte ätit någon sådan tablett på tre dagar nu, och det fungerar bra hittills. Lite magont och illamående har det varit, men inte så farligt. Så länge jag ser till att äta hyfsat ofta så fungerar det.

Nu, till exempel, äter jag mellanmål. Två ostmackor och en kopp kaffe.

I morse städade vi här hemma. Jag städade toaletten och dammade redan i går, men nu gjorde vi resten. Det vill säga dammsög och torkade golven. Vi var uppe tidigt i dag, redan tjugo över sju närmare bestämt. Det kanske låter sanslöst tidigt, riktigt pensionärstidigt, men det kan ju dock vara bra att tänka på att det blev vintertid i dag. Vilket betyder att klockan egentligen var tjugo över åtta när vi gick upp. Och det är ju nästan halv nio. Alltså inte så tidigt. Efter att vi hade städat spelade jag tennis med Lauren. Några barn ropade "Lär er spela, för fan!" åt oss. Själva tycker vi att vi har blivit lite bättre än vi var förut. Men barn säger ju så mycket. Så har det alltid varit.

27 okt

Jag vet. Folk i allmänhet är nog inte särskilt förtjusta i långa texter utan skiljetecken. Därför var det kanske inte många som orkade läsa livet/döden som jag la upp härom dagen. Själv är jag mycket förtjust i avsaknad av skiljetecken (i rätt sammanhang, så klart). Allt blir så... öppet. Man får läsa som man vill. Vilket frihet. Att slippa vara låst till en persons uppfattning om hur en text ska läsas. Och dessutom kryddas texten av känslan att personen som skrev ihop den inte har stannat för att tänka. Att det faktiskt är personens hjärnflöde som har hamnat där på papperet. Eller i det här fallet, på skärmen.

25 okt

Kaffekoppen står nu framför mig. Har hittills tagit två klunkar. Living on the edge.

25 okt

Vafan. Jag bryggde en färsk kanna för att kunna avnjuta en liten kopp kaffe. Men nu, precis när jag är på gång att hälla upp koppen och dricka upp hela härligheten, så får min mage ett ryck och börjar krångla. Gurglar till och så en molande värk. Nu måste jag alltså bestämma mig för om jag ska vara wild and crazy och dricka kaffe ändå, eller om jag ska visa min mage lite respekt och skona den från ett eventuellt nederlag. Den karamellen ska jag suga på en stund. Men inte för länge, för då kan kaffet bli bränt.

25 okt

Var nyss inne på Kaisas blogg och läste lite. Hon hade lagt upp ett YouTube-klipp på tre tjejer som gör en cover på Robyns Call Your Girlfriend (för övrigt hennes sämsta låt på länge, enligt mig). När jag såg den tänkte jag ungefär: Jaha, det där var ju skojigt. En kul grej. Kände mig dock lite som Talang-juryn* när jag började tänka i banor som: Okej, det där var underhållande, men kan de underhålla sin publik LÄNGRE? Svaret blev, för min del, nej, med tanke på att jag efter ungefär en halv minut endast hade klippet på i bakgrunden medan jag i stället roade mig med att läsa klippets kommentarer på YouTube.

Hur som helst: när klippet var slut kom så det som skulle visa sig bli dagens höjdpunkt. Ett svar på Keso-tjejernas klipp! Jesus amalia, vad jag skrattade åt det här klippet. OBSERVERA dock att man måste se Keso-tjejerna innan man kan uppskatta det här klippet fullt ut. Gå till Kaisas blogg och se det första klippet, alltså, och därefter kan du trycka play på klippet nedan.


Jag skrattar fortfarande, bara så att ni vet.

* Vill helst uppmärksamma samtliga om att jag inte är en Talang-tittare. Har aldrig sett ett helt Talang-program, och planerar aldrig att göra det heller. Dock har jag ett par gånger legat i soffan och zappat och så har Talang plötsligt visats framför mina ögon och så har jag sett några nummer och lyssnat på vad juryn har sagt. Så, då har jag rett ut det.

23 okt

Tänkte bara skriva ett litet inlägg. Säga hej och så. Jag sitter och lyssnar på Meleeh just nu. Har skrivit lite på min och Fridas C-uppsats. Just nu håller vi på och skriver metodavsnittet. Det är ungefär så upphetsande som det låter. Enda anledningen till att man orkar ta sig igenom det är att man vet vad som kommer härnäst: INTERVJUERNA! Tjo-hoo! Äntligen pilla ihop frågor, hitta folk att intervjua osv osv etc etc. Det blir skojigt.

I morgon ska jag ha min första riktiga praktikdag. Ska vara där måndag och tisdag den här veckan. Veckan efter det har tydligen skolbarnen höstlov (lyx!), så då blir det ingenting. Eller någonting blir det ju, nämligen att skriva på C-uppsatsen. Helt okej, det också. Det ska i alla fall bli kul att hänga lite på praktikplatsen i morgon, känna av klasserna och alla lärare. Kommer så klart inte att skriva något om vilken skola jag är på eller liknande, men kan säga att skolan verkar hur bra som helst (hade gärna velat gå deras medieprogram), och min handledare är störtskön. Kan väl knappast bli bättre?

22 okt

Middagen i går var hur trevlig som helst. Att käka middag ihop är nog en av de bästa sakerna som finns. Bara äta god mat och prata, liksom. Underskattat. För alla som bryr sig ska jag nu räkna upp vad vi åt: bruschetta till förrätt; baconlindad fläskfilé (fylld med citron, basilika och timjan) + ugnspotatis (timjanpotatis) + ört-crème fraiche + sallad till huvudrätt; kokos- och citronpaj till efterrätt. Efter allt det där var vi alla mätta, tror jag. Jag var i alla fall mätt, för en gångs skull.

Eftersom vi lagade så mycket mat i går orkar vi inte laga någonting i dag. Vi tänkte köpa kycklingrulle, i stället. Blir lagom mycket disk av det också (med tanke på att vi inte har diskat allt från i går, än).

21 okt

I morse åt Victoria och jag scones och gav varandra presenter. Det är ingen fredagstradition vi har, utan beror helt enkelt på att vi i dag firar 2,5 år tillsammans. Jag fick en Jan Stenmark-bok som jag hade önskat mig. Fin, va? Och till alla som undrar vad jag gav Victoria kan jag avslöja att hon nu är stolt ägare av boken Fashion Box.

Jag var på vårdcentralen i dag, också. Lämnade blodprov. Men innan själva lämnandet satte sig en man med turkiskt ursprung bredvid mig och berättade sin livshistoria. Några nyckelord: födsel i Turkiet, dop, året han kom till Sverige, pizzerior i Linköping, sina grannar, guldsmed, kristendom, arbetslöshet. Tyvärr hade han så starkt brytning och böt ämnen så fort att jag knappt hängde med i svängarna. Sedan gick jag in till sköterskan som skulle sticka mig i armen. Jag frågade hur man kan se i blodet om man är laktos- och/eller glutenintolerant, och det kan man tydligen se i DNA:t. Där lärde jag mig alltså något nytt, också.

Just nu laddar frugan och jag inför kvällen. Vi ska bjuda på trerättersmiddag. Lauren, Emma och Johanna kommer hit och avnjuter kalaset (hoppas i alla fall att det blir så gott att det kan avnjutas). Och jag som alltid är redo med musik har självklart gjort i ordning en spellista inför kvällen. Specialdesignad. Jag bjuder på ett smakprov av den (se bild nedan).

20 okt

Jag kunde inte gå till skolan i dag. Min magkatarr slog till, så här sitter jag nu. Hemma i soffan. Illamående. Dålig i magen. (Ursäkta för infon, alla känsliga.) Vet inte vad jag ska hitta på nu. Har inte lust att göra något alls, faktiskt.

20 okt

livet/döden

det enda jag kan tänka på är döden det enda jag kan tänka på är att jag kanske redan är död det finns en möjlighet en liten liten möjlighet att när jag föddes så föddes jag inte alls utan i själva verket dog jag. det jag alltid har trott var födseln var egentligen döden det som var innan tog slut försvann slutade och så började något nytt något alldeles nytt och i det nya sitter jag nu och skriver det här sätter ihop några bokstäver och hoppas på det bästa. ingenting. jag minns ingenting av det som var innan. everything is gone forever. med största sannolikhet är det så. om vi då alltså hela tiden har frågat oss vad som kommer efter livet kan vi sluta med det nu svaret har du framför dig öppna dina ögon det enda som kom efter livet var det här det blev aldrig bättre än så här man sitter i ett cementgrått höghus det är mörkt ute alltid lika mörkt det här blev inte alls som jag hade hoppats jag hade föreställt mig något helt annorlunda något fantastiskt och så blev det inte bättre än så här. och det är alltid lika mörkt.

nu kanske jag går för långt men jag har en annan teori också sådan är jag jag växlar mellan olika teorier kan aldrig stå fast vid något byter perspektiv onödigt instabil jag skulle aldrig kunna vara den som ställde ner foten och slängde fram hela armen och sa att så här är det så här är det så här ska det alltid vara. nej. precis innan foten sätts ner och armen åker fram så ser jag något nytt ett annat perspektiv en annan teori och där hamnar jag. det är där jag hamnar. min andra teori är att det här inte är livet och inte heller döden det här är bara en dröm det enda jag gör är att drömma jag ligger någon helt annanstans i ett helt annat liv och drömmer det här. det är inte en ovanligt lång dröm det är bara här i själva drömmen som det känns långt för så kan det vara i drömmar det kan vara helt absurt och det är det också kanske är jag inte ens jag i det andra livet kanske är jag någon helt annan. någon som bara drömmer om den här personen som sitter och skriver ihop det här. jag drömmer om saker jag inte ens förstår mig på jag drömmer om att rymden expanderar i ingenting och kinesiska och bokföring och death metal-musik jag måste vara otroligt smart som kan drömma allt det där trots att jag egentligen inte förstår mig på det men sådan är jag. överraskande. och när jag dör i det här livet så dör jag egentligen inte det enda som händer är att jag vaknar upp i mitt andra liv det riktiga livet där jag ligger och drömmer. kanske är alla människor i det här livet sådana människor som i det andra livet ligger och drömmer samtidigt som jag. det är därför det ibland verkar som att vissa människor dör så himla plötsligt i bilolyckor och sjukdomar och de blir mördade men egentligen blir de inte det egentligen vaknar de bara upp och då försvinner de då är de inte längre med i den här drömmen. så kan det vara. vissa av dem vaknar och minns inte ens vad de drömde och för dem var hela det här livet i onödan jag vet inte om jag kommer att minnas vad jag drömde kanske gör jag alla ansträngningar i onödan kanske presterar jag förgäves kanske kanske kanske det finns ingenting som är säkert det finns ingenting som varar för evigt evigheten finns inte den är ingenting den är en illusion kanske en förhoppning men allting faller isär går sönder slutar att vara. bara det som kan sluta att vara finns om något inte kan upphöra så finns det inte så måste det vara det är en teori jag har och därför kan inte evigheten finnas eftersom själva begreppet evighet innefattar att det inte kan sluta men jag tror inte på det jag tror att de som tror på evigheten har en del gemensamt med religiösa människor tron på något som inte kan falla isär jag tror tvärtom att allting kommer att falla isär sådan är jag. trasigt. allting känns trasigt. allting känns bräckligt. vad kommer efter döden kanske vaknar jag om tio sekunder kanske vaknar jag om det som i drömmen räknas som fyrtiotvå år. ingenting är säkert. allting tar slut.

20 okt

88 888 spelningar i Last.fm! Det är nästan värt att fira. Värt att påpeka är dock att endast musik jag lyssnar på via datorn scrobblas (registreras) i Last.fm. De mp3-spelare jag har ägt genom åren har aldrig haft förmågan att samarbeta med Last.fm. Synd. Men ändå. 88 888 datorlyssnade låtar. Återkommer när jag är uppe i 100 000.

20 okt

Har jag berättat om min magkatarr? Spyhärvorna har ni väl i alla fall hört om? För några veckor sedan var jag i alla fall på vårdcentralen och lämnade blodprov, efter läkaren ville se om jag hade någon heli-nånting-bakterie i magen. Sedan dess har jag ätit två omeprazol om dagen, och det har hjälpt men inte botat min magkatarr. I dag ringde i alla fall läkaren till mig. Jag har ingen bakterie i magen. Nu ska jag gå tillbaka till vårdcentralen och komplettera med blodprover för att kolla om jag har gluten- eller laktosintolerans.

Hoppas för bövelen att jag inte har någon sådan intolerans. Jag är inte så insatt, men vad jag vet så är laktos sådant som finns i mjölk och gluten typ vete? Det vill säga: YOGHURT OCH BRÖD! Mina två BÄSTA saker här i livet. Men jag ska inte oroa mig i onödan. Läkaren sa att om gluten- och laktosproverna inte visasr något så har jag förmodligen "känslig mage/stressrelaterat". Jaha. Har haft den har katarren konstant i cirka en månad nu, så det vore kul om den försvann någon gång.

18 okt

Oj, We Were Promised Jetpacks nya album har ju släppts! För flera dagar sedan! Den måste jag köpa. Lyssnade en gång i Wimp, och skivan lät verkligen bra.

18 okt

Eftersom USB-portarna på Macbooken sitter så nära varandra (och dessutom bara är två) så fick jag snällt köpa mig en USB-hubb. Efter en stunds letande på det stora Internet hittade jag en hubb som ser ut som en legobit. Jag slog till! Den passar ju mitt barnsliga sinne + min ljusa laptop perfekt. Och så kostade den bara 29 kronor, vilket även var skonsamt för plånkan. Nu kan jag utan problem ladda in bilder från kameran, surfa, lägga in grejer på min externa hårddisk och ladda min mp3-spelare samtidigt. 

17 okt

För ett par veckor sedan kom Emelie hit. Vi gick på en promenad och fotade lite. Sedan spelade vi Mario Kart.